Kurs i primitivt friluftsliv

I slutet av förra veckan höll jag en kurs år blivande vildmarksguider från Kronoby. Denna gång var temat primitivt friluftsliv. Kursen hölls under två dagar i Fäbodaskogarna utanför Jakobstad. Deltagarna fick bl.a. testa på att göra upp eld med primitiva metoder, bygga olika typer av lägerkonstruktioner, hantera rep och snören samt göra mat på lite annorlunda sätt. Förutom det vanliga pinnbrödet halstrade vi lax på traditionellt finskt vis det vill säga på ett bräde framför elden. På finska kallas detta "loimulohi", men på svenska finns det inte något riktigt bra namn. Vi tillredde även älgkött i en kokgrop på stenåldersvis. Kokgropen är lätt att göra och köttet, speciellt älgkött blir supergott. Det tar heller inte länge, ca 1 timme fick köttet ligga i kokgropen eller jordugnen som det också kallas. Man gör på så vis att man värmer upp 10-15 knytnävsstora stenar i brasan och gräver en grop ca 50x 50 50 cm stor. Därefter ligger man stenarna i bottnen på gropen, lindar folie runt köttet och lägger köttet i gropen. Traditionellt använde man blött björknäver runt köttet, men folie fungerar jättebra. Därefter lägger man in mera heta stenar i gropen och gräver igen gropen. Efter ca 30 minuter till en timme är köttet klart. 

Kokgropen öppnas efter en timme.

Genomstekt och mört älgkött som tillretts i en kokgrop

Trots att temperaturen låg på mellan -5 och - 10 grader och trots att det fanns snö på marken, lyckades några grupper göra eld med bågdrillen samt med flinta och eldstål. Lätt är det inte att göra upp eld på detta sätt så det gäller att ha med tändstickor då man far ut. Vi testade även lite olika metoder för att improvisera ihop nödvändiga prylar ifall man råkar ut för en nödsituation. Deltagarna fick fläta ihop ett rep av en sopsäck och alla överraskades över hur extremt starkt plastrepet blir. Rätt gjord är plastrepet så starkt att det kan bära upp en större karl. En annan metod som prövades på var att koka upp vatten i en plastflaska. Detta fungerade också fint, vilket kan verka lite konstigt då man kunde tro att plastflaskan skulle smälta ihop. Så länge den är helt vattenfylld kommer dock vattnet att koka före plastflaskan smälter.

En sele gjord av plastrep bär upp en karl

Kokning av vatten i en plastflaska

Med hjälp av bågdrillen kunde vi göra upp eld även i svåra förhållanden.

Överlevnadskurs

I kölden samlades man gärna kring den värmande elden.

Hela den gångna veckan har jag hållit en kurs i överlevnad åt blivande vildmarksguider vid Kronoby folkhögskola. Måndagen tillbringades inomhus med teori, men på tisdagen begav vi oss ut i skogen för att överleva. Lägret hölls i de djupa skogarna i Purmo intill en igenväxt liten sjö. Överlevnadslägret blev rätt tufft för de studerande då temperaturen sjönk som lägst ner till -8 grader och det dessutom blåste en kall bitande vind. Man fick heller inte ha med sig sovsäck att krypa in i. Efter bästa förmåga försökte jag lära ut de kunskaper som krävs för att klara sig några nätter ute i skogen, det mest troliga scenariot man kan råka ut för i Finland och Skandinavien. Under en så här kort överlevnadstid är t.ex. maten inte det väsentliga utan viktigaste är att hålla sig varm och torr samt att hitta vatten att dricka. Färdigheter såsom att bygga skydd, göra upp eld, elda med olika typer av ved och rena vatten är något av det som man bör lära sig på en dylik kurs. Det var mycket givande att jobba med så här motiverade studerande som verkligen tog lägret på allvar och testade sina gränser. Trots att gruppen bestod av 19 studerande var det ingen som blev utslagen av att vara utan mat i tre dagar. Det är för övrigt en mycket vanlig reaktion när kroppen ställer om från att förbränna kolhydrater till att förbränna fett och muskler. Själv är jag mycket känslig för denna omställning och börjar ofta må riktigt pyton. Nu var jag lärare under denna kurs och hade mat med så det var inga problem. Det var rätt jobbigt att låta eleverna arbeta själva, man skulle gärna ha varit med och hjälpt till. Tanken är dock att de skall själva få jobba ostört under en dylik kurs. Responsen från kursen blev god och flera av deltagarna skulle gärna ha stannat lite längre i skogen.  

Här tillverkas primitiva vattenreningsfilter. Vattnet i sjön gick annars att dricka utan rening. Då vattnet är kallt är det oftast drickbart i våra sjöar. 

Här har man plockat islandslav som efter en urlakning i asklut är ätbart och näringsrikt. Dock inte speciellt gott.

Första natten sov alla i samma vindskydd. För att spara på granriset hade vi med presenningar. 

För att göra sig synlig och bli upphittad har man gjort en signaleld.

Stortvätt

Att tvätta kläder utan el och rinnande varmt, vatten är en av de mest jobbiga (och tråkiga) saker man får göra när man bor som jag. Nu har dock hopen med smutskläder vuxit sig så stor att det fanns ingenting annat än att bita ihop och börja på. Tvättandet blir ofta ett helt dagsprogram då man får börja med att värma upp tillräckligt med hett vatten i bastun i flera timmar. När vattnet är varmt häller man upp det i en stor så och sedan tillsätter man bara lite handtvättmedel. Sedan är det bara att börja gnugga med händerna eller röra om med en käpp. För en tid sedan hittade jag på det fantastiska internet en praktisk pryl från Amerika som underlättar handtvättandet. En slags mobil tvättmaskin som ser mest ut som en sugapparat man använder för att rensa och öppna avlopp. Den här ”tvättmaskinen” fungerar faktiskt riktigt bra och det går betydligt lättare att tvätta med den. Det blev inte speciellt billigt att få den hitskickad till Esse från USA, men själva apparaten var inte dyr. Efter några minuters pumpande med den magiska prylen från USA är det dags att skölja kläderna i rent vatten och sedan hänga dem på tork. Två eller tre omgångar kläder kan man tvätta i samma vatten sedan måste man nog byta ut det. Torkandet av kläder är ett projekt i sig, speciellt nu under vintern med minusgrader och den här processen måste jag nog utveckla vidare. Jag tänker skaffa mig en handvevad mangel som skulle pressa det mesta av vattnet ur kläderna. Nu får jag inte kramat ur kläderna tillräckligt med vatten och det tar flera dagar att torka kläderna inomhus. En ställning borde också införskaffas. De senaste dagarna har det dock gått bra att torka kläderna utomhus. Det går nog bra att leva utan en tvättmaskin, men tillsammans med en frys är det de elektriska prylarna som jag saknar allra mest här i skogen.

Med "tvättmaskinen" är det bara att pumpa kläderna rena i vattnet.

En påse handtvättmedel per 5 liter vatten tillsattes.

Mobile hand Washer direkt från USA

 

Vattnet före tvätt.

Så här smutsigt blev vattnet efter två tvättomgångar

Tuffa tider vid Huvudsjön

Det är tuffa tider att bo ute vid Huvudsjön för tillfället, det behöver man inte hålla inne med. Den senaste veckan har kvicksilvret sjunkit ner till -20 eller -25 C varje morgon och det är rätt kallt inne i huset också, ca + 10 C på morgonen. Problemet med värmen inomhus är att jag borde hållas hemma mera och elda ännu mera och längre. På grund av jobbet är jag dock tvungen att vara borta rätt mycket. I torsdags var jag på arbete 14 timmar i Lappfjärd (inklusive körtid) och i fredags 11 timmar i Karleby. Detta gör att temperaturen hinner sjunka inomhus lite för mycket. Den stora spisen på 2,5 ton fungerar bra när det gäller att lagra och hålla värmen, men det är svårt att elda så mycket att den skulle klara av att höja temperaturen inomhus till normala temperaturer. Jag har nog en rätt effektiv gasvärmare här också, men eftersom tanken med att bo här ute vid Huvudsjön under hela vintern också var att leva utan el och fossila energikällor så har jag dragit mig för att använda den. Det andra stora problemet just nu är bilen. Eftersom jag inte har tillgång till el så kan jag inte använda bilens motorvärmare (som dessutom tycks ha gått sönder) och kallstarterna är hemska för bilen. Hittills har det gått att starta den, men igår morse gick det inte. I natt har jag gjort så att jag stigit upp två gånger och startat bilen och låtit den gå en stund för att den inte skall kallna för mycket. Så här gjorde vi i armén när vi var på skjutläger i Rovajärvi i februari 1998 när det under två veckors tid var under -30 hela tiden. Bilarna skulle startas var tredje timme under hela dygnet för att hållas funktionsdugliga. Just nu drömmer jag om en Webasto som skulle lösa detta problem.

Klockan är tolv på natten och månljuset lyser över Huvudsjön.

Jag är mycket van med inomhustemperaturer ner mot + 15 eller under och det vållar egentligen inte så stora bekymmer som många kanske kan tro. Det är inte heller så hemskt som många kanske tror att gå på utedasset när det är -20 C. De största problemen upplever jag kanske är tvättandet (av kläder och mig själv) och att jobba vid datorn i kalla utrymmen. Mina fingrar och finmotoriken har en tendens att lida lite när man jobbar i svala rum. Fingrarna blir kalla och styva vid datorn och jag får värma dem emellanåt på spisen för att klara skrivandet.

Om januari varit kall var ju december mycket mild och det var inga som helst problem med kylan här ute vid Huvudsjön. December var dock mycket svår på ett annat sätt eftersom det var så fruktansvärt mörkt under långa molniga dagar. Utan el och med endast ljus och några mindre batteridrivna led-lampor är det svårt att jobba vid datorn och uträtta andra sysslor. En pryl som jag inte klarat mig utan är pannlampan och nästan hela december fick jag använda pannlampa även dagtid när jag jobbade vid datorn. Även mitt på dagen var det mörkare än vad det nu i januari varit under månljusa nätter.

Avsikten med att bo här ute vid Huvudsjön är att testa på att leva ett vinterhalvår här utan el och rinnande vatten. Eftersom jag fortsätter mitt jobb som vanligt är tanken inte att leva utanför samhället och då behöver jag bilen. Jag gör inga anspråk på att leva ett miljövänligare liv än andra utan tanken är helt enkelt att skaffa erfarenheter för livet och eventuellt för någon kommande kurs eller föreläsning. Det är nu sista vintern som jag har möjlighet till detta och det gäller att passa på att leva ut alla konstiga drömmar man haft innan det är för sent. Redan nu kan jag säga att livet här vintertid har gett många nya värdefulla insikter. Det är en sak att läsa om en sak och en annan att leva och prova själv.

Kurs i vinteröverlevnad

Här bygger kursdeltagarna en snökoja modell "quinche"

Förra helgen ordnade jag en vinteröverlevnadskurs i Jakobstad i Pörkenäs-Fäbodaområdet. Kursen startade på lördag förmiddag och avslutades på söndag eftermiddag. I kursen deltog 10 personer med varierande förhandskunskaper av friluftsliv. Nästan dubbelt fler var anmälda till kursen, men som jag upplevt så många gånger förr är det många som drar sig ur denna typ av kurs i sista stund. På kursen har deltagarna fått en intensiv dos kunskaper och erfarenheter av vinterliv. Vi byggde ett antal olika skydd såsom liggrop, snökoja (Quinche), vindskydd av presenning samt såg hur man sätter upp ett ordinärt friluftstält på vintern ute på isen. Snökojan av den modell som skogsindianerna i norra Kanada använder sig av och som kallas Quinche brukar bli en av kursens höjdpunkter. Snökojan byggs när det inte finns tillräckligt med snö för en snökantsgrop eller när snön inte är tillräckligt packad för att göra en igloo, d.v.s. den är oftast den enda typen av snökoja man kan bygga i österbottnisk skogsterräng. Enligt instruktionerna i de flesta böcker om överlevnad står det att kojan kan byggas när det är kallare än - 10 C eftersom iskristallerna då tar ihop bättre. Nu var det endast ett par minusgrader men det gick hur bra som helst. Vi trampade nämligen till snöhopen med snöskor som gör att snön tar ihop bra och högen blir stabil att gräva ur. Det tar ganska länge att bygga en quinche, men eftersom vi alla hjälptes åt var snöhopen klar på 40 minuter och det gick åt ca 1,5 h att gräva ur kojan. Slutligen var det tre personer som övernattade i kojan och de kunde sova någorlunda väl i den lilla snökojan. Två personer gjorde en enkel typ av nödbivack, kallad liggrop åt sig. Liggropen är egentligen endast en rektangulär grop i snön där man använder sig av skidor, stavar och eventuella kläder eller presenningar för att göra ett litet tak. Liggropen är tänkt för en person. De övriga gjorde vindskydd av s.k. "laavu" modell åt sig. Eftersom vi jobbade enligt allemansrätten gjorde vi vindskydden av presenningar, i ett nödläge skulle vi ha tagit slanor och granris. Själv provade jag på att sova i ett tält en bit ut på den öppna isen för att få lite "Nordpolskänsla". Det gick riktigt bra att tälta ute på isen, men som alltid bildas det en hel del kondens i tälttaket som faller ner som snön när man rör i tältet.

Enpersons nödbivack så kallad liggrop



Här gräver vi fram ätliga vassrötter under snön

Förutom att bygga skydd, gick vi med snöskor, tog isprov med isborr, issåg och isbill, provade på att göra upp eld med olika typer av metoder och samlade in vassrötter. Jag blev överraskade över att det gick relativt lätt att få upp vassrötterna också nu på vintern. Marken var inte alls frusen under snön och vi kunde med lätthet ha fått upp tillräckligt med näring i form av vassrötter för hela gruppen om vi önskat. Vassrötterna innehåller en hel del stärkelse och smakar sött och riktigt okej jämfört med många andra typer av nödföda. Man kan både äta dem direkt eller koka dem i 15 minuter och sedan dricka kokvattnet som då blir sött. Det är annars mycket svårt att hitta ätlig föda under den finska vinter. Tallbarrste känner de flesta till, men annars får man nästan ty sig till islandslav och skägglavar. De måste dock förvällas med björkaska för att få bort lavsyran och de fanns dessutom inte i det område som vi rörde oss i.

 

Nu var detta ingen "svältkurs" utan deltagarna fick ha med egen mat. Av erfarenheter har jag märkt att det kan vara mycket svårt att ta till sig ny teori om man är hungrig, trött och mår dåligt. Alla borde testa på någon gång hur det känns att överleva på riktigt, men under en dylik intensivkurs är detta inte ändamålsenligt. Man märker nog redan andra dagen att deltagarna är rätt trötta och slitna efter att ha sovit för lite eller ingenting alls under natten. Dessutom gör kylan sitt till för att man skall bli lite spak. Flera av deltagarna i denna kurs var dock riktiga friluftsmänniskor med många års erfarenheter av aktivt uteliv i någon form och som det oftast är så får man som lärare också lära sig mycket under en dylik kurs. Jag tror det blev en givande kurs för både deltagare och lärare.

 



Iskunskap, vi övar att kasta med en räddningslina



Vi vaknade till en vacker morgon ute vid havsisen