|
Min första fällda vitsvanshjort. |
Efter ett rejält snöfall hade vi
gott om spårsnö för lördagens hjortjakt i Lappfors. Vi har licens på ett djur
och skulle företrädesvis skjuta en ungbock eller kalv. Två yngre och kvicka
jägare fungerade som spårhundar och försökte få upp hjortarna så att de skulle
springa på passkyttarna. Nästan direkt efter att vi kommit på pass fick vi
rapporter om att fyra hjortar lämnat sina nattlegor och att spårarna nu följde
ett enda spår som kom rakt mot passkedjan som fanns utplacerad längs Huvudsjövägen.
Hjorten sprang dock igenom passkedjan och vidare ut ur området utan att någon
fick se djuret. Spårarna fortsatte dock och av erfarenhet vet vi att djuren
brukar återvända förr eller senare. Mycket riktigt får vi kort därefter rapport
om att djuret vänt och är tillbaka mot oss igen. Efter en kort stund ser jag
plötsligt hur ett djur kommer springande över en liten åker ett par hundra
meter från mig. Jag skruvar upp förstoringen på kikaren till max och ser tydligt
att hjorten har horn och att hornen ser små ut, vilket betyder att den är lovlig.
Jag förvarnar passkytten bredvid mig om att hjorten är på kommande, men kort därefter ser jag hur hjorten
springer genom tallplanteringen framför mig. Plötsligt står hjorten på ca 50
meters avstånd från mig och jag höjer hastigt geväret för skott. Skottet blir snabbt
och jag ser att det träffar och att hjorten faller kort omkull, men att den
stiger upp och fortsätter springa. Jag försöker få till ett skott till, men
fumlar med laddandet i vinterkölden och med tjocka handskar på och andra skottet
blir till ingenting. Hjorten fortsätter, men vi kan se på spåren att den är
rejält skadad. Som tur var har vi spårsnö och duktiga spårare som tar upp spåret.
Efter att ha spårat en bit försöker hjorten springa undan genom att ta sig över
Esse å. Hjorten störtar ut i ån, men kan inte ta sig över och upp på iskanten
på andra sidan med sina sista krafter. Jag springer ner till Esse å så fort som
möjligt och kan slutligen avliva hjorten på andra sidan ån med ett välriktat
skott.
|
För att bärga hjortbocken fick man hugga sig fram genom den tunna isen. |
Hjortbocken flyter i ån mellan
isflaken och bärgningen av djuret blir ett äventyr i sig. Med hjälp av en
roddbåt lyckas man slutligen ta sig upp till platsen efter att ha huggit sig
fram genom isen med yxa. Hjortbocken kan sist och slutligen lyftas upp i båten
och tas till land.
|
Hjortbocken bärgad in i båten |
Hjortbocken visar sig tyvärr inte alls ha små horn utan rätt rejäla horn med 10 taggar, varav en tagg är borta efter revirstrider med andra bockar. Hjorten är således inte den lilla ungbock vi försökte få och större än de gällande rekommendationerna. Jag kan också se att mitt första skott varit dåligt och träffat något för långt bak. Jag kan därför inte riktigt känna glädje över min första fällda vitsvanshjort som dessutom fälldes på hemmaplan. Det var inte alls någon bra insats av mig detta och som ansvarsfull jägare vill man ju att allt skall gå enligt planerna. Så länge har jag dock jagat att man vet att
detta är en omöjlighet, men man vill ju försöka sitt bästa in i det sista. Köttet
från hjortbocken kommer att gå till jaktföreningen som ställer till med en
större fest vid Signegården för samtliga jägare i byn.
har du annars att sälja päls/hår av hjortbock/älg? :)
SvaraRaderaFör tillfället har jag det inte, men kan nog eventuellt få fram det om så önskas. Jag skickade skinnet av hjorten för beredning, men har ännu fått det tillbaka.
Raderaokej du kan ju skriva här när du får det :)
SvaraRaderaHej Mattias
SvaraRaderaDet krävs nog en hel del bockar framför bösspipan innan man riktigt kan låta fingret vara rakt. Dessutom vid drevjakt har man ju bara ca 1 sekund på sig att uppfatta situationen - annars har man ingen skottchans längre.
Kan berätta om en episod nu senaste söndag, 26.1, då laget skulle jaga bock. Vid upptaget hann hundföraren se att det var av de större bockarna som vi har lovliga.(11 tagg) Hjort och hund försvann ut på långskjuts och kom efter diverse strapatser fram till passkedjan och visade upp sig. Döm av jägarens förvåning då hjorten stiger ut i fri sikt och inte har några horn kvar, utan bara två röda fläckar där dom suttit. Skottet uteblev men vi fick en story att berätta + en skrattande jägare som inte riktigt ville få korven grillad....