Flygräkning av älg

Förra veckan genomfördes årets flygräkning av älg i Pedersörenejden. Förhållandena varierade storligen under de tre dagar som flygräkningen pågick. Första dagen hade vi optimala förhållandena och hittade bra med älg i Esse. Eftermiddagsturen fick dock ställas in på grund av låga moln. Andra dagen slog blåsten och blidvädret till. Det blev en rejäl åktur för de som var med uppe och räknade. Blidvädret gjorde också att landningsbanan på Sexsjö blev obrukbar den tredje dagen och vi fick flyga från Kronoby flygfält. Tredje och sista dagen när vi flög över kusten i Larsmo, Pedersöre och Jakobstad var förhållandena mycket svåra. Hård blåst som gungade och skakade planet gjorde letande av efter älgarna svårt. Samtidigt hade tövädret gjort att det inte fanns snö i träden och på marken hade stenar och rotvältor tinat fram och lyste nu svart mot himlen. I och med detta får man nog räkna med en hög felprocent den sista dagen. Sammantaget hittades 171 älgar, vilket är ca 10 mindre än år 2013. Ifjol kunde vi inte alls genomföra någon flygräkning då det inte fanns snö. Med tanke på förhållandena i år är troligen älgstammen ungefär lika stor i år som för två år sedan. I det traditionella vinterbetesområdet i Skrattlass i Esse fanns åter igen väldigt mycket älg. I närheten av Råbacka låg 16 älgar i samma plantskog och i närområdet hittades ytterligare flockar med älg så att det inom ett begränsat område fanns 33 älgar. Här finns det nog risk för älgskador i plantskogen om älgarna stannar länge på samma ställe. I Björkbacka, i närheten av Kallkärret mellan Esse och Lappfors hittades också en flock på 5 skogsvildrenar. Skogsvildrenarna var kvar i området ännu i lördags och det är första gången som en hel flock renar befinner sig så långt mot kusten. I Terjärv, i närheten av Emet finns en stor flock på 60 renar, varav två stycken redan dött i trafiken då de blivit påkörda längs riksväg 13. 

Ovanlig vitsvanshjort i Larsmo skärgård

Jag fick en viltkamerabild från Larsmo skärgård här om dagen. På bilden kan man se något mycket ovanligt. Nämligen en hjorthind (alltså en hona) med horn! Av alla våra hjortdjur är det vanligen endast renarna, där både honan och hanarna har horn. Hinden har dessutom tre kalvar med sig, vilket också tillhör ovanligheterna. Jag har tidigare inte hört om hindar som haft horn, men vetenskapen känner nog till fenomenet. I detta fall har hinden s.k. basthorn, d.v.s. det finns ännu hår kvar på hornen i motsats till bockarna som förstås fejar sina horn på sensommaren. Att hindarna har horn beror i de flesta fall på någon typ av hormonrubbning med för höga testosteronhalter under våren, vilket leder till att små basthorn utvecklas. I vissa mycket sällsynta fall kan också hindarna utveckla riktiga horn, men detta kräver att testosteronhalterna är fortsättningsvis onormalt höga under sensommaren då hornen slutligen bildas.  I några riktigt sällsynta fall finns det också hjortar som varit hermafroditer, som alltså har både honliga och hanliga kännetecken. Alla dessa varianter är kända från USA, därifrån vitsvanshjortarna ursprungligen hör hemma samt också enligt uppgift från Tammerforstrakten där det förekommer rikligt med vitsvanshjortar. 

Flertalet av de hindar som utvecklar horn är sterila, men hinden på bilden verkar vara mycket produktiv. Vanligen får hjortarna 1-2 kalvar, men denna har alltså tre kalvar. Det har dock nog förekommit hjortar tidigare i vår nejd med tre kalvar. Den första hinden med tre kalvar i vår nejd, höll mycket längre till nära skidcentret i Lappfors 2010 och jag har den flera gånger på viltkameran.

Nya kurser 2015

I samarbete med Pedersöre Medborgarinstitut ordnar jag ett flertal kurser med anknytning till natur och friluftsliv under våren 2015. Kurserna presenteras här, anmälning sker via Pedersöre MI endera per telefon 06-7850 275 eller via internet: https://www.opistopalvelut.fi/pedersore/index_sv.asp

Några av kurserna är redan fullsatta så vänta inte för länge med anmälan. Välkommen med på äventyr i naturen.

Hjälp! Björnen kommer!

Björnstammen ökar kraftigt i Pedersörenejden och observationer görs nästan dagligen. Men hur många är björnarna och vad är sant och falskt när det gäller björnarna? Behöver man vara rädd för björnen och vad gör man om man möter en björn? På denna föreläsning får du den senaste och sanna informationen om björnstammen samt om björnens biologi med betoning på björnarna i vår trakt. Aldrig tidigare visade bilder på björnar, spår och skador visas.

Kursplats: Sursik auditorium

Tidpunkt: måndag 2.2 kl. 19-21

Kursavgift: 12 euro

Vintersafari längs Esse å

Följ med på en guidad skidtur längs den vackraste delen av Esse å. Goda möjligheter att få se utter, strömstare och många andra intressanta djur. Under turen får du lära dig mycket om naturen i och kring Esse å. Ta med egen skidutrustning och matsäck. Start från före detta Lappfors Boden.

Kursplats: Lappfors

Tidpunkt: lördag 14.2 kl. 10-14

Kursavgift: 10 euro

Vildmarksvandring i Sarek

Följ med på en fjällvandring första veckan i augusti 2015 till Nordeuropas största vildmark, Sareks nationalpark i svenska fjällen! Sareks nationalpark är varje fjällvandrares dröm och känd bl.a. för Rapadalen, alpina högfjäll och för jättestora älgtjurar och täta bestånd av stora rovdjur såsom björn och järv. I Sarek finns inga färdiga leder och inte heller övernattningsstugor eller annan service. Vi kommer att röra oss i ren vildmark och sova i tält. Vandringen tar ca sju dagar och dessutom tillkommer två resdagar. Inga förhandskunskaper om fjällvandring krävs, men god allmän kondition och minst 16 års ålder är ett krav. Inför vandringen ordnas flera träffar med början i mars där vi bl.a. planerar turen gemensamt, går igenom utrustning samt tillverkar och köper mat inför turen.

Kursdelarna är följande:

Måndag 9.3 kl.18.30-21.00 Information och föreläsning om Sarek. Vi studerar kartor och planerar rutten och tidtabellen gemensamt. Deltagarna önskemål angående ruttval beaktas i mån av möjlighet.

Måndag 30.3 kl.18.30-21.00. Utrustningskväll. Vi går igenom lämplig utrustning och ser igenom deltagarnas utrustning och gör eventuella gemensamma inköp.

Måndag 11.5 kl.18.30-21.00. Friluftsmat. Vi går igenom lämplig friluftsmat för resan, lär oss att torka och tillverka egen friluftsmat. Vi planerar maten inför resan och gör eventuella gemensamma inköp.

1-9.8 Vandring i Sarek

Kursplats: Pedersöre gymnasium (Sareks nationalpark)

Kursavgift: 85 euro

Fågelrally

100 fågelarter på ett dygn i Pedersöre? Är det möjligt? Kom med och slå nytt Pedersöre-rekord i fågelskådning samtidigt som du lär dig otroligt mycket om olika fågelarter och fågelplatser i Pedersöre. För att hitta 100 fågelarter kommer vi att besöka häckande ugglor och rovfåglar, söka lavskrikor och hackspettar i urskogen samt lyssna på nattsjungande rariteter i frodiga lundar. Kursen pågår i 18 timmar, men man har också möjlighet att hänga med en kortare tid eller komma och fara som man vill. Kikare, kamera och egen matsäck medtas. Vi samkör med egna bilar så en liten bensinkostnad tillkommer till priset. Kursen startar och slutar vid Neste i Edsevö.

Kursplats: Pedersöre

Tidpunkt: Start fredag 5.6 kl. 18.00 slut lördag 6.6 12.00

Kursavgift: 17 euro

Vårvandring i Repovesi nationalpark

Följ med på en tre dagar lång, guidad vandring i en av Finlands nyare och finare nationalparker, Repovesi nära Kouvola. Vandringen hålls den bästa vårtiden då naturen vaknar till liv och inga mygg besvärar vandraren. Repovesi är en rätt liten men storslagen nationalpark med gamla skogar, höga klippor och berg i ett mycket sjörikt område. Vi vandrar i huvudsak längs markerade vandringsleder i området och övernattar i tält och/eller vindskydd. Vandringen är relativt lätt och även ovana vandrare med någorlunda grundkondition kan delta. Dagsetapperna blir kring 15 km. Torsdagen den 7.5 kl. 18.30-21.00 samlas vi för en planerings- och informationsträff då vi planerar vandringen gemensamt och går igenom mat, utrustning, och annat som man bör tänka på inför vandringen. Guiden hjälper till med allt som önskas och behövs både före, under och efter vandringen.

Kursplats: Pedersöre gymnasium samt vildmarken

Tidpunkt: Informationsmöte och planeringskväll torsdag 7.5 kl. 18.30-21.00

Vandring fredag-söndag 15-17.5 (exakt starttid bestäms senare, men fredagen bör man ta ledigt)

Kursavgift: 35 euro

Siiponjoki naturstig i Kalajoki

Fina vandringsmiljöer bjuder Siiponjoki naturstig på.

I samband med att jag var ute och bedömde en examen till vildmarksguide under dagarna två i mitten av december fick jag tillfälle att bekanta mig med en för mig ny vandringsled. Döm om min förvåning då jag hittade en ny fantastiskt naturskön på så nära håll!! Siiponjoki är en fantastiskt fin plants och påminner väldigt mycket om Kitkajoki i Kuusamo. Den lilla, smala ån har under tidernas gång grävt ner sig i den sandiga jorden så att åslänterna ställvis är närmare 30 meter höga. Jag riktigt skäms över att jag inte känt till denna plats tidigare och kan varmt rekommendera en dagsutflykt till Siiponjoki och Pleuna samt även en vandring längs hela den 20 km långa vandringsleden. 

Tydliga tavlor vid ledens startpunkt.

Tyvärr gör bilden inte rättvisa åt den fantastiskt vackra Siiponjoki

Vandringsleden startar från parkeringen vid Tapion Tupa nära den populära turistfällan vid Hiekkasärkät. Vandringsleden är bra utmärkt i terrängen med blå färg och rikningsvisare i vägskäl. Även avståndstavlor finns här och var, liksom några informationstavlor som enbart är på finska. Terrängen är lättvandrad och går nästan enbart över skogsbevuxna, gamla och vackra sanddyner. Således är skogen gles och mycket gemytlig att vandra i. Största delen av leden går i skogen, även om några korta avsnitt följer bilväg eller skoterled. Leden passerar ett antal mindre sjöar och på några ställen finns rastplatser och grillkåtor. Längs leden finns också bl.a. en fornlämning och en tjärdal. Ledens absoluta höjdpunkt är ändå Siiponjoki och Pleuna. Den slingrande (på fackspråk = meandrande) lilla ån är en sevärdhet av stora mått. Det är som en rejäl kanjon med gammal, fredad storskog på båda sidorna om de snabbt rinnande och ställvis forsande ån. Mycket storslaget! Vid Pleuna finns ett vindskydd och rastplats helt intill ån. Till denna plats kommer man sommartid också lätt via en närliggande bilväg. Vandringsleden följer Siiponjoki ett par kilometer innan den viker tillbaka från ån. Tyvärr är det sparskrapat med information om vandringsleden på nätet och någon speciell karta över leden lär du inte hitta. Söker man dock från forststyrelsens retkikartta.fi kan du hitta leden. Trots att vandringsleden är välutmärkt bör man ha med sig karta åtminstone om man går hela leden.

Jag rekommenderar varmt hela denna vandringsled som en tuff dagsutflykt för den vana vandraren och området kring Pleuna och Siiponjoki rekommenderas också till dagsbesökare och barnfamiljer. 

Ett extra plus för dessa avståndstavlor längs leden.

Grillkåta vid Särkijärvi.

Infotavlan berättar att också här har man lyckats förstöra en improduktiv myr med dikning

Intressant jaktdag

Jakten på vitsvanshjortarna har fortsatt i två dagar här i Lappfors både före och efter julfirandet. Hjortbockarna har dock lyckats smita under båda dagarna då de stuckit iväg på långtur. Sammanlagt har vi haft med säkerhet 8 djur inne i området där vi matar och därav 3 stora bockar. Bockarna har dock direkt efter att ha lämnat sin lega i sakta mak gått undan spårarna och lämnat vårt jaktområde. Intressanta observationer har dock gjorts av spårarna där bland annat en av bockarna igår på lördagen gick rakt ut på isen på den lilla sjön Övjärv, snubblade och föll på den hala isen, men fortsatte ändå bestämt över till andra sidan. Igår fick jag också se en vitsvanshind som spårarna tagit upp och som kom i fyrsprång över ett större kalhygge, men vi ämnar spara honorna (hindarna) så den fick fortsätta. Jakten på vitsvansarna fortsätter dock under hela januari, men eftersom hjortbockarna brukar tappa hornen första veckorna i januari borde vi ganska snart få bocken annars blir det omöjligt att välja rätt djur i de snabba situationer som det ofta blir i en drevjakt. 

Fällhorn av en stor älgtjur hittades i samband med vitsvansjakten

I samband med att jägarna spårade vitsvansarna hittade de också ett mäktigt fällhorn av en stor älgtjur. Tjuren hade under natten stångat hål på några rundbalar i Mastbacka och i samband med detta tappat ena hornet. Rosenstocken var ännu röd av blod i ändan vilket visar förutom spåren i snön och på balarna att allt detta skett under natten. Hornet hade fem taggar och var otroligt grovt så att det var nog en av nejdens äldre och större tjurar som tappat detta. 

Lördagens jaktdag avslutades på ett lite tråkigare sätt. En ung sångsvan hade flugit i elledningarna nära Värnum kraftverk, skadat sig rejält och gick nu med bruten vinge på isen ovanför kraftverket. Den hade också varit uppe på en gårdsplan under fågelbrädet. Polisen gav tillstånd till avlivning, andra alternativ finns inte. En svan som nu inte kan flyga fryser och svälter ihjäl inom några dagar på det mest plågsamma sättet. Jag spårade fågeln från kraftverket upp till öppet vatten vid Brakvedaforsen ca 1 km ovanför kraftverket. Fågeln hade lämnat tydliga spår där man kunde se att den släpat ena vingen. Vid Brakvedaforsen kunde jag snabbt med ett skott avsluta fågelns lidande och bärga den för begravning på torra land. Årets tredje sångsvan som jag tvingats avliva efter att de flugit i elledningarna. 

Den unga sångsvanen avlivades efter att ha skadat sig på elledningarna.

Lyckad hjortjakt

En del av jaktlaget i Lappfors samlade vid den fällda hjortkalven

Vi fick äntligen snö till landet och spårsnön underlättade jakten på vitsvanshjortarna här i Lappfors. Redan tidigt på söndagsmorgonen hade vi på klart att vi hade en hel grupp med hjortarna inne i jaktområdet här vid Huvudsjön. Dessutom hade vi viltkamerabilder på flera bockar på vårt matningsställe. Den ursprungliga tanken var att fälla en mindre hjortbock, men eftersom vi har 2 licenser har vi även tänkt fälla åtminstone en kalv. Spårarna gav sig ut i terrängen strax efter kl. 9.00 och ganska snart hade de en stor bock på fötter. Hjortbocken lurade dock oss några få jägare som passade och smet iväg på en långrunda. Våra vältränade spårare följde hjortbocken ända till Mastbacken som är flera kilometer bort och där tvingades de lämna spåret då den var på väg ur vårt jaktområde. Samtidigt hade en tredje spårare tagit sig an ett annat spår och kunde rapportera att två hjortar lämnat sina daglegor. Därefter blev det en lång stund tyst, innan spåraren kom ut till vägen och kunde rapportera att hjortarna kommit gående längs vägen mot mig, men sett mig innan jag sett dom. Spåraren fortsatte att gå efter hjortarna och jag tänkte att nu förflyttar jag mig för att bevaka inspåret. Erfarenheten säger mig att hjortarna mycket ofta använder samma stigar när de förflyttar sig. Det blev på nytt helt tyst en lång stund då vi tappade radiokontakten med spåraren. Efter en halvtimmes väntan var jag beredd att ge upp då plötsligt två hjortarna kommer sakta gående nedför backen snett till vänster om mig. Strax före vägen stannar hjortarna upp och jag har ungefär en sekund att reagera. Den stora hjortkalven står strax bakom hinden och jag lyfter bössan och skjuter direkt. Kalven vänder om som om ingenting hänt och många tankar hinner gå runt i huvudet. Hur gick detta? Strax jag närmar mig skottplatsen blir jag dock lugnare då jag ser att skottet träffat mycket bra och jag finner kalven bara 30 meter bort. Jag drar ut kalven till vägen och vi avslutar dagens jakt. Honkalven är så pass stor och välnärd att vi en stund funderar om det kunde vara en fjolåring, men när jag studerar tänderna och jämför med litteraturen kan vi nog vara säkra på att det är en kalv. Hjortarna har ofta 2 eller t.o.m. 3 kalvar, men denna kalv var ensam och tidigt född, vilket gjort den så otroligt stor och välnärd. Ännu en spännande jaktdag och en otroligt fin dag ute i naturen här på hemmaplan.

Vitsvanshjort och mårdhund äter tillsammans

Jaktkompisen fick intressanta bilder med sin viltkamera häromdagen vid ett av våra matningsställen i Lappfors. Att där fanns en vitsvanshjort visste vi om eftersom vi sett spåren. Vi visste dock inte hur stor hjorten var. Däremot visste vi inte om hans "kompis" mårdhunden. Det är första gången som jag sett att vitsvanshjort och mårdhund kan äta på samma gång så nära varandra. Vi matar ju främst med äpplen och spannmål och mårdhundarna liksom hjortarna älskar äpplen. Mårdhundarna borde ju sova vintersömn nu, men det varma vädret har hållit dom vakna liksom björnen. Gör mårdhunden misstaget att komma dit när det är spårsnö så skall vi försöka hitta den. Vi har alltför mycket mårdhundar i nejden nu och vi måste försöka decimera beståndet.