På nattskifte

Jag får eller hamnar under sensommaren ibland att jobba nattskifte. Orsaken är att jag då jobbar med att inventera fladdermöss och de är som bekant nattaktiva. Man kan börja inventera fladdermössen tidigast en halvtimme efter solnedgången. I nuläget innebär det att arbetsskiftet börjar ca 22.30 och avslutas vid 3-4 tiden på natten. I år har jag inventeringsuppdrag i Pedersöre, Kronoby, Terjärv och Kalajoki och det innebär ju dessutom att man hamnar att köra ut till alla dessa områdena. Ibland hamnar jag nog att ta en tupplur i bilen, innan jag kan köra hem. Som tur är så är jag min egen chef så det blir inte något problem fast jag sover lite på jobbet. Vid inventeringen använder jag en ultraljudsdetektor som omvandlar fladdermössens ljudfrekvens till hörbart ljud. Då man en gång hör det smattrade ljudet i detektorn är det oftast också relativt lätt att se fladdermössen mot den ljusa himlen. På samtliga inventeringsställen har jag hittat mycket fladdermöss, alla av den vanligaste arten nordisk fladdermus. Man kan också hitta vattenfladdermus, mustachfladdermus och Brandts fladdermus på våra breddgrader, men dessa har jag ännu inte upptäckt.

Förutom att det är tufft att vara vaken på natten skall man inte vara speciellt rädd för mörkret för att syssla med fladdermusinventering. På måndagsnatten kom jag gående i tät, mörk skog när det plötsligt blev ett himla liv i skogen. Det var en flock älgar som sprang iväg och det brakade och knakade överallt. Jag såg aldrig älgarna trots att de torde endast ha varit ca 30 meter från mig, men kunde se spåren efteråt. Man skall nog definitivt inte vara rädd för björnar för att syssla med detta. Samma natt var jag också i Kronoby och när jag kom vid gamla Biskops kvarn, hörde jag ett mycket högt hjärtskärande pipande ljud från Kronoby å. Eftersom jag hört ljudet förr och ljudet kom från en fors i ån hade jag mina aningar. Mycket riktigt i forsen höll familjen utter på med fiske. Eftersom det var beckmörkt så såg uttrarna inte mig till först och jag kom nära på ca 5 meters håll. Men då jag lyste på dem med ficklampa blev det liv och rörelse. Åtminstone mamma utter och två ungar kunde jag se innan de bestämde sig för att söka sig till nya fiskeplatser. Som sagt tufft med nattskifte, men det ger också en hel del intressanta naturupplevelser.

Närkontakt med utter

Utter vid Sävistråka i Esse å (Bild tagen på 4 meters avstånd med kameratelefon)

Jag var ute en sväng uppefter Esse å idag och gick en bit längs Utterleden i Kiisk. Esse å är helt öppen i de övre delarna och jag spanade av vattnet med kikaren. På långt håll kunde jag se en utter komma simmande. Uttern kom rakt emot mig i god fart från Bockabron och ner mot Sävistråka. Så fort den dök under vattnet sprang jag med den nedströms mot Sävistråka. Precis som jag trodde började uttern fiska i forsnacken vid Sävistråka i sällskap av en mycket orädd strömstare. Jag smög mig närmare och till sist var jag endast på ca 5 meters avstånd. Tyvärr hade jag endast kameratelefonen med mig så jag fick inte till några bra bilder trots det korta avståndet. Uttern tog åtminstone 7 små fiskar under en kort tid och misslyckades inte en enda gång med sitt fiske. Den hade stora besvär med att svälja en stor gärs med vassa fenor och taggar. Också gärsen åt dock uttern med god aptit. När uttern slutligen upptäckte mig, betedde den sig på ett roligt sätt. Den dök under vattnet och kom upp en kort stund varvid den drog kraftigt och ljudligt in luft i näsan. Detta gjorde den säkert 10 gånger efter varandra. Den var tydligen osäker på vad det var för filur på stranden och försökte få vittring av mig. Otroligt nog fortsatte den efter stund att fiska endast ca 30 meter nedströms mig. Till sist blev dock uttern troligen mätt och simmade ut mot mitten av ån, dök och försvann sedan spårlöst mot nya jaktmarker.

Uttern försökte få vittring av mig.

Jag får ofta frågan om man kan se uttrar längs Utterleden. Mitt svar är ett tvärsäkert ja. Jag stod på Utterleden när jag observerade Uttern så visst kan man se uttrar längs Utterleden. Det är dock vanligare att se den under den ljusa tiden på vintern.

Vårtecken



Utterspår på Huvudsjön

Ett stabilt högtryck med en kall ostlig och nordlig luftström har gjort att våren är sen i år jämfört med de senaste åren. Rejäl kyla på nätterna med temperaturer ner mot -25 grader och även minusgrader mitt på dagen trots strålande vårsol. Trots detta har jag under den senaste veckan kunnat se flera tecken på att våren är i ankommande. Förra veckans onsdag fick jag här vid Huvudsjön se när en utter kom springande rakt över sjön mitt på blanka dagen. Den kom i riktning från Esse å och for mycket riktigt i riktning mot Purmo norra å. Uttern använde dock sig inte av Utterleden utan tog snabbaste vägen fram mellan de två vattendragen. Utterns parningstid börjar nu i mars och då kan den annars så skygga uttern visa sig också rätt allmänt så här på dagen. Flera andra däggdjur däribland räv, hare och lodjur har sin parningstid med början i slutet av februari och under hela mars månad. De kan då röra sig också på dagtid och uppträda oskyggt. Speciellt rävarna brukar kunna observeras allmänt dagtid här vid Huvudsjön när de springer omkring mitt på dagen. Ett annat djur som vaknat ur sin vintersömn är mårdhunden och förra veckan såg jag de första mårdhundsspåren i snön. Mårdhunden brukar komma stundtals ut ur sitt gryt när dagarna blir längre och solen lyser. I samma område kunde jag även hitta spår av tjädern som trevande inlett sitt spel och släpat med vingarna i snön. Även den andra skogsfågeln, orren torde inom kort inleda sitt spel.

 

Förra fredagen var jag ut här i Esse för att lyssna på ugglor och då fick jag höra en slaguggla vid Dunders i Esse. Tyvärr ser det ut som om att sorkstammen skulle ha kraschat under vinterns lopp. Detta har lett till att ugglorna är färre i år än tidigare. Även ugglorna har sin parningstid i mars och ropar ut sina revir under stjärnklara marskvällar- och nätter. På måndagen överraskades jag av en slaguggla som här vid Huvudsjön försökte slå en större hackspett. Även detta skedde kl. 15 på eftermiddagen i fullt dagsljus och kan tyvärr ytterligare vara ett tecken på att ugglorna har svårt att hitta mat under den tjocka skaren. Slagugglan är ju annars en riktig sorkspecialist. På lördagen den 16 mars hörde jag även koltrasten sjunga för första gången i år. Detta skedde i Jakobstad nära församlingscentret. Övriga småfåglar som sjungit aktivt redan en tid är ju annars bl.a. talgoxe och grönfink som ofta börjar sjunga redan i slutet av januari.

 



Spår av järv har observerats i närheten av Gäddsjön mellan Purmo och Lappfors

Observationer av lodjur har fortsatt att strömma in här i Pedersörenejden och enlig min bedöming är det med säkerhet mellan 5-7 lodjur som stundtals rör sig inom vårt område. Denna vecka fick jag också in rapporter om en väntad gäst i våra trakter, nämligen en järv. Järven har under början av veckan rört sig i närheten av Gäddsjön mellan Purmo och Lappfors och korsat bl.a. Utterleden. Järven har kommit från Evijärvi och återvände också dit.

 

Den senaste tiden har också en större flock älgar rört sig i min skog och haft kalas på mina tallplantor. Under flygräkningen var det sex älgar i flocken, men det är svårt att säga hur många de är nu. Skogen som jag äger var redan kalavverkad när jag köpte den och är nu en ung plantskog. Eftersom jag försöker få lite mer mångfald i min plantskog än vad gällande skogsvårdsrekommendationer gör gällande betyder det också  att andelen lövträd är större. Detta gör också att älgarna trivs i min plantskog och har t.o.m. tagit daglega endast ca 50-100 meter bakom stugan. För ett antal år sedan hade älgarna t.o.m. varit inne på tomten och ätit av prydnadsbuskar intill villan när jag var borta. Området här vid Huvudsjön är ett traditionellt vinterbetesområde för älgarna.

 

Onsdagen 20.3 skulle jag på ett möte till Vimpeli och senare hade jag ärende till Äänekoski. Jag passade då på att försöka bonga en smådopping som funnits i närheten av industrin i området. Trots att man nästan dagligen sett smådoppingen i området sedan december ifjol lyckades jag inte få se den och därmed kunde jag ännu inte lägga till en ny art på min fågellista. Däremot såg jag i det öppna vattnet kring industrin 5 storskrakar, en knipa samt en utter.



I det öppna vattnet vid industrin i Äänekoski har en smådopping hållit till hela vintern. Tyvärr fick jag inte se den.

Mera utterspår

Fredagens exkursion i hemmamarkerna förlades till området kríng Dunders och Angjärv. Vid Dunders och Övre Nådjärv hoppades jag få se bl.a. slaguggla eller tretåig hackspett. Jag skidade runt i området ganska länge, men hittade inte så värst mycket intressant. Som vanligt hade en större flock älgar huserat vid de igenvuxna åkrarna vid Avelmossen. Dessutom fanns det gott om hermelinspår i markerna, något  som jag märkt tidigare i vinter. Det kryllar bokstavligen av hermeliner och vesslor i våra nejder och överallt ser man deras spår. Ett tecken på att det finns eller åtminstone har funnits gott om sork den senaste tiden. På vägen tillbaka till bilen flyger så plötsligt en större rovfågel i väg från en stor gran. Jag hinner bara få en kort glimt av fågeln och lyckas tyvärr inte artbestämma den före den försvinner i den täta skogen. Mycket troligt att det var just en slaguggla, men det går inte att fastställa med 100 % säkerhet och jag kan därför inte lägga till arten på min artlista. Jag fortsätter därefter mot Angjärv och Dragnäs där jag fått i uppdrag att kontrollera några spår. Det visar sig mycket riktigt vara en utter som rört sig långt upp i skogen. När jag sedan skidar över den stora öppna myren Storangmossen, hittar jag mera spår av uttrarna. Här har två uttrar (hona med unge) sprungit över hela den öppna myren i riktning mot Angjärv. Många tror att utterspår ser man endast i närheten av större vattendrag, men så är inte fallet. Räkna med att du kan stöta på utterspår precis överallt i markerna också i ren skogsmark. Uttern fångar nämligen mycket gärna också grodor som övervintrar nere i dyn i ett litet dike eller i en bäck. Exkursionen fortsätter därefter till en av de få kvarvarande skogsfragmenten med äldre granskog här i Esse. Ingen framgång här heller, varken lavskrika eller tretåig hackspett behagar visa sig. Däremot hittar jag mårdspår i skogen, vilket inte överraskar. Exakt på samma ställe knep vi nämligen en skogsmård för två vintrar sen. 



Den fredade delen av Storangmossen i vinterskrud.

Utterspår av två olika individer i samma "ränna" ute på den öppna myren.

Ännu en skogshare har fallit offer för trafiken.

Söndagens exkursion går till Kiisk, där jag inte hittar speciellt mycket intressant. Till Kiisk körde jag genom Skrattlass och kunde då se 10 orrar som flög upp i Bastubacken. Vid Kiisk har också en utter (hane) rört sig kring Kiiskbäcken och på något vis tagit sig genom isen och fortsatt under isen. Jag blir därefter uppringd av ett gäng jägare som vill att jag skall titta på några spår längs vägen till Purmo i Ålandet. Jägarna misstänker att det skulle vara något större rovdjur i farten. På eftermiddagen åker jag dit, men kan snabbt konstatera att det är en stor stövare som jagat en fullvuxen hare. Både stövaren och haren har brett ut sina tassar så mycket att spåren ser mycket stora ut och detta har fått jägarna att misstänka något helt annat. Vid Lillbastu ligger också en nyligen påkörd och död skogshare vid vägkanten, som jag flyttar till min egen åtel. Har jag räknat rätt är detta femte skogsharen som jag hittat påkörd sedan höstens jaktsäsong inleddes, enbart i Lappforstrakten. Trafiken skördar nog mera offer bland hararna än vad några jägare tar tillvara åtminstone i Lappfors. Vid min egen fågelmatning vid Huvudsjön har slutligen  en svartmes dykt upp så att dagens saldo blir två nya arter för detta år (svartmes och orre). Artsamlandet fortsätter....