Flygräkning av älg

Förra veckan genomfördes årets flygräkning av älg i Pedersörenejden. Förhållandena varierade storligen under de tre dagar som flygräkningen pågick. Första dagen hade vi optimala förhållandena och hittade bra med älg i Esse. Eftermiddagsturen fick dock ställas in på grund av låga moln. Andra dagen slog blåsten och blidvädret till. Det blev en rejäl åktur för de som var med uppe och räknade. Blidvädret gjorde också att landningsbanan på Sexsjö blev obrukbar den tredje dagen och vi fick flyga från Kronoby flygfält. Tredje och sista dagen när vi flög över kusten i Larsmo, Pedersöre och Jakobstad var förhållandena mycket svåra. Hård blåst som gungade och skakade planet gjorde letande av efter älgarna svårt. Samtidigt hade tövädret gjort att det inte fanns snö i träden och på marken hade stenar och rotvältor tinat fram och lyste nu svart mot himlen. I och med detta får man nog räkna med en hög felprocent den sista dagen. Sammantaget hittades 171 älgar, vilket är ca 10 mindre än år 2013. Ifjol kunde vi inte alls genomföra någon flygräkning då det inte fanns snö. Med tanke på förhållandena i år är troligen älgstammen ungefär lika stor i år som för två år sedan. I det traditionella vinterbetesområdet i Skrattlass i Esse fanns åter igen väldigt mycket älg. I närheten av Råbacka låg 16 älgar i samma plantskog och i närområdet hittades ytterligare flockar med älg så att det inom ett begränsat område fanns 33 älgar. Här finns det nog risk för älgskador i plantskogen om älgarna stannar länge på samma ställe. I Björkbacka, i närheten av Kallkärret mellan Esse och Lappfors hittades också en flock på 5 skogsvildrenar. Skogsvildrenarna var kvar i området ännu i lördags och det är första gången som en hel flock renar befinner sig så långt mot kusten. I Terjärv, i närheten av Emet finns en stor flock på 60 renar, varav två stycken redan dött i trafiken då de blivit påkörda längs riksväg 13. 

På nattskifte

Jag får eller hamnar under sensommaren ibland att jobba nattskifte. Orsaken är att jag då jobbar med att inventera fladdermöss och de är som bekant nattaktiva. Man kan börja inventera fladdermössen tidigast en halvtimme efter solnedgången. I nuläget innebär det att arbetsskiftet börjar ca 22.30 och avslutas vid 3-4 tiden på natten. I år har jag inventeringsuppdrag i Pedersöre, Kronoby, Terjärv och Kalajoki och det innebär ju dessutom att man hamnar att köra ut till alla dessa områdena. Ibland hamnar jag nog att ta en tupplur i bilen, innan jag kan köra hem. Som tur är så är jag min egen chef så det blir inte något problem fast jag sover lite på jobbet. Vid inventeringen använder jag en ultraljudsdetektor som omvandlar fladdermössens ljudfrekvens till hörbart ljud. Då man en gång hör det smattrade ljudet i detektorn är det oftast också relativt lätt att se fladdermössen mot den ljusa himlen. På samtliga inventeringsställen har jag hittat mycket fladdermöss, alla av den vanligaste arten nordisk fladdermus. Man kan också hitta vattenfladdermus, mustachfladdermus och Brandts fladdermus på våra breddgrader, men dessa har jag ännu inte upptäckt.

Förutom att det är tufft att vara vaken på natten skall man inte vara speciellt rädd för mörkret för att syssla med fladdermusinventering. På måndagsnatten kom jag gående i tät, mörk skog när det plötsligt blev ett himla liv i skogen. Det var en flock älgar som sprang iväg och det brakade och knakade överallt. Jag såg aldrig älgarna trots att de torde endast ha varit ca 30 meter från mig, men kunde se spåren efteråt. Man skall nog definitivt inte vara rädd för björnar för att syssla med detta. Samma natt var jag också i Kronoby och när jag kom vid gamla Biskops kvarn, hörde jag ett mycket högt hjärtskärande pipande ljud från Kronoby å. Eftersom jag hört ljudet förr och ljudet kom från en fors i ån hade jag mina aningar. Mycket riktigt i forsen höll familjen utter på med fiske. Eftersom det var beckmörkt så såg uttrarna inte mig till först och jag kom nära på ca 5 meters håll. Men då jag lyste på dem med ficklampa blev det liv och rörelse. Åtminstone mamma utter och två ungar kunde jag se innan de bestämde sig för att söka sig till nya fiskeplatser. Som sagt tufft med nattskifte, men det ger också en hel del intressanta naturupplevelser.

Lodjuren inventeras inkommande vinter

Lodjuren kommer att inventeras i januari 2013 över hela Österbotten för att få en bättre uppfattning av stammens storlek. Nuvarande system där syn- och spårobservationer rapporteras åt kontaktpersoner för stora rovdjur (däribland undertecknad) har visat sig underskatta stammens storlek  i områden där det finns gott om lodjur. Jag kommer tillsammans med Glenn Vikström att fungera som inventeringschef inom Pedersörenejdens jaktvårdsförenings område (Pedersöre, Larsmo och Jakobstad) och det är främst jägarna som kommer att inventera lodjuren. Till vår hjälp har vi tre andra spårgranskare. Övriga inventerare kommer att utbildas ännu under detta år. Inventeringen görs under en och samma dag över hela Österbotten för att minimera risken att räkna samma djur flera gånger. Inventeringen blir arbetsdryg och kommer att sysselsätta ett mycket stort antal inventerare från olika jaktföreningar och andra intresserade. Inventeringen blir av med kort varsel när snöförhållandena är de rätta, ca 2 dagar efter snöfall. Man kommer att köra längs vägar med bil och snöskoter och försöka ringa in lodjuren i ett område. Inventeringen måste göras före februari för då börjar lodjurens brunsttid och de kan röra sig långa sträckor. Samtidigt splittras ungkullarna om man väntar för länge in på vårvintern. Det är speciellt ungkullarna man är intresserad av att hitta. Uppskattningen av stammen räknas nämligen ut genom att multiplicera antalet ungkullar med 6. Konstigt nog så har vi haft väldigt lite lodjur hittils i Pedersörenejden även om det varje år görs flera observationer. I höst har man bl.a. sett lodjur i Forsby. Söderut, från Nykarleby och söderut finns det gott om lodjur och lon är det absolut talrikaste stora rovdjuren vi har i Finland.

 

Lodjurets spår ser ut som ett stort kattspår och är mycket runt. Man kan jämföra spåret med en rund snusdosa. Ett gammalt fullvuxet lodjur har ett spår som överstiger 10 cm i diameter. En årsunge har ett spår med diametern under 8 cm, och ett flerårigt djur ca 8-10 cm. Lodjuren är specialister på att gå i varandras spår och man kan bli tvungen att följa spårlöpan långt för att kunna konstatera om det är ett eller flera djur som gjort spåren. Det skall bli intressant att leda denna stora operation och jag får lov att återkomma till ämnen när inventeringen är gjord.

Inventeringsuppdrag i Närpes

Denna vecka har jag haft ett rätt typiskt arbete i närheten av Närpes. En naturinventering av ett relativt litet skogsområde genom vilket man tänker dra en ny elledning från ett planerat vindkraftverk. Uppgiften gällde att kontrollera och avgränsa ett revir för flygekorre samt att inspektera en tjäderspelplats. Beställare av arbetet var vindkraftsbolaget. Fältarbetet gjordes under måndag och tisdag. Det är egentligen helt fel årstid för att göra en inventering, men eftersom arbetet brådskar var man tvungen att utföra jobbet nu. Detta ställer givetvis mina kunskaper och erfarenheter på prov. Jag har dock gjort så många inventeringar av denna typ så man börjar ha en rätt hyfsad erfarenhet. Jag lyckades också som väntat hitta flygekorrens spillning och kunde avgränsa det område som lämpar sig för flygekorren. Dessutom hittade jag tre olika boträd som enligt lag är skyddade. Det var alla hackspetthål i grova aspar. Som vanligt hittade jag endast spillning av flygekorre och såg inte till några flygekorrar.





Vy från tjäderspelplatsen. Naturfotografens gömsle i förgrunden.

Den andra platsen var om möjligt ännu mer svårinventerad. Det gällde en mycket bra tjäderspelplats där mellan 10-15 tjädertuppar brukar spela. Jag hade dock fått kontaktuppgifterna till en naturfotograf som kände till området och på det viset kunde jag få uppgifterna bekräftade. I närheten stötte jag så faktiskt upp 4 tjädertuppar i skymningen så tjäderspelplatsen kunde således bekräftas. Runt tjäderspelplatsen bör man lämna ett skyddsområde med en radie på ca 200-300 m. Skulle man som planerat dra elledningen rakt genom spelplatsen är det mycket troligt att tjädrarna skulle flyga in i elledningen och dö. Tjädern är ju inte direkt utrotningshotad, men har minskat väldigt mycket och en så här stor tjäderspelplats är mycket ovanlig i Österbotten och bör därför bevaras.

 

En röd och grann tallbit observerades (adult hane).

Övriga observationer under inventeringen var bl.a. en helvit skogshare som såg ut som en stor styroxboll när den försökte gömma sig under en gran. Helt fel skyddsfärg för skogsharen som byter färg på basen av årstiden och dagsljuset och inte om det finns snö på marken eller ej. I övrigt observerade jag även tre tallbitar. Tallbiten är en märklig traststor fågel som egentligen häckar i ödemarken upp i Lappland, men som under hösten och vintern kan vandra långt söderut. Den är dock mycket orädd och kallades förr för "dumsnut" på grund av detta beteende. Jag kunde också komma tallbitarna mycket nära, men tyvärr räcker min lilla kamera ändå inte riktigt till för att få någon bra bild på de granna fåglarna.

 

På camping med skåpbilen. Det går bra att övernatta i bilen även vintertid.

Som vanligt övernattade jag i bilen under inventeringen och arbetade koncentrerat och intensivt. Det brukar bli ca 10 nätter i bilen varje år under olika inventeringsuppdrag runtom i Finland. För det mesta sker inventeringen under sommaren så det är varmt att sova i bilen. Denna gång låg temperaturen kring 0 grader, men med en tjock vintersovsäck går det bra. Jag tycker väldigt mycket om denna del av mitt jobb. Jag tycker det är intressant att se nya platser och har heller inte något i mot att köra långa sträckor med bil. Att sedan få arbeta och vara ute 10 timmar om dagen i naturen är ju för det mesta riktigt fantastiskt.