Kanotramper längs Esse å

Kanotramp ovanför Björkfors kraftverk i Lappfors

De senaste dagarna har vi jobbat med att bygga kanotramper längs Esse å förbi kraftverken. Vi har byggt ramperna vid Finnholm och Björkfors kraftverk. Ramperna byggs av familjeföretaget Kanckos, med undertecknad som arbetsledare och med far och bror som slavar. Finansiering till ramperna har fåtts i samband med ett EU-projekt som handlat om paddling och som skötts av Sju Broars skärgård. Kraftverksbolaget Herrfors har donerat stora delar av materialet och även hjälpt till med att köra ut de tunga telefonstolparna, vilket vi är mycket tacksamma för. Kanotramperna har mycket länge funnits på min önskelista av åtgärder som borde göras längs Esse å. Det är nämligen ett mycket hårt slitage på kanoterna när de skall dras över sprängstensvallarna vid kraftverken. Esse Elektro-kraft har sedan tidigare byggt liknande kanotramper vid sina kraftverk i Värnum och Hattare. Kanotramper kommer ännu under sommarens lopp att byggas vid Kattilakoski kraftverk och de kommer att kontinuerligt att förbättras på basen av de erfarenheter som man får under årets paddlingssäsong. Speciellt kommer ramperna att förankras bättre i marken före nästa isvinter och bättre trappor kommer att byggas. Vi är dock på god väg redan nu.

Kanotramp ovanför Finnholm kraftverk i Esse.

Kanotramp nedanför Finnholm kraftverk i Esse.

Skolelever på paddlingsutflykt

Skolelever på väg nerför Esakosk

Den gångna veckan har jag haft tre olika grupper inom loppet av tre dagar. På tisdag paddlade en grupp på 8 elever sträckan mellan Kiisk och Lappfors och på onsdag fortsatte följande grupp på 14 elever från Lappfors till Finnholm. Nästa skolklass på 14 elever och två lärare fortsatte sedan färden på torsdag från Finnholm kraftverk ner till Värnum kraftverk. Alla turer förflöt utan problem eller haverier och eleverna tycktes trivas bra. Vädret gynnade oss även om det stundtals blåste rätt hård motvind. Speciellt omtyckt var förstås sträckan mellan Kiisk och Lappfors som bjuder på 11 små och medelstora forsar och ger eleverna ett lagom tufft äventyr.

På väg mot Staraholmarna nedströms Finnhol kraftverk

Paddlingarna har inte räckt mycket mer än två timmar åt gången, men för mig som guide kräver dock paddlingarna betydligt mera tid. Kanoterna skall lastas på och av, transporteras och dras, läggas ut och lyftas fram och tillbaka. Paddlor, flytvästar och övrig utrustning skall plockas fram och transporteras. Jag gör allt arbete med transporterna helt själv och jobbet med kanoterna är fysiskt tungt. Ofta kräver en timmes paddling, minst 2-3 timmars förberedelse, vilket inte alltid kunden inser. Den som vill bli vildmarksguide för att jobba med folk, inser heller inte alltid att största delen av tiden jobbar man ensam. Jag trivs dock att jobba ensam och har inget emot att jobba fysiskt hårt. Under de senaste åren har jag dock försökt börja ta det lite lugnare och tar emot hjälp om det finns. I september har jag många bokningar för olika typer av paddlingsturer. Tyvärr är jag så fullbokad med olika typer av uppdrag och arbete att jag har blivit tvungen att tacka nej till flera grupper denna höst. Jag har också bokningar på paddlingsturer långt in i oktober, vilket inte är så vanligt. Hoppas bara att det blir en lång och varm höst så alla paddlingar kan genomföras.
Några speciella observationer har vi inte gjort den gångna veckan. Det är väldigt dåligt med fåglar nu längs ån, men vid Nymosshaga fanns åtminstone ett 60-tal gräsänder på plats. I övrigt har jag sett rätt mycket rovfåglar i farten denna vecka. På villavägen hade en sparvhök slagit en skata och duvhöken har sin vana trogen fortsatt att patrullera och övervaka mina höns som dock hålls trygga inne i sin bur. Inne i Lappfors har flera tornfalkar jagat sork även inne bland husen. Jag har sett flera som suttit på elledningar alldeles i närheten av bostadhusen.



En stor del av min arbetstid jobbar jag ensam. Nuförtiden unnar
man sig t.o.m. en kort kaffepaus i gröngräset en vacker höstdag

Sensommarpaddling längs Esse å

I fredags guidade jag en grupp på 14 personer på en paddlingstur mellan Hjulfors och Björkfors. Det blev en mycket gemytlig färd med ett roligt gäng längs en spegelblank å med mycket vatten. Vädret var varmt och vinden obefintlig, vilket gjorde sitt till för att gänget skullet trivas. Det är fortfarande ovanligt mycket vatten i ån och från Kattilakoski kraftverk släpper man närmare 25 kubikmeter per sekund. Det normala för denna tid på året är högst 10 kubikmeter per sekund. Aktuella uppgifter om regleringen av Esse å hittar ni för övrigt från följande länk. http://wwwi2.ymparisto.fi/i2/47/index.html. För paddlarna är det höga vattenståndet förstås ett stort plus. Det höga vattenflödet gör att färden går snabbt fram och i forsarna försvinner stenarna. Som nybörjare kan man göra hur mycket fel som helst i forsarna utan att stöta på stenar eller riskera att kantra. När det är lågt vatten är det flera gånger jobbigare att vara guide. Vid det normala sommarvattenståndet hamnar jag oftast att vada i flera forsar för att dra loss kanoter och paddlare. Speciellt besvärliga forsar sommartid och vid lågt vattenstånd är Jeusskosk och Hyndhålet i Lappfors samt nästan samtliga forsar nedanom Värnum kraftverk.

Fredagens paddling bjöd inte på några stora överraskningar. I Storhasa såg vi nu två gråhägrar, men i övrigt inga speciella observationer. Färden startade 17.30 och redan efter 1,5 h var vi framme vid Bockabron och redan 1,5 h senare anlände vi till Björkfors utan komplikationer. För mig fortsatte dock jobbet med att samla ihop kanoterna och ta hand om utrustningen så att jag vid halv elva tiden kunde avsluta en 13 timmar lång arbetsdag. Då hade regnet redan börjat så att jag sista timmen dyblöt fick stå och lasta kanoterna. Nöjd och belåten kunde jag avsluta ännu en fantastiskt givande och intressant arbetsdag i naturen.

En spegelblank å och ett vackert kulturlandskap mötte paddlarna i fredags vid Lappstråka

Mycket vatten ger fart åt kanoten som här vid Jeusskosk