Nya kurser 2015

I samarbete med Pedersöre Medborgarinstitut ordnar jag ett flertal kurser med anknytning till natur och friluftsliv under våren 2015. Kurserna presenteras här, anmälning sker via Pedersöre MI endera per telefon 06-7850 275 eller via internet: https://www.opistopalvelut.fi/pedersore/index_sv.asp

Några av kurserna är redan fullsatta så vänta inte för länge med anmälan. Välkommen med på äventyr i naturen.

Hjälp! Björnen kommer!

Björnstammen ökar kraftigt i Pedersörenejden och observationer görs nästan dagligen. Men hur många är björnarna och vad är sant och falskt när det gäller björnarna? Behöver man vara rädd för björnen och vad gör man om man möter en björn? På denna föreläsning får du den senaste och sanna informationen om björnstammen samt om björnens biologi med betoning på björnarna i vår trakt. Aldrig tidigare visade bilder på björnar, spår och skador visas.

Kursplats: Sursik auditorium

Tidpunkt: måndag 2.2 kl. 19-21

Kursavgift: 12 euro

Vintersafari längs Esse å

Följ med på en guidad skidtur längs den vackraste delen av Esse å. Goda möjligheter att få se utter, strömstare och många andra intressanta djur. Under turen får du lära dig mycket om naturen i och kring Esse å. Ta med egen skidutrustning och matsäck. Start från före detta Lappfors Boden.

Kursplats: Lappfors

Tidpunkt: lördag 14.2 kl. 10-14

Kursavgift: 10 euro

Vildmarksvandring i Sarek

Följ med på en fjällvandring första veckan i augusti 2015 till Nordeuropas största vildmark, Sareks nationalpark i svenska fjällen! Sareks nationalpark är varje fjällvandrares dröm och känd bl.a. för Rapadalen, alpina högfjäll och för jättestora älgtjurar och täta bestånd av stora rovdjur såsom björn och järv. I Sarek finns inga färdiga leder och inte heller övernattningsstugor eller annan service. Vi kommer att röra oss i ren vildmark och sova i tält. Vandringen tar ca sju dagar och dessutom tillkommer två resdagar. Inga förhandskunskaper om fjällvandring krävs, men god allmän kondition och minst 16 års ålder är ett krav. Inför vandringen ordnas flera träffar med början i mars där vi bl.a. planerar turen gemensamt, går igenom utrustning samt tillverkar och köper mat inför turen.

Kursdelarna är följande:

Måndag 9.3 kl.18.30-21.00 Information och föreläsning om Sarek. Vi studerar kartor och planerar rutten och tidtabellen gemensamt. Deltagarna önskemål angående ruttval beaktas i mån av möjlighet.

Måndag 30.3 kl.18.30-21.00. Utrustningskväll. Vi går igenom lämplig utrustning och ser igenom deltagarnas utrustning och gör eventuella gemensamma inköp.

Måndag 11.5 kl.18.30-21.00. Friluftsmat. Vi går igenom lämplig friluftsmat för resan, lär oss att torka och tillverka egen friluftsmat. Vi planerar maten inför resan och gör eventuella gemensamma inköp.

1-9.8 Vandring i Sarek

Kursplats: Pedersöre gymnasium (Sareks nationalpark)

Kursavgift: 85 euro

Fågelrally

100 fågelarter på ett dygn i Pedersöre? Är det möjligt? Kom med och slå nytt Pedersöre-rekord i fågelskådning samtidigt som du lär dig otroligt mycket om olika fågelarter och fågelplatser i Pedersöre. För att hitta 100 fågelarter kommer vi att besöka häckande ugglor och rovfåglar, söka lavskrikor och hackspettar i urskogen samt lyssna på nattsjungande rariteter i frodiga lundar. Kursen pågår i 18 timmar, men man har också möjlighet att hänga med en kortare tid eller komma och fara som man vill. Kikare, kamera och egen matsäck medtas. Vi samkör med egna bilar så en liten bensinkostnad tillkommer till priset. Kursen startar och slutar vid Neste i Edsevö.

Kursplats: Pedersöre

Tidpunkt: Start fredag 5.6 kl. 18.00 slut lördag 6.6 12.00

Kursavgift: 17 euro

Vårvandring i Repovesi nationalpark

Följ med på en tre dagar lång, guidad vandring i en av Finlands nyare och finare nationalparker, Repovesi nära Kouvola. Vandringen hålls den bästa vårtiden då naturen vaknar till liv och inga mygg besvärar vandraren. Repovesi är en rätt liten men storslagen nationalpark med gamla skogar, höga klippor och berg i ett mycket sjörikt område. Vi vandrar i huvudsak längs markerade vandringsleder i området och övernattar i tält och/eller vindskydd. Vandringen är relativt lätt och även ovana vandrare med någorlunda grundkondition kan delta. Dagsetapperna blir kring 15 km. Torsdagen den 7.5 kl. 18.30-21.00 samlas vi för en planerings- och informationsträff då vi planerar vandringen gemensamt och går igenom mat, utrustning, och annat som man bör tänka på inför vandringen. Guiden hjälper till med allt som önskas och behövs både före, under och efter vandringen.

Kursplats: Pedersöre gymnasium samt vildmarken

Tidpunkt: Informationsmöte och planeringskväll torsdag 7.5 kl. 18.30-21.00

Vandring fredag-söndag 15-17.5 (exakt starttid bestäms senare, men fredagen bör man ta ledigt)

Kursavgift: 35 euro

Kurs i primitivt friluftsliv

I slutet av förra veckan höll jag en kurs år blivande vildmarksguider från Kronoby. Denna gång var temat primitivt friluftsliv. Kursen hölls under två dagar i Fäbodaskogarna utanför Jakobstad. Deltagarna fick bl.a. testa på att göra upp eld med primitiva metoder, bygga olika typer av lägerkonstruktioner, hantera rep och snören samt göra mat på lite annorlunda sätt. Förutom det vanliga pinnbrödet halstrade vi lax på traditionellt finskt vis det vill säga på ett bräde framför elden. På finska kallas detta "loimulohi", men på svenska finns det inte något riktigt bra namn. Vi tillredde även älgkött i en kokgrop på stenåldersvis. Kokgropen är lätt att göra och köttet, speciellt älgkött blir supergott. Det tar heller inte länge, ca 1 timme fick köttet ligga i kokgropen eller jordugnen som det också kallas. Man gör på så vis att man värmer upp 10-15 knytnävsstora stenar i brasan och gräver en grop ca 50x 50 50 cm stor. Därefter ligger man stenarna i bottnen på gropen, lindar folie runt köttet och lägger köttet i gropen. Traditionellt använde man blött björknäver runt köttet, men folie fungerar jättebra. Därefter lägger man in mera heta stenar i gropen och gräver igen gropen. Efter ca 30 minuter till en timme är köttet klart. 

Kokgropen öppnas efter en timme.

Genomstekt och mört älgkött som tillretts i en kokgrop

Trots att temperaturen låg på mellan -5 och - 10 grader och trots att det fanns snö på marken, lyckades några grupper göra eld med bågdrillen samt med flinta och eldstål. Lätt är det inte att göra upp eld på detta sätt så det gäller att ha med tändstickor då man far ut. Vi testade även lite olika metoder för att improvisera ihop nödvändiga prylar ifall man råkar ut för en nödsituation. Deltagarna fick fläta ihop ett rep av en sopsäck och alla överraskades över hur extremt starkt plastrepet blir. Rätt gjord är plastrepet så starkt att det kan bära upp en större karl. En annan metod som prövades på var att koka upp vatten i en plastflaska. Detta fungerade också fint, vilket kan verka lite konstigt då man kunde tro att plastflaskan skulle smälta ihop. Så länge den är helt vattenfylld kommer dock vattnet att koka före plastflaskan smälter.

En sele gjord av plastrep bär upp en karl

Kokning av vatten i en plastflaska

Med hjälp av bågdrillen kunde vi göra upp eld även i svåra förhållanden.

Fjällvandring i Padjelanta

Pedersöre medborgarinstituts fjällvandringskurs hölls detta år längs Padjelantaleden i svenska fjällen. Vandringen startade söndagen 27.7 då vi körde de ca 800 km till vägens ända i Ritsem. Den sista etappen av vägen, ca 150 km från Porjus, var i år i mycket dåligt skick och det tog närmare 3 timmar att köra den sista etappen. Något trötta anlände de 15 deltagarna till Ritsem på kvällen och några valde att sova i turistföreningens stugor, andra i tält. Måndagen var det så dags att ta sig ut till vandringens egentliga startplats eller samevistet vid Staloluokta. För detta ändamål hade vi bokat helikopter som relativt snabbt och mycket bekvämt flög vandrarna i fyra olika turer ut till Staloluokta. Jag har tidigare haft lite tveksamheter när det gäller bruket av helikopter i fjället, men har på senare tid ändrat åsikt. När det gäller att ta sig till Staloluokta och kunna gå Padjelantaleden är helikopter nästan ett måste, annars hamnar man att gå fram och tillbaks. Skulle det finnas väg skulle man hur som helst hamna att köra långa vägar runt fjällen, vilket också förbrukar energi och kräver att vägar byggs.

Grumligt glaciärvatten spolades ut i fjällfloderna

Spångar och broar finns det gott om i Padjelanta, en del dock i dåligt skick

Dimmigt och grått väder kan man inte undvika på fjället. 

Vid Staloluokta kunde vi köpa rökt fisk av samerna före vår vandring inleddes. Dagens etapp på ca 12 km till Arasluokta gick förhållandevis lätt och vi anlände rätt tidigt till Arasluokta. Under dagen hade vi haft fint väder och fina vyer längs den mycket stora sjön Virihaure. Vid Arasluokta finns också stugor att sova i något som utnyttjades av några i gruppen, medan merparten sov i tält. Tisdagen fortsatte vandringen mot Låddejåkka, en etapp på ca 13 km. Avståndet låter kort, men terrängen var ställvis mycket tuff speciellt i senare delen mot Låddejåkkå. Ungefär halvvägs bestämde vi också att göra en lite topptur upp på fjället Huornasj som har en topp på 1212 meter havet. Inte speciellt högt, men enligt Claes Grundstens guidebok skulle fjället erbjuda vackra vyer över både Padjelanta och Sarek. Då vädret visade sin bästa sida kunde vi två timmar senare konstatera att Grundsten visste vad han pratade om. Fjället gav mycket fina vyer i nästan 360 grader och fotografier togs i mängd och massor. De som besteg toppen kom ner igen efter en ca 7 km:s extra länk och fortsatte sedan mot Låddejåkkå. På denna resa hade vi även tänkt fiska under vandringen, men de två första dagarna fanns inga vattendrag att fiska i. Häftiga åskregn i Sarek under de föregående dagarna hade gjort att mängder med grumligt glaciärvatten sköljdes ut med vattendragen och inga egentliga fiskeplatser fanns längs leden. Dag 3, onsdagen på väg mot Kutjaure anlände vi dock vid middagstid till Vuojatädno, en större flod med flera fiskare redan på plats. Vi andra hann inte ens få fram fiskespöna, förrän Rune Vikström kunde drilla och slutligen landa en mycket fin öring på ca 1 kg (47 cm). Efter det lyckades undertecknad få ytterligare två mindre öringar (ca 35 cm) som återutsattes, men sedan var det slut på fiskelyckan och vi fortsatte vandringen mot Kutjaure. Vid Kutjaure fanns även en mindre å, där vi också landade en öring på kvällen. Dagens etapp blev rätt tuff på ca 19 km. Vädret var nu omväxlande med ca 15 graders värme och spridda regnskurar som tilltog mot kvällen. Det gick ändå bra att sova i tälten trots regnet. Torsdagen fortsatte vandringen mot ledens slutmål eller Vaisaluokta stugorna. Denna dag erbjöd till en början en mycket brant uppstigning under regntunga moln, men väl uppe planade marken ut och vädret klarnade upp. Uppe på platån fanns flera små, vackra sjöar som låg i förbindelse med varandra genom små, forsande bäckar. Vi fiskade i både sjöarna och bäckarna, men det var endast i bäckarna som vi började hitta små rödingar. Rödingarna var intressanta att lura till hugg, men de var nog för små för att behålla. Torsdagen var dock en mycket fin dag uppe på fjället med sagolikt vackra vattendrag och fiskeplatser. Mot kvällen började dock ett större åskväder torna upp sig och vi fick bråttom att ta oss ner från fjället mot Vaisaluokta. Nedstigningen till Vaisaluokta, ett par hundra höjdmeter var tuff och ännu tuffare blev de sista två kilometrarna längs en mycket stenig stig från Vaisaluokta sameviste till turistföreningens stugor. Några sov här också i stugorna, medan andra envisades med att tälta längs Akkajaures strand, en mycket vacker plats. På fredagen fick vi vänta ett par timmar på båten som tog oss slutligen över Akkajaure till Ritsem. Därefter återstod hemfärden som gick via Stora Sjöfallet med dusch och mat och vidare hemåt. Vid Sangis by utanför Haparanda tog vi in på en liten camping för natten och fortsatte sedan hemfärden på lördag. Lördagkväll, ca kl. 16 anlände vi så åter till Pedersöre och kunde summera ännu en mycket lyckad fjällvandring i gott sällskap.

Ett glatt gäng pustar ut efter att ha bestigit fjället Huornasj med sköna vyer.

Fantastiska fiskevatten på högplatån mellan Låddejåkkå och Vaisaluokta

Padjelantaleden överraskade på så sätt att den var relativt tuff och höjdskillnaderna rätt stora. Leden var bra utmärkt och lätt att hitta, medan broarna och en del av spångarna var i dåligt skick. En del av broarna var nästan livsfarliga. Mygg fanns också ställvis i hyggliga mängder till allas stora belåtenhet. Vilt- och fågelobservationerna blev rätt blygsamma. Enstaka rödsorkar och fjällämlar kunde ses liksom förstås flockar på ett hundratal renar. De vanliga fjällfåglarna kunde också kryssas av, hit räknas bl.a. ljungpipare, lappsparv, snösparv, alfågel, stenfalk, fjällvråk, blåhake, ängspiplärka och storskrake. Växtligheten var ännu slutet av juli väldigt frodig och artrik, vilket gjorde vandringen ännu mera njutbar. Mitt egna fotoarkiv med fjällväxter kunde utökas med flera fina foton. Slutligen kan man säga att det blev ännu en fin vandring i trevligt sällskap, något att minnas under mörka höstkvällar.

Vacker åsformation vid det fiskrika vattendraget Vuojatädno.

Långa, skrangliga träbroar fanns det gott om.

Kung karls spira, en vacker växt som blommade i mängder längs leden.

Lärarstuderande på kurs

En 5-kilos gädda tagen på ismete på Esse å.

Jag hade under tisdag-onsdag 12 stycken studerande från Peffan i Vasa på kurs här i Lappfors. På programmet stod bl.a. isfiske, iskunskap och naturinventering. På tisdagen inleddes kursen med pilkfiske på Esse å på relativt svag is. De flesta hade aldrig tidigare fått fisk med pilkfiskespö, men efter en kort introduktion började de flesta dra mörtar och småbraxen på löpande band. Fisken var rejält huggvillig och alla fick bra med fisk. Vi testade också på ismete och ett av spöna hann bara vara gillrat i 15 minuter innan en större gädda svalde betet. Upp på isen kom en fin 5 kilos gädda och det var första gäddan någonsin för denna fiskare. Snacka om bra start på fiskekarriären. Vi fick ytterligare någon mindre gädda både på gäddsax och ismete. Därefter ville några av de studerande testa på att gå ner sig genom isen. Vi hittade ett mycket bra ställe för detta och övningen blev realistisk. Precis som alltid blir man förvånad över hur "hemskt" det faktiskt är att gå genom isen. Alla kom dock upp utan problem med isdubbarna, men var rejält fundersamma efteråt. Jag tror ingen av dessa deltagare går ut på isen utan isdubbar några flera gånger. 

Studerande övar att ta sig upp ur isen.

Efter denna övning förflyttade vi oss hit till Huvudsjö där vi tog tillvara fisken och tillredde den på ett flertal sätt. Rökt mört och braxen var en verklig delikatess, synd bara att det är så fruktansvärt med ben i mörten och braxen. De studerande övernattade i ett inhyrt kamintält, som dock visade sig vara både besvärligt att sätta upp och dragigt efteråt. En del övernattade också i ett eget tillverkat vindskydd. Onsdagen lärde sig de studerande sedan att göra en enkel naturinventering. Vi hade också hoppats att få se flygekorre, men det lyckades inte. Däremot fick några av de studerande få se riktiga björnspår på snön från en stor björn vid Bäcksbacka, Purmo. En trevlig kurs med ett intresserat och glatt gäng. 

Tre dagar längs Utterleden

Vandrarna på väg längs Esse å.

Pedersöre Medborgarinstituts kurs ”vandra Utterleden” hölls den 20-22.9. Femton förväntansfulla deltagare deltog i vandringen som startade på fredag morgon kl. 8.00 vid skidcentret i Lappfors.  Vädret var närmast idealiskt för en höstvandring, lagom svalt, småmulet men ändå uppehåll. Tanken med kursen var att gå hela Utterleden under tre dagar med dagsetapper kring 20 kilometer. Efter en trevande start med många små justeringspauser gick vandringen bra framtill lunch som hölls vid Bockabron. Från Bockabron fortsatte vandringen efter en dryg timmes lunchpaus mot Hjulforsen. Vid Hjulforsen valde en av deltagare att hoppa av vandringen efter att ha haft stora bekymmer att hålla balansen längs de stenigaste och mest besvärliga partierna. Det är skäl att ännu en gång påpeka att Utterleden ställvis är en smal stig som går över både stubbar, stenar och rötter och det är något helt annat än att gå längs en bred grusväg. En del av vandrarna kunde också konstatera att man bar med sig kanske onödigt mycket packning och ryggsäcken vägde en bra bit över den rekommenderade maxvikten på 15 kg. Från Hjulforsen fortsatte vandringen mot Huvudsjön där vi dock avvek från leden för att ta oss till min stuga vid sjön där vi skulle övernatta. Den sista biten mot stugan gick tungt och de flesta kände av att man gått närmare 20 km med tung packning. Speciellt de sista 3 kilometrarna längs en rak och tråkig skogsbilväg blev tunga. Väl framme vid Huvudsjön återhämtade sig vandrarna relativt snabbt och det blev en trevlig kväll med bastubad samt samvaro med långa och intressanta diskussioner. De flesta var ändå beredda att krypa till kojs redan vid niotiden.

Den gigantiska björken vid Kiisk intresserar

Lördagen var vi så beredda att fortsätta vandringen med förnyade krafter förbi Huvudsjön mot den mycket vackra Gäddsjön där vi tog en längre paus. Därefter fortsatte färden förbi Rensforsen och längs Purmo norra å och vidare till Sexsjö där vi tog lunchpaus. Under lunchpausen kunde vi observera en mink som höll till vid stranden. Vädret var fortsättningsvis på vår sida och endast små korta regnskurar kom under dagens lopp. Därefter fortsatte färden förbi Skjorsmossen och vidare mot Österbacka gamla torpställe där vi höll en lite längre paus. Slutligen gick vi fram till Nars simplats dit vi anlände kl. 18.00 efter att ha vandrat närmare 23 km under dagen. Vid Nars valde en del att sova i vindskyddet, en del i tält, en del i de övriga byggnaderna på området och en del övernattade i det stora halvplutonstältet som jag fört dit på förhand. Vi hade även fört dricksvatten hit på förhand för att kunna ha till hands. Några började smått frysa under natten i och med att temperaturen sjönk ner mot nollstrecket och man hade lite undermåliga sovsäckar.

Utterleden går ställvis både upp och ner och över stubb och sten.

Efter ett rejält morgonmål var vi beredda att fortsätta färden redan före kl. 9 på söndagsmorgonen mot Kalisjön och vidare mot Lostenen. Vid västra sidan av Nars fick vi se en sparvuggla som slagit en småfågel och som hade stora svårigheter att lyfta med den nästan lika stora fågeln. Vandringen gick nu väldigt raskt och vi kom snabbt fram till vindskyddet vid Kalisjön. Utterleden går också långa bitar längs vägen på denna sträcka, vilket förklarar att marschfarten blev hög. Vid Lostenen blev det så en sista gemensam lunchpaus tillsammans med flera andra besökare som fanns här. Färden fortsatte så via Hirvijärven kalliot i Kortesjärvi och vidare mot Vilobacka parkering dit vi anlände kl. 15.00 på eftermiddagen. Vår transport tillbaka till startplatsen fanns då redan på plats för att ta oss tillbaka till Lappfors.

Avslutningsvis kan sägas att vandringen gick helt enligt planerna och att många blev imponerade över det arbete som gjorts med leden och de många fina platser som man passerade under vandringen. För mig personligen var det extra roligt att Utterleden används mycket flitigt, vilket visas av att stigen nu redan första året är mycket väl upptrampad och att vi mötte flera andra vandrare längs vår tre dagar långa färd.  

Lättvandrat på spångar över Gäddsjömossen.

Fina höstfärger vid Österbacka 

Fin men kylig morgon vid Nars

På spaning ut över Kalisjön.

Rapport från vandringen till Halti

Fjället Saivaara ståtar ensamt i den öppna dalgången

Pedersöre medborgarinstituts fjällvandring startade söndagen den 4.8 med 16 hugade deltagare i varierande ålder och med mycket olika erfarenheter av fjällvandring. Efter över 800 kilometer i bilen anlände vi sent om sider till Kilpisjärvi och då vädret var på vår sida bestämde vi oss för att avverka en kort sträcka på ca 1 kilometer ännu samma kväll från naturrummet i Kilpisjärvi till sjön Cahkaljavri för att där slå läger för natten. Tillsammans med en av deltagarna gick jag ännu samma kväll tillbaks till Kilpisjärvi för att föra en av bilarna till vår planerade målgång på norska sidan. När vi återvände till lägret var klockan närmare 23 och sömnen hittades snabbt. Vi vaknade måndag morgon till ett mycket bistert väder, jämngrått och rejäla regnskurar. Efter att ha väntat ett par timmar klarnade dock vädret upp och vi startade vår vandring. Terrängen var extremt tuff, stenig och eländig och färden gick mycket sakta. När vi ankom Saarijärvi stuga var alla redan rejält medtagna av den tuffa terrängen och ovanan av att bära packning. Vi bestämde dock oss för att fortsätta en bit till i den tuffa stigningen framför oss. Efter en kort stund började mörka moln hastigt torna upp sig och vi visste att regn var på väg. 10 minuter för sent började vi lägga upp tälten och vi fick nu stå i hällregn och stormvindar och försöka få tälten på rätt köl. Regnskuren blev dock kortvarig och vi kunde torka upp våta kläder under den fina kvällen.

Pihtsusköngäs vattenfall

Vandringen fortsatte följande morgon kl. 9.00 enligt schemat. Terrängen blev nu betydligt lättare och vi anlände till Kuonjarjoki stuga redan före lunch så vi fortsatte ännu en bit före lunchpaus. Mycket vackra vyer dök upp efter en stund då fjället Saivaara stod i ensamt majestät ute i en dalgång. Aldrig tidigare har jag sett sådana fjäll i Finland. Från och med nu och vandringen till slut påminde landskapet mer om Sarek och svenska fjällen än om typiska finska lågfjäll, vilket överraskade mig. Vi fortsatte ännu en bit förbi Meekonjärvi stuga vidare till en bro vid Vuomakasjärvi. Efter en dagsetapp på över 20 km var alla mycket möra i både kropp och själ och kunde ta en välförtjänt natts vila. Följande morgon fortsatte färden i relativt lätt terräng längs Nordkalottleden till det vackra vattenfallet Pihtsusköngäs, ett av Finlands mäktigaste. Nordkalottleden går sedan vidare längs den östra stranden av den stora sjön Pihtsusjärvi där det också finns en stor stuga. Området kring Pihtsusjärvi var fågelrikt med bl.a. alfågel, en massa vadarfåglar såsom rödbena, ljungpipare, större strandpipare och snäppor. Dessutom förstås vanliga fjällfåglar såsom bl.a. blåhake, ängspiplärka, snösparv och lappsparv. På hemvägen såg vid dessutom en havsörn här. Vi fortsatte vår färd upp mot Halti ett par kilometer och hittade en fin slätt för tältning ett par kilometer före stigningen till Halti började. Hit anlände vi ganska tidigt på eftermiddagen, men eftersom vädret var grått och småregnigt väntade vi med toppbestigningen i hopp om bättre väder följande dag.

Dimma och duggregn mötte oss på vägen upp mot Haldefjäll

Toppröset på Haldefjäll 

Torsdag morgon var det så dags att ta sig upp på Halti. Tyvärr var vädret fortsättningsvis minst sagt bedrövligt med dimma och duggregn. Vi kämpade dock på och efter ca 2 timmar vandring uppåt i stenskravel hade vi erövrat Finlands högsta fjäll, Haldefjäll 1323 meter över havet. Tre av deltagarna hade fått lite problem med knä och fötter och avstod från toppturen, men resten tog sig upp och kunde skriva sitt namn i gästboken. Nerfärden gick något snabbare och sedan bar det av samma väg tillbaka längs Nordkalottleden allt förbi Pihtsusjärvi och till Vuomakasjärvi där vi tog en välförtjänt paus. Härefter vek vi av Nordkalottleden för första gången under vandringen och gick längs en vältrampad stig ut västerut mot Norge. Vid Luohtojavri slog vi läger för natten i fint väder och under kvällen kunde vi även plocka lite hjortron på sjöstranden. Fredagen fortsatte vi färden västerut i strålande solsken och i en mycket vacker dalgång, Urtasvaggi. Färden gick bra, men terrängen var relativt tuff och packningen kändes tung. En kort paus vid Lossujavri och sedan gällde det att ta sig över gränsen till Norge. Lite överraskande var stängslet vid gränsen ganska robust och vi fick krypa under som olagliga invandrare. Lite senare såg vi dock nog att det fanns en större lucka för vandrare på ett annat ställe i stängslet. 

Vacker tältplats 

Lättvandrad terräng i Urtasvaggi dalgång västerut mot Norge.

Färden fortsatte nu på norska sidan i tuff och stenig terräng längs älven Didnojohka dock för det mesta i en rätt brant nedförsbacke. Vi valde att slå läger ett par kilometer före målet vid vägen på norska sidan. Det hade blivit rätt sent och de flesta var rätt medtagna av den tuffa vandringen. Speciellt de två vandrarna med knäproblem kämpade på tappert i sin egen fart. Efter sex nätter i tält hägrade dock civilisationen och med en tidig start på lördag morgon var vi ute vid vägen till Skibotn redan kl. 9.00. Efter dusch och en rejäl lunch inne i Kilpisjärvi var vi så klara för den långa bilfärden hem. Vi kunde nu summera ihop en rätt tuff, men givande vandring i de överlägset mest spektakulära fjällen som finns i Finland.  Totalt blev vandringen närmare 100 km lång fördelat på drygt fem långa dagar. 

Gäddfiskepremiär på Esse å

Dagens största gädda på 2,3 kg.

Medborgarinstitutets spinnfiskekurs fortsatte igår med gäddfiske längs Esse å. Vi fiskade gädda i närheten av Bockabron vid Kiisk. Förhållandena var idealiska. En smal remsa med tjock is längs stränderna gjorde att det var lätt att gå längs stränderna och man lätt kunde kasta utanför de tjocka vegetationsbältena. Fisket startade strax före kl. 17.00 och då solen tittade fram mellan molnen högg gäddorna mycket bra på våra beten. Den första timmen drog gänget upp 7 gäddor på en mycket kort tid och på ett litet område, i en liten solbelyst vik. Vi lärde oss att fiska med mört enligt den metod som storfiskaren Vilho Hinkka lärt mig i tiderna och som gett honom och hans son Kennet många stora gäddor. Gäddorna högg som sagt friskt, men det var lite svårare att få dem krokade och många slapp loss. Efter den första timmen blev det trögare och de sista timmarna fick vi inte längre någon gädda att hugga. Sammanlagt blev det nio gäddor upptill ca 2 kg. Största gäddan vägde 2,3 kg. Förra helgen hade man också haft ett mycket bra fiske i samma område och då fångades också flera större gäddor över 5 kg enligt ryktena.



Idealiska förhållanden för gäddfiske vid Bockabron



En liten gädda fångad på mört

Lediga platser på spinnfiskekurs

Det finns några lediga platser ännu på den spinnfiskekurs som startar inkommande tisdag med en teorikväll i Pedersöre gymnasium 18.30-21.00. Övriga kursdelar är inriktade på praktiskt fiske efter bl.a. gädda, öring och regnbåge. En garanterat lärorik kurs även för den som redan idkat sportfiske en tid. Anmälningar till Pedersöre MI på tel: 06-7850275 eller via internet. Välkommen!

Här följer kursbeskrivningen.

Kurs i spinnfiske för nybörjare och mera erfarna fiskare. Vi lär oss fiska med spinnspön i olika typer av vatten med olika fiskemetoder och efter olika fiskarter. På kursen lär vi oss bl.a. välja rätt spön, beten och linor för det fiske som utövas. Vi lär oss också fiska på rätt sätt med skeddrag, wobbler, olika typer av jiggar, spinnare och andra fiskedrag. Även tillvaratagande av fångsten gås igenom på kursen. Till kursavgiften tillkommer avgift för fiskekort ca 10 € (per tillfälle).

tisdag 26.3 18.30-21.00 Teori om tillstånd, fiskedrag. olika typer av rullar, spön och linor

tisdag 9.4 16.30-20.00 Gäddfiske i Esse å
tisdag 7.5 17.30-21.00 Forsfiske i Esse å, Pössforsen eller Hjulfors
tisdag 28.5 kl. 18.00-22.00 UL-fiske efter regnbåge i Mosavattnet

Vinterfärd längs Utterleden

 

Deltagarna skidar längs isen på Esse å nedströms Bockabron.

Förra lördagen samlades fem entusiastiska deltagare vid skidstugan i Lappfors för att delta i MI:s kurs och göra en vinterfärd längs Utterleden. Som alltid när det gäller vinterkurser är det många anmälda som inte dyker upp när det drar ihop sig. Kvicksilvret visade också -21 på morgonen, vilket kan ha avskräckt en del. De fem som deltog fick göra en tur i strålande solsken och med ett fantastiskt skidföre. Det blev sannerligen en vintertur att minnas. Med erfarenheter från skidturer från hela Finland kan jag bara konstatera att en vintertur längs Utterleden och Esse å står sig mycket väl i jämförelse och erbjuder många vackra platser och ställvis rena vildmarken.

Paus vid det nybyggda vindskyddet vid Bockabron.

Första etappen av turen följde Utterleden i sin helhet från skidstugan till Dickenas i Kiisk. Det gick otroligt bra att skida i skogen och även deltagaren med vanliga spårskidor klarade sig fint. De övriga, liksom jag, skidade med svenska armens träskidor även kallad "vita blixten". Dessa skidor kan rekommenderas mycket varmt, billiga men otroligt funktionella i alla fören förutom tungt blidföre. Från Dickenas avvek vi från Utterleden för att skida längs isen och på åkanten. Isen längs stranden håller bra, men mitt på ån är isen dålig och ställvis är det öppet vatten så bl.a. i närheten av Bockabron. Efter en angenäm lunchpaus vid Bockabron fortsätter vi färden längs ån ända förbi Lappstråka och vidare till Hjulfors. Efter en kortare paus vid Hjuforsen gör vi en avstickare för att komma in på den otroligt vackra öppna myren Storfähusmossen. Här är skidföret fantastiskt bra och vi glider med lätthet över den stora myren och passerar bl.a. ett fiskgjusbo. Efter en kortare backe är vi plötsligt ute på isen vid Huvudsjön där vi kan använda ett mycket bra uppdraget spår fram till mina stugor vid Solliden. Här skall vi övernatta, dels i gäststugan och dels på golvet i nya stugan som tyvärr ännu inte är klar. Under kvällen ventileras världsproblemen, avnjuts en delikat laxsoppa och badas bastu. Redan kl. 21 kryper i till kojs efter en härlig och lagom tung dag.

Aftonrodnad vid Solliden, Huvudsjö där vi övernattade.

Vid Lamaminnet hade lokala husbehovsfiskare lagt ut ryssjor under isen

Följande dag är vi utvilade och redo för en fortsatt färd längs Utterleden. Vädret fortsätter att vara bra, med uppehåll och solsken. Dock lite kallt på morgonen, -17 grader och en kall nordanvind. Färden går över isen på Huvudsjön till det nya vindskyddet i östra ändan av sjön. Därefter längs vägen till Navasbacken och vidare mot Navaspotten och till Gäddsjön. Gäddsjön är en av de vackraste platserna längs hela Utterleden även vintertid och här håller vi en kort paus vid vindskyddet. Här ser vi också att andra personer tagit sig hit under vintern och grillat korv vid eldstaden. Vi följer spångarna över Gäddsjömossen vidare mot Purmo norra år och därefter följer ån ett antal kilometrar för att slutligen nå vindskyddet vid Rensforsen. Här blir det lunchpaus vid vindskyddet med obligatorisk korvgrillning och kaffekokning. Från Rensforsen fortsätter vi längs Utterleden och Purmo norra å mot Sandviken och vidare till Sexsjö camping där vi avslutar vår färd och blir transporterade tillbaka till Lappfors.

Kort andhämtningspaus nära Navaspotten.

Full fart över den vackra Storfähusmossen. Fiskgjusboet i bakgrunden

Vi kan summera ihop två jättefina dagar längs Utterleden och närnaturen då både föret och vädret visade sig från bästa sidan. Några speciella viltobservationer gjordes inte under turen. Vid Purmo norra å fanns en större flock orrar på ca 20 individer och en del småfåglar såsom talltita, tofsmes, talgmes och gulsparv sjöng redan in våren. Spår såg vi gott om och som jag tidigare noterat finns det fortsättningsvis mycket räv i markerna trots att jägarna beskattat stammen hårt detta år med bl.a. 50 rävar fällda endast i Esse. Harspår fanns det också mycket av, men så har också hararna börjat röra sig mer nu när frieriet och parningstiden inletts. Dessutom såg vi spår av mink, mård och älg samt ekorre som också tycks finnas i riklig mängd detta år. Ett stort tack till deltagarna för en fin tur och god samvaro!



Gruppfoto vid Gäddsjön.

Utterleden längs Purmo norra å.





Stor lake från Lappajärvi

Rune Vikström med sin första lake någonsin. Fisken vägde 2,8 kg.

Onsdagkvällens kurs i pimpelfiske efter lake blev ingen stor succe när det gäller antalet fångade fiskar. Gruppen på 15 personer besökte Lappajärvi och kom hem med endast en lake. Men vilken lake sen! Strax efter åtta på kvällen slog laken till och fångades med hjälp av s.k. krafsa utan agn eller bete. Laken vägde hela 2,8 kg och var dessutom en hane med mjölke. Laken hade ännu inte lekt, men mjölken rann så leken närmar sig. Laken fångades av Rune Vikström och det var hans första lake någonsin. Snacka om nybörjartur! Jag har pilkfiskat lake i tio år och fångat över 100 lakar, men mitt rekord lyder ännu på 2,4 kg. Lappajärvi är känd för sina stora lakar, så jag visste ju att chansen fanns att fånga stora lakar.

 

Vi parkerade bilarna vid kyrkan och pilkade utefter stranden från kyrkan söderut mot sundet till Kärnä. Fisken tog i på ca 1,5 meters vatten vid ett vassgrund nära Rajaniemi. Förutom storlaken hade vi några misstänkta napp och ett annat gäng som rörde sig med bil på isen hade fått en lake. Temperaturen låg på minus tio grader och en måttlig nordlig vind gjorde vädret ännu kallare. Som nästan alltid blir det därmed kallt under lakfisket och då en del var dessutom dåligt utrustade med kläder försvann den värsta fiskeivern redan efter en timme. Nåja många nya människor fick ännu en gång prova på denna smått exotiska fiskemetod som stundtals ger storfångster för att sedan lika ofta leda till att man får gå tomhänt hem.

Kurs i vinteröverlevnad

Här bygger kursdeltagarna en snökoja modell "quinche"

Förra helgen ordnade jag en vinteröverlevnadskurs i Jakobstad i Pörkenäs-Fäbodaområdet. Kursen startade på lördag förmiddag och avslutades på söndag eftermiddag. I kursen deltog 10 personer med varierande förhandskunskaper av friluftsliv. Nästan dubbelt fler var anmälda till kursen, men som jag upplevt så många gånger förr är det många som drar sig ur denna typ av kurs i sista stund. På kursen har deltagarna fått en intensiv dos kunskaper och erfarenheter av vinterliv. Vi byggde ett antal olika skydd såsom liggrop, snökoja (Quinche), vindskydd av presenning samt såg hur man sätter upp ett ordinärt friluftstält på vintern ute på isen. Snökojan av den modell som skogsindianerna i norra Kanada använder sig av och som kallas Quinche brukar bli en av kursens höjdpunkter. Snökojan byggs när det inte finns tillräckligt med snö för en snökantsgrop eller när snön inte är tillräckligt packad för att göra en igloo, d.v.s. den är oftast den enda typen av snökoja man kan bygga i österbottnisk skogsterräng. Enligt instruktionerna i de flesta böcker om överlevnad står det att kojan kan byggas när det är kallare än - 10 C eftersom iskristallerna då tar ihop bättre. Nu var det endast ett par minusgrader men det gick hur bra som helst. Vi trampade nämligen till snöhopen med snöskor som gör att snön tar ihop bra och högen blir stabil att gräva ur. Det tar ganska länge att bygga en quinche, men eftersom vi alla hjälptes åt var snöhopen klar på 40 minuter och det gick åt ca 1,5 h att gräva ur kojan. Slutligen var det tre personer som övernattade i kojan och de kunde sova någorlunda väl i den lilla snökojan. Två personer gjorde en enkel typ av nödbivack, kallad liggrop åt sig. Liggropen är egentligen endast en rektangulär grop i snön där man använder sig av skidor, stavar och eventuella kläder eller presenningar för att göra ett litet tak. Liggropen är tänkt för en person. De övriga gjorde vindskydd av s.k. "laavu" modell åt sig. Eftersom vi jobbade enligt allemansrätten gjorde vi vindskydden av presenningar, i ett nödläge skulle vi ha tagit slanor och granris. Själv provade jag på att sova i ett tält en bit ut på den öppna isen för att få lite "Nordpolskänsla". Det gick riktigt bra att tälta ute på isen, men som alltid bildas det en hel del kondens i tälttaket som faller ner som snön när man rör i tältet.

Enpersons nödbivack så kallad liggrop



Här gräver vi fram ätliga vassrötter under snön

Förutom att bygga skydd, gick vi med snöskor, tog isprov med isborr, issåg och isbill, provade på att göra upp eld med olika typer av metoder och samlade in vassrötter. Jag blev överraskade över att det gick relativt lätt att få upp vassrötterna också nu på vintern. Marken var inte alls frusen under snön och vi kunde med lätthet ha fått upp tillräckligt med näring i form av vassrötter för hela gruppen om vi önskat. Vassrötterna innehåller en hel del stärkelse och smakar sött och riktigt okej jämfört med många andra typer av nödföda. Man kan både äta dem direkt eller koka dem i 15 minuter och sedan dricka kokvattnet som då blir sött. Det är annars mycket svårt att hitta ätlig föda under den finska vinter. Tallbarrste känner de flesta till, men annars får man nästan ty sig till islandslav och skägglavar. De måste dock förvällas med björkaska för att få bort lavsyran och de fanns dessutom inte i det område som vi rörde oss i.

 

Nu var detta ingen "svältkurs" utan deltagarna fick ha med egen mat. Av erfarenheter har jag märkt att det kan vara mycket svårt att ta till sig ny teori om man är hungrig, trött och mår dåligt. Alla borde testa på någon gång hur det känns att överleva på riktigt, men under en dylik intensivkurs är detta inte ändamålsenligt. Man märker nog redan andra dagen att deltagarna är rätt trötta och slitna efter att ha sovit för lite eller ingenting alls under natten. Dessutom gör kylan sitt till för att man skall bli lite spak. Flera av deltagarna i denna kurs var dock riktiga friluftsmänniskor med många års erfarenheter av aktivt uteliv i någon form och som det oftast är så får man som lärare också lära sig mycket under en dylik kurs. Jag tror det blev en givande kurs för både deltagare och lärare.

 



Iskunskap, vi övar att kasta med en räddningslina



Vi vaknade till en vacker morgon ute vid havsisen

 

 

 



Pilkfiske vid Hjulfors



Pimplare i snöyra på isen nedströms Hjulforsen

Medborgarinstitutets pilkfiskekurs för ungdomar fortsatte på lördagen vid Hjulforsen i Esse å. Vädret hade blivit mildare samtidigt som ett rejält snöfall tilltog i styrka under eftermiddagen. Efter en kort förevisning inledde de 10 ungdomarna sitt fiske på det traditionella stället nedanför Hjulforsen. Här brukar man få stora fångster av braxen och småfisk och på tävlingar brukar man kunna få över 10 kilo på 3 timmar. Braxen brukar hugga vid botten på ca 5-6 meters djup, medan småfisken brukar stå endast en halvmeter under iskanten. De flesta brukar fiska med tafspimpel vid Hjulforsen och så försökte också vi. Fisket var dock mycket trögt och vid halvtidsvila kl. 12 hade gänget endast fått ihop 4-5 braxen och några gärsar. Efter en välbehövlig paus med korvgrillning vid vindskyddet blev det taktikändring. Vi bytte helt enkelt sida och for nu ut på isen från Hjulforssidan d.v.s. från vindskyddet nedanför Hjulforsen. Ett varningens finger behöver här direkt visas eftersom isen på Hjulfors är lömsk och den håller inte att gå på hur som helst. Det var dock inget problem att ta sig ut till holmen. Här inledde vi fisket strax uppströms från den långsmala holmen. Med erfarenhet visste jag att här brukar det alltid stå huggvillig mört. Och mycket riktigt, pojkarna hann knappt få ner betet innan den första mörten drogs upp. Mörten var synnerligen huggvillig och alla lyckades till slut få fisk. Sammanlagt drog pojkarna upp ca 8 kg mört och fångsterna per pimplare varierade från 5 till 35 fiskar. För ungdomar är det oftast viktigt att man får fisk och då spelar det inte så stor roll vilken fisk det är. För många var detta de första fiskarna de någonsin fått på pimpel. Vi avslutade fisket vid 14-tiden, men det var många som gärna skulle ha forsatt pimpla, så pass intressant och roligt tyckte de fisket var.



Mörtarna var huggvilliga på tafspimpel och en liten mormyska

Nya kurser i Pedersöre MI 2013

Under vårterminen och sommaren 2013 ordnar jag flera nya och intressanta kurser och exkursioner i samarbete med Pedersöre medborgarinstitut. MI:s kurskatalog utkommer först strax före jultiden och anmälningar börjar mottas från och med den 2.1 2013. Här kommer lite förhandsinformation om kurserna som jag ordnar :

Pilkfiskekurs för ungdomar (januari 2013)

 

Pilkfiske efter lake Lappajärvi onsdag 6.2

Vintersafari längs Utterleden och Esse å 9-10.3

Fjällskidning längs Kungsleden (vecka 14, 29.3-7.4)

Spinnfiskekurs (start 26.3, 4 tillfällen)

 

Fågelmorgon i Terjärv 18.5 kl. 5.00-9.00

Vildmarksvandring i Kilpisjärvi (Haldefjäll) (vecka 32)

 

Mera information om kurserna hittar ni på denna blogg redan nu under rubriken kurser och föreläsningar. Ni får gärna också ta kontakt per e-post för mer information om respektive kurs. Välkommen!

 

I samarbete med Pedersöre MI ordnas nästa vårtermin en kurs i fjällskidning