Flygräkning av älg

Förra veckan genomfördes årets flygräkning av älg i Pedersörenejden. Förhållandena varierade storligen under de tre dagar som flygräkningen pågick. Första dagen hade vi optimala förhållandena och hittade bra med älg i Esse. Eftermiddagsturen fick dock ställas in på grund av låga moln. Andra dagen slog blåsten och blidvädret till. Det blev en rejäl åktur för de som var med uppe och räknade. Blidvädret gjorde också att landningsbanan på Sexsjö blev obrukbar den tredje dagen och vi fick flyga från Kronoby flygfält. Tredje och sista dagen när vi flög över kusten i Larsmo, Pedersöre och Jakobstad var förhållandena mycket svåra. Hård blåst som gungade och skakade planet gjorde letande av efter älgarna svårt. Samtidigt hade tövädret gjort att det inte fanns snö i träden och på marken hade stenar och rotvältor tinat fram och lyste nu svart mot himlen. I och med detta får man nog räkna med en hög felprocent den sista dagen. Sammantaget hittades 171 älgar, vilket är ca 10 mindre än år 2013. Ifjol kunde vi inte alls genomföra någon flygräkning då det inte fanns snö. Med tanke på förhållandena i år är troligen älgstammen ungefär lika stor i år som för två år sedan. I det traditionella vinterbetesområdet i Skrattlass i Esse fanns åter igen väldigt mycket älg. I närheten av Råbacka låg 16 älgar i samma plantskog och i närområdet hittades ytterligare flockar med älg så att det inom ett begränsat område fanns 33 älgar. Här finns det nog risk för älgskador i plantskogen om älgarna stannar länge på samma ställe. I Björkbacka, i närheten av Kallkärret mellan Esse och Lappfors hittades också en flock på 5 skogsvildrenar. Skogsvildrenarna var kvar i området ännu i lördags och det är första gången som en hel flock renar befinner sig så långt mot kusten. I Terjärv, i närheten av Emet finns en stor flock på 60 renar, varav två stycken redan dött i trafiken då de blivit påkörda längs riksväg 13. 

Dubbel olycka med balar

Min jordbrukande släkting i Lappfors har verkligen naturen i mot sig för tillfället. Först var det björnen som rev sönder ett antal balar på en skogsåker och när björnen gått och sova var det älgarnas tur. Först har en eller flera älgtjurar stångats med balarna och sedan har älgarna fortsatt att äta av balarna. I motsats till björnen äter ju älgarna även mycket gärna av ensilaget och en hel bal försvinner ganska snabbt. Nu kanske någon funderar att varför tas inte balarna hem. Platsen är ju en avlägset belägen skogsåker där man kan förvänta sig balskador. Orsakerna är flera, en av de viktigare är att denna jordbrukare inte har någon plats att lagra balarna kring fähuset, de skrymmande balarna ryms helt enkelt inte i närheten av fähuset. En annan orsak är att vägen till skogsåkern hela hösten varit så blöt att den förstörs helt om man ens kommer från åkern med en tungt lastad traktor och kärra. Man kunde ju tänka sig att man skulle köra hem balarna direkt efter inplastning, men då har vi förutom problemet med utrymmet även det problem att balarna görs under jordbrukarens högsäsong då det finns hundra andra saker man borde hinna med under den korta sommaren. Att köra hem balarna då har låg prioritet. Lyckligtvis har det dock ännu inte varit speciellt många fall denna höst där älgar ätit upp balar.

Älgjakt

Förra söndagen kunde jag fälla en tjurkalv.

Här i Esse har vi jagat älg i två helger nu med gott resultat. Eftersom vi jagar fredag, lördag och söndag har vi haft sex jaktdagar och jag har kunnat delta i fyra av dem. Vi har mycket bra med älgkalvar i vårt område nu och vi har redan fällt 27 kalvar, men endast 6 fullvuxna älgar (4 kor och 2 tjurar). Vi har 35 licenser och det blir kanske närmare 50 djur som fälls. De små tjurarna lyser med sin frånvaro och det är också lite oroväckande att vi fått 21 tjurkalvar och endast 6 kokalvar. Detta tyder på att vi har en brist på älgtjurar i skogen. Enligt en överenskommelse från jaktvårdsföreningen är älgtjurar med 5-10 horntaggar fredade och vi får skjuta små pinntjurar och stora tjurar med 11 horntaggar eller mera. En del fredade tjurar har vi sett, men de är inte många och inte heller många små tjurar har sprungit i genom vår passkedja. 

I år har det varit mycket dåligt jaktväder och flera dagar har det varit ihållande regn eller snöblandat regn. Dessutom har det varit blåsigt stundtals. Ibland blir det lång väntan på passet innan något händer och så var det för mig under de två första jaktdagarna. Ingen älg i sikte och inte heller något annat intressant att observera i naturen. I lördags blev det däremot synnerligen intressant och älgarna kom mot mig vid flera tillfällen. Först en ko med två kalvar i Bäckby som dock till slut smet i mellan mig och passgrannen. Jag försökte springa längs vägen för att komma till skott, men blev lurad av älgarna som skickligt hittade en lucka i vår passkedja. Samtidigt som vi försökte hålla kon med kalvarna inne, sprang en annan älg i genom passet på min andra sida som jag heller inte kunde nå på. I andra drevet fortsatte spänningen. Två hundar skällde  åt en hel flock med älgar, bl.a. en älgko med två kalvar också här. I flera timmar höll spänningen i sig då jag var mycket nära ståndskallet och såg älgarna på långt håll två gånger. Till slut tog älgarna en annan väg och kalvarna kunde fällas av en hundförare. En mycket fin jaktdag.

Älgjakt är också ett tufft jobb, här släpar vi ut en älgkalv 550 meter till närmsta skogsväg.

På söndagens första pass vid Haravattnet i Lappfors gästades jag av en ensam snösparv, men i övrigt var jag så pass "offside" att jag lika bra kunde gått omkring med oladdad bössa. Andra drevet förlades till mina hemmamarker vid Huvudsjön och jag fick första passet längs Huvudsjövägen, vid Söbacken närmast byn. Den 4 km långa Huvudsjövägen till min stuga kör jag kanske 500 gånger per år och jag vet nog ungefär var älgarna brukar komma över vägen. Jag sa också att passgrannen att här brukar älgarna fara över vägen ifall de får komma ostörda. Jag satte mig på pass och tog fram dagstidningen i väntan på att hundarna skulle släppas in i området och jakten börja. Plötsligt hör jag ett brakande i skogen bakom mig, vänder mig om och kan se en älg på väg mot mig. Hastigt blir det att göra sig skjutklar och jag ser att det är en älgko åtföljd av kalv. Passgrannen rapporterar detsamma, men hinner inte skjuta. Älgarna kommer ut i full trav genom skogen och ut på hygget. Mitt första skott tar lite långt bak, men efter andra skottet faller kalven omkull. Årets första älg för min del och den nionde totalt. Viktigast av allt är att jag fått alla älgar jag skjutit på och inte medverkat till någon skadskjutning, som förstås kan hända vem som helst. I samma drev fäller dessutom jaktkompisen ytterligare en kalv närmare min stuga så jaktdagen blir en fullträff.

Köttet från älgarna delas upp broderligt mellan alla deltagare i jakten, men skytten får ta levern, tungan och hjärtat. Nu var tyvärr levern förstörd på min kalv, men hjärtat och tungan togs tillvara. Tungan kokades igår och hjärtat gjorde jag en gryta av tills idag. Jag hade också plockat en del trattkantareller som lades till i grytan. Jag har ju på alla sätt en fantastisk fru, men hon måste nog få ytterligare pluspoäng i det avseende att hon äter allt "konstigt" jag tillreder. Det är inte så många yngre kvinnor idag som skulle avnjuta en kokt älgtunga med god aptit då hon dessutom bevittnat hela tillredningsprocessen. Utan klagomål fick jag också hålla på och skiva kalvhjärtat på vårt köksbord och det är kanske heller inte så vanligt. Gott, ekologiskt och mycket närproducerat kött som dessutom är hälsosamt. Är det någon som vill testa på älgtunga eller hjärta kan jag nog eventuellt få tag på en del eftersom det inte är alla jägare som vill ha dessa. 

Ingredienser till min älggryta, kalvhjärta och trattkantareller.

Bindvävsmask hos älg

Älgens leder såg riktigt hemska ut.

En vuxen älgko som vi fällde den 20.10 vid Trullkärret nära Nådjärv i Esse visade sig vid slakt ha mycket svåra infektioner i leder, senor och muskelhinnor. Infektionerna såg ut som gul, grönaktiga geleaktiga gryn och klumpar. Älgjaktlaget bestämde sig därför ganska omgående att inte ta tillvara köttet och gräva ner älgkon. Efter att ha varit i kontakt med viltforskarna är jag övertygad om att älgkon var svårt infekterad av en bindvävsmask av släktet Onchocerca. Masken är en s.k. rundmask (Nematod) som sprids med knott. Den vuxna larven lever i lederna och kring senorna på bl.a. älg. Masken är tunn, men upptill flera tiotals centimeter lång. Infektionen gör att att det kliar och älgen skrapar benen så att huden går sönder kring lederna på benen. Detta lockar sedan knotten att suga blod från det barskrapade området (Se min viltkamerabild från Evasbacken, Lappfors 2010). Bindvävsmasken är mycket vanlig i hela Norden, upptill 98 % av de vuxna älgarna är infekterade. Forskarna har hittills trott att masken är ofarlig för älgen, men den svårt infekterade älgkon tyder på att masken kan påverka älgen också mycket negativt. Viltforskarna skulle ha gärna tagit in prover från älgen, men tyvärr hann jaktlaget gräva ner älgen. Oftast kan man endast se en ärrvävnad kring lederna på älgen som visar på maskens närvaro. Köttet är helt ätligt, men vid så här svåra infektioner är det förstås skäl att inte tillvara det. 

En älg på sommaren som är infekterad av bindvävsmask. Notera det stora antalet knott och flugor som suger blod.

Bra flyt på älgjaktspremiären

Älgjakten inleddes här i Esse förra helgen och undertecknad hade ovanligt bra tur och kunde fälla två kalvar. På fredagen inleddes jakten i ett tidvis ymnigt snöfall och bister köld. Efter att ha suttit och frusit på samma pass i närmare fyra timmar sprang en ko med en kalv rakt på mig och jag kunde fälla kokalven vid Bolimbacken på endast ca 40 meters avstånd. Vi hade igång många djur i samma område i Gränlandet , åtminstone  10-12 stycken älgar så det hände hela tiden saker. Slutresultatet blev tre fällda kalvar i området. Jakten fortsatte på lördagen och denna gång i fyra olika områden med mindre kontakt med älg. I första drevet i Mastbacka-Åland hittades inga älgar, men i andra området vid Storstensmossen kunde passgrannen fälla en ensam ko. I tredje drevet vid Nybacka-Angjärv fälldes två kalvar av samma skytt. Den andra gruppen hade mera älg i sina områden på lördag och sammanlagt fälldes nio älgar andra dagen. Söndagen visade termometern minus 9 grader på morgonen och det blev kyligt på pass. I första drevet fick jag på avstånd se en liten pinntjur som dock var utom räckhåll. I drev nummer två bakom Nådjärv var det så igen dags. En ko med dubbelkalv styrde mot mig vid Dragnäsvägen, men de kom först i ett så tätt område och kon gick före kalvarna så att jag inte kunde komma till skott. När hundarna så styrde dem vidare hittade jag en liten öppning längs en utkörningsväg och kunde fälla ena av kalvarna med ett skott på 80 meters håll. Den lilla tjurkalven visade sig senare vid slakt ha ett hjärtfel så att ena av klaffarna inte var utvecklad ordentligt, vilket kan vara en av orsakerna att den inte växt så bra. Under söndagen fälldes ytterligare en ko som under slakt konstaterades lida av inflammation i lederna. Köttet måste därför kasseras och vi kommer att ansöka om en ny licens för detta. Sammanlagt fälldes under premiärhelgen 15 djur och då vi år har endast 20 fulla djur och 22 kalvar på licensen kan man konstatera att jakten inletts mycket bra. Förutom älgarna har man fått se mycket på pass, bl.a. en hökuggla på söndagen vid Silandsmossen och en taigasångare bakom Angjärv. Dessutom rätt ”vanliga” fåglar såsom tjäder, stjärtmes, orre, trädkrypare och en otrolig mängd större hackspettar som vandrat omkring i en ofantlig mängd från bl.a. Ryssland och norrifrån i jakt på kottar.

Vårtecken



Utterspår på Huvudsjön

Ett stabilt högtryck med en kall ostlig och nordlig luftström har gjort att våren är sen i år jämfört med de senaste åren. Rejäl kyla på nätterna med temperaturer ner mot -25 grader och även minusgrader mitt på dagen trots strålande vårsol. Trots detta har jag under den senaste veckan kunnat se flera tecken på att våren är i ankommande. Förra veckans onsdag fick jag här vid Huvudsjön se när en utter kom springande rakt över sjön mitt på blanka dagen. Den kom i riktning från Esse å och for mycket riktigt i riktning mot Purmo norra å. Uttern använde dock sig inte av Utterleden utan tog snabbaste vägen fram mellan de två vattendragen. Utterns parningstid börjar nu i mars och då kan den annars så skygga uttern visa sig också rätt allmänt så här på dagen. Flera andra däggdjur däribland räv, hare och lodjur har sin parningstid med början i slutet av februari och under hela mars månad. De kan då röra sig också på dagtid och uppträda oskyggt. Speciellt rävarna brukar kunna observeras allmänt dagtid här vid Huvudsjön när de springer omkring mitt på dagen. Ett annat djur som vaknat ur sin vintersömn är mårdhunden och förra veckan såg jag de första mårdhundsspåren i snön. Mårdhunden brukar komma stundtals ut ur sitt gryt när dagarna blir längre och solen lyser. I samma område kunde jag även hitta spår av tjädern som trevande inlett sitt spel och släpat med vingarna i snön. Även den andra skogsfågeln, orren torde inom kort inleda sitt spel.

 

Förra fredagen var jag ut här i Esse för att lyssna på ugglor och då fick jag höra en slaguggla vid Dunders i Esse. Tyvärr ser det ut som om att sorkstammen skulle ha kraschat under vinterns lopp. Detta har lett till att ugglorna är färre i år än tidigare. Även ugglorna har sin parningstid i mars och ropar ut sina revir under stjärnklara marskvällar- och nätter. På måndagen överraskades jag av en slaguggla som här vid Huvudsjön försökte slå en större hackspett. Även detta skedde kl. 15 på eftermiddagen i fullt dagsljus och kan tyvärr ytterligare vara ett tecken på att ugglorna har svårt att hitta mat under den tjocka skaren. Slagugglan är ju annars en riktig sorkspecialist. På lördagen den 16 mars hörde jag även koltrasten sjunga för första gången i år. Detta skedde i Jakobstad nära församlingscentret. Övriga småfåglar som sjungit aktivt redan en tid är ju annars bl.a. talgoxe och grönfink som ofta börjar sjunga redan i slutet av januari.

 



Spår av järv har observerats i närheten av Gäddsjön mellan Purmo och Lappfors

Observationer av lodjur har fortsatt att strömma in här i Pedersörenejden och enlig min bedöming är det med säkerhet mellan 5-7 lodjur som stundtals rör sig inom vårt område. Denna vecka fick jag också in rapporter om en väntad gäst i våra trakter, nämligen en järv. Järven har under början av veckan rört sig i närheten av Gäddsjön mellan Purmo och Lappfors och korsat bl.a. Utterleden. Järven har kommit från Evijärvi och återvände också dit.

 

Den senaste tiden har också en större flock älgar rört sig i min skog och haft kalas på mina tallplantor. Under flygräkningen var det sex älgar i flocken, men det är svårt att säga hur många de är nu. Skogen som jag äger var redan kalavverkad när jag köpte den och är nu en ung plantskog. Eftersom jag försöker få lite mer mångfald i min plantskog än vad gällande skogsvårdsrekommendationer gör gällande betyder det också  att andelen lövträd är större. Detta gör också att älgarna trivs i min plantskog och har t.o.m. tagit daglega endast ca 50-100 meter bakom stugan. För ett antal år sedan hade älgarna t.o.m. varit inne på tomten och ätit av prydnadsbuskar intill villan när jag var borta. Området här vid Huvudsjön är ett traditionellt vinterbetesområde för älgarna.

 

Onsdagen 20.3 skulle jag på ett möte till Vimpeli och senare hade jag ärende till Äänekoski. Jag passade då på att försöka bonga en smådopping som funnits i närheten av industrin i området. Trots att man nästan dagligen sett smådoppingen i området sedan december ifjol lyckades jag inte få se den och därmed kunde jag ännu inte lägga till en ny art på min fågellista. Däremot såg jag i det öppna vattnet kring industrin 5 storskrakar, en knipa samt en utter.



I det öppna vattnet vid industrin i Äänekoski har en smådopping hållit till hela vintern. Tyvärr fick jag inte se den.

Balälgar och fällhorn

Förra veckan upptäckte vi vid Angjärv i Lappfors att en flock älgar börjat angripa och äta av ensilagebalar på en åker. Dessutom hittade vi ett fällhorn av en älg på samma plats. Tyvärr hittades endast ena hornet (två taggar) även om vi sökte en del runt omkring i hopp om att hitta andra hornet. Ofta fäller älgarna båda hornen inom en mycket kort tid och inom ett begränsat område. Det är mycket sällan man nuförtiden hittar fällhorn och riktigt tur skall man förstås ha om man skall hitta båda hornen. Förra våren hittade en kund också ett fällhorn längs Utterleden i Lappfors. Detta horn var betydligt större med 5 taggar om jag inte minns fel. I övrigt har jag endast hittat ett fåtal horn i terrängen trots att jag är mycket ute i naturen.

Älgarna har gått loss på rundbalar i Lappfors. Fällhorn i förgrunden.

Att älgarna äter av ensilagebalar är ett relativt nytt fenomen. De första älgarna som lärde sig äta av ensilagebalar i våra trakter fanns i Eugmo. Där orsakade en grupp på närmare 20 älgar stora förluster för en jordbrukare under några år som dock fick en frikostig skade-ersättning. Därför hade han inte så värst stor brådska att hämta hem balarna. År 2010 vandrade en grupp älgar från Eugmo till vinterbetesområdet i Skrattlass, Esse som så många år förr. Enligt min teori är det dessa älgar som lärt upp älgarna i Esse att äta av balarna. För detta fenomen att älgarna äter av rundbalarna är nästa okänt i resten av Österbotten och Finland. År 2010 började det dyka upp skador på balarna i Esse och flera jordbrukare fick ersättning. De största skadorna fanns vid den lilla skogsåkern Stövelkärret i Kiisk där älgarna i lugn och ro åt upp närmare 40 balar under vinterns lopp. När jordbrukaren skulle hämta hem balarna på vårvintern var nästan alla balar uppätna och resten förstörda. Hela åkern såg ut som en beteshage med massor av älgdynga över hela området och med vit plast i trasor som fladdrade i åkerkanten. Det ställe som älgarna nu ätit av balarna är samma som ifjol. Jag kontaktade bonden som äger balarna och han skulle hämta hem dem direkt för att undvika ytterligare skador. Oftast är det balar som lämnas på någon avlägset belägen skogsåker som drabbas, men jag har även sett när älgar dagtid stått och ätit av rundbalar i Jeussen endast ca 50 meter från den livligt trafikerade Åsbackavägen. Problemet är ju ganska lätt att åtgärda, det är ju bara för jordbrukaren att köra hem balarna. Av olika skäl är det dock i praktiken svårare. Dels kan en del åkrar och vägar vara blöta under hösten och man måste vänta tills tjälen kommer så att marken håller en tung traktor. Dels är det förstås många jordbrukare som har så bråttom nuförtiden att man gärna skulle lagra balarna vid åkern för att köra hem dem sen under vintern då arbetsmängden är mindre. Nu går detta dock inte längre då älgarna har lärt sig hitta en lättillgänglig och näringsrik föda.



Stövelkärret våren 2010. Närmare 40 rundbalar uppätna.