Tredje stormen på kort tid

Nattens storm var den tredje kraftiga stormen på en månad här i Huvudsjön. Denna storm som överlag inte var så kraftig här i nejden som de två tidigare, blev ändå den värsta hittills vid Huvudsjön. Detta eftersom stormen blåste från nord och nordväst och granskogen bakom sommarstugorna här vid Solliden fick ta emot all energi. Jag klarade mig bra och endast ett träd föll på min tomt över några brädhopar. Villagrannarna klarade sig inte fullt lika bra, men lyckligtvis blåste de stora granarna ner över uthus, utedass och vedlador och inte på själva villorna. Det blev inga stora skador på byggnaderna, men det finns ett tiotal granar att röja upp här i backen nu. Jag är nu mycket glad att jag förberett mig på stormar och högg ner den mycket stora granen som fanns bakom min stuga redan förra våren. Annars kan det hända att jag fått börja bygga upp allt från början igen.

Flera granar föll omkull mellan villorna här vid Huvudsjön

 

En rötskadad gran som dessutom angripits av hästmyror klarade inte av stormen.

Hjortbock fälldes i Lappfors

Min första fällda vitsvanshjort.

Efter ett rejält snöfall hade vi gott om spårsnö för lördagens hjortjakt i Lappfors. Vi har licens på ett djur och skulle företrädesvis skjuta en ungbock eller kalv. Två yngre och kvicka jägare fungerade som spårhundar och försökte få upp hjortarna så att de skulle springa på passkyttarna. Nästan direkt efter att vi kommit på pass fick vi rapporter om att fyra hjortar lämnat sina nattlegor och att spårarna nu följde ett enda spår som kom rakt mot passkedjan som fanns utplacerad längs Huvudsjövägen. Hjorten sprang dock igenom passkedjan och vidare ut ur området utan att någon fick se djuret. Spårarna fortsatte dock och av erfarenhet vet vi att djuren brukar återvända förr eller senare. Mycket riktigt får vi kort därefter rapport om att djuret vänt och är tillbaka mot oss igen. Efter en kort stund ser jag plötsligt hur ett djur kommer springande över en liten åker ett par hundra meter från mig. Jag skruvar upp förstoringen på kikaren till max och ser tydligt att hjorten har horn och att hornen ser små ut, vilket betyder att den är lovlig. Jag förvarnar passkytten bredvid mig om att hjorten är på kommande, men kort därefter ser jag hur hjorten springer genom tallplanteringen framför mig. Plötsligt står hjorten på ca 50 meters avstånd från mig och jag höjer hastigt geväret för skott. Skottet blir snabbt och jag ser att det träffar och att hjorten faller kort omkull, men att den stiger upp och fortsätter springa. Jag försöker få till ett skott till, men fumlar med laddandet i vinterkölden och med tjocka handskar på och andra skottet blir till ingenting. Hjorten fortsätter, men vi kan se på spåren att den är rejält skadad. Som tur var har vi spårsnö och duktiga spårare som tar upp spåret. Efter att ha spårat en bit försöker hjorten springa undan genom att ta sig över Esse å. Hjorten störtar ut i ån, men kan inte ta sig över och upp på iskanten på andra sidan med sina sista krafter. Jag springer ner till Esse å så fort som möjligt och kan slutligen avliva hjorten på andra sidan ån med ett välriktat skott.

För att bärga hjortbocken fick man hugga sig fram genom den tunna isen.

Hjortbocken flyter i ån mellan isflaken och bärgningen av djuret blir ett äventyr i sig. Med hjälp av en roddbåt lyckas man slutligen ta sig upp till platsen efter att ha huggit sig fram genom isen med yxa. Hjortbocken kan sist och slutligen lyftas upp i båten och tas till land. 

Hjortbocken bärgad in i båten

Hjortbocken visar sig tyvärr inte alls ha små horn utan rätt rejäla horn med 10 taggar, varav en tagg är borta efter revirstrider med andra bockar. Hjorten är således inte den lilla ungbock vi försökte få och större än de gällande rekommendationerna. Jag kan också se att mitt första skott varit dåligt och träffat något för långt bak. Jag kan därför inte riktigt känna glädje över min första fällda vitsvanshjort som dessutom fälldes på hemmaplan. Det var inte alls någon bra insats av mig detta och som ansvarsfull jägare vill man ju att allt skall gå enligt planerna. Så länge har jag dock jagat att man vet att detta är en omöjlighet, men man vill ju försöka sitt bästa in i det sista. Köttet från hjortbocken kommer att gå till jaktföreningen som ställer till med en större fest vid Signegården för samtliga jägare i byn.

Jakten på jullaken (del 1)

Snöoväder vid Huvudsjön

En av mina jultraditioner de senaste åren har varit att bjuda på soppa av lake. Det är många längs den österbottniska kusten som har denna tradition, men här i Esse är jag väl nog en av få som skall ha ”lakasoppa” kring julen. Eftersom det går mot mina principer att köpa fisk så är det bara att försöka fånga den själv. Något som ibland kan vara lättare sagt än gjort då laken inte är så talrik i de vattendrag jag fiskar i. De flesta år lyckas det dock förr eller senare och processen med att fånga laken har gett mig många goda minnen och upplevelser.

Projektet att fånga jullaken inleddes idag med att jag först for ut för att fånga betesfisk. Planen var att pilka upp ett antal små abborrar från hemsjön, Huvudsjön med hjälp av mormyska. Detta gick helt enligt planerna efter en halvtimmes pilkande i snöstormen hade jag fått ett femtontal små abborrar och ett antal gärsar. Dessutom fick jag en kilos braxen och tappade en lika stor, något som är en mera ovanlig fångst den här tiden på året. Isen är nu ca 11 cm tjock på insjöarna här i skogen så den håller säkert. Men som alltid gäller det att veta vad man håller på med när man är ut på isen. Utan kunskap och rätt utrustning har man aldrig något ärende ut på isen. Jag använder alltid isbill istället för borr så länge isen är under 20 cm tjock. Detta för att jag då kan känna mig fram på isen genom att hugga med isbillen i isen med jämna mellanrum. Far isbillen genom isen med ett slag är det dags att se upp eller vända om, då är isen under 7 cm tjock. Höstisen är seg och stark och 4,5 cm tjock kärnis på hösten håller mig väl. Något som jag kommit fram till genom försök och misstag. Nu är tyvärr inte allt kärnis utan mer än hälften torde vara stöpis (snö + vatten som frusit till), vilken inte är lika hållbar. Så se upp på isen!

 För att återgå till fisket så for jag sedan och la ut ståndkrokar s.k. ”lakaspitona” vid Angjärv. Jag har fått bra med lake vid Angjärv tidigare, men inte testat med krokar för så det skall bli intressant att se hur detta slutar. Jag la ut tio krokar agnade med små abborrar. Enligt mig är abborre eller gärs i storleksklassen en dryg ”tvärhand”, d.v.s. drygt 10 cm bäst för att fånga lake. Efter två dagar skall jag gå för att vittja krokarna och hoppas förstås på fångst, men jag är nog lite tveksam. To be continued.... 

Små abborre i storleken en dryg tvärhand, drygt 10 cm är bra bete för laken

Bra med lång käpp så att man hittar krokarna efter snöfall. Lös snö läggs ännu över hålet för att minska tillfrysningen.

10 ståndkrokar färdigt utsatta vid Angjärv

"Lakaspitona" redo att läggas ut