Rördrommen befann sig åtminstone ännu igår söndag kvar vid Esse å. Nu hade den förflyttat sig ännu närmare centrum och fanns riktigt nära åbron i centrum av Överesse. Min samarbetspartner, naturfotografen Benny West lyckades få en mycket fin bild av rördrommen när den intar den s.k. pålställningen d.v.s då den sträcker på halsen och blir rak som en pinne. Rördrommen litar helt på sitt kamouflage och gör sig mycket lätt helt osynlig i täta vassområden. Nu fungerar pålställningen inte lika bra vintertid då allt gräs och växtlighet är bortvissnat så den syns rätt hyfsat längs stranden. Ett flertal fågelbongare har lyckats få syn på den rara vintergästen. Riktigt skygg verkar ju den heller inte vara då den rör sig så här i centrum av Esse.
måndag 15 december 2014
torsdag 11 december 2014
Dålig vintersömn för björnarna i Pedersöre
Det varma vintervädret har som väntat lett till att björnarna sover dåligt och att de är uppe och rör på sig ännu i december. Igår fick jag rapporter om färska spår här i Pedersöre och idag fick jag ytterligare ett meddelande från en jägare som sett björnen. Avståndet mellan dessa observationer är mindre än 1 km så det är högst antagligen samma björn. Observationerna kommer från ett område där vi var säkra på att björnen gjort ett ide så på det viset kom det inte som någon överraskning. Det finns absolut ingenting för en björn att äta nu, bortsett från om den lyckas hitta något kadaver eller rester från älgjakten. På så vis gör björnen av med onödig energi redan på förvintern så det kan bli en lång, mager vinter för björnarna. Vi får hoppas på lite kallare väder som skulle ge björnarna lite julfrid och en ordentlig och energisparande sömn.
onsdag 10 december 2014
Övervintrande rördrom i Esse å
En mycket oväntad och intressant observation kunde jag göra idag. Jag fick nämligen redan igår telefonsamtal om en märklig fågel som rört sig kring Kungsforsen i centrum av Överesse sedan den 4.12. Enligt tipsaren skulle det vara frågan om en rördrom. Idag kunde jag fara ut till platsen och kunde snabbt bekräfta att det faktiskt är en rördrom. Min första observation av rördrom i Esse och Pedersöre samt den första gången som jag faktiskt överhuvudtaget sett rördrommen. Rördrommen häckar ju i vidsträckta vassområden och är en expert på att hålla sig gömd djupt inne i vassen. Dess kännspaka läte som hörs mycket långt har jag dock hört många tidigare, bland annat vid Sandören i Nykarleby, i Evijärvi sjö samt vid Bredviken i Karleby. Lätet låter som om man skulle blåsa i en tom flaska och går inte att ta miste på. Rördrommen är ju en flyttfågel och borde vid det här laget vara långt borta från Finland, men den här har tydligen inte haft bråttom. Bra tur har den också haft med fisket och hittat en bra fiskplats, där det enligt observatören fångat flera småfiskar. Rördrommen är minst sagt en märklig fågel, med extremt stora fötter och tjock kropp. Den liknar ingen annan fågel i Finland. Några bra bilder av rördrommen gick det dock inte att få idag på grund av långt avstånd och det rådande mörkret.
Premiärtur på isen
![]() |
| På en skyddad vik av Esse å fanns fin blankis. |
De flesta har säkert trott att det varma vädret gjort att all is försvunnit på sjöarna. Men det finns is, de större sjöarna här uppe i skogen täcks av en is som är ca 2-3 cm tjock. Den isen håller förstås inte för en pimpelfiskare, men med god lokalkännedom går det att hitta bärande is. Igår kunde därför ett gäng blivande vildmarksguider från Kronoby inleda pimpelsäsongen under handledning av mig. Jag har hållit en två dagar lång fiskekurs åt guiderna, där vi gått igenom grunderna i allt handredskapsfiske.
Den is vi pimplade på var t.o.m. 8 cm tjock och av mycket god kvalitet. Ca 4-5 cm is håller för en person av normal vikt. Men som alltid när man rör sig på tunna isar gäller det att veta vad man gör. Höstisen är ofta s.k. kärnis av mycket bra och seg kvalitet. Några få plusgrader och regn under hösten tär nästan inte alls på en is som hunnit bildas under några frostnätter. Det är däremot en annan sak om det finns öppet vatten i närheten och det kommer åt att blåsa sönder isen. Nu höll vi till på en liten skyddad vik av Esse å och där har isen fått vara i fred för blåst och vågor.
Premiärturen lyckades bra, både små abborre och mört var på hugget och samtliga deltagare lyckades narra upp en del fisk. De främsta fick ett tiotal små abborrar och mört på mormyska. Några av deltagare hade aldrig pimplat förut och det är alltid speciellt roligt att lyckas hjälpa nybörjare till fångst.
![]() |
| Premiärturen gav ett större antal små abborre och mört |
onsdag 3 december 2014
Åivo fornminnesstig
| Infoskylt vid ledens startpunkt i Åivo. |
Jag fick några timmar ledigt under ett arbete i Karlebytrakten i måndags och passade på att gå längs en av de få vandringsleder som jag ännu inte vandrat i nejden. Nämligen Åivo Fornminnestig i närheten av Såka. Ledens startpunkt är lätt att hitta från väg nr 13 mellan Karleby och Jyväskylä. På vägskylten står det forngrav och Nygård. Man kör sedan ett par hundra meter längs en mindre byväg och anländer småningom till en infotavla. Ett av ledens viktigaste fornminnen ligger alldeles intill startpunkten. Så värst spektakulär att se är den inte den lilla stenhögen, men här har man rest ett minnesmärke av en av de första boplatserna i nejden. Åivo fornminnesstig är utmärkt med käppar med vandringsledsmärken och ställvis också med målfärg på träden. Märkningen på träden är dock ibland lite vilseledande i och med att man ställvis använt blå färg, ibland röd och ibland både och. Överlag är leden hyfsat utmärkt i terrängen och där leden går som en stig i skogen är vandringsleden bra upptrampad. Man behöver dock nog definitivt ha karta med sig, på några ställen går jag nog lite fel innan jag ser på kartan vartåt leden vänder. Riktvisare med ortnamn och avstånd finns också kring denna led, precis som hos andra leder i Karleby.
Åivo fornminnesstig är 6,5 km lång och ansluter till den mera använda Såka vandringsled. Fornminnesstigen går rätt mycket längs mindre skogsvägar, över 50 % går längs dylika vägar. Ställvis går också leden parallellt med ett brett skidspår, vilket ofta inte är en så värst bra lösning. Terrängen är överraskande kuperad och påminner väldigt mycket om terrängen längre inåt landet i Terjärv eller Lappfors. Höga, branta backar, mindre skogsåkrar och gamla granskogar gör terrängen varierande. Förutom forngraven i början av leden har Åivoleden en riktigt stor sevärdhet. Bjonstenen är ett område med flera spruckna flyttblock uppe på en kulle. Flyttblocken enskilt är inte så extremt stora, men tillsammans bildar det ett mycket intressant område, med små grottor och sprickor mellan flyttblocken. Här skulle man kunna tillbringa en längre tid och utforska stenarna och grottorna. För barnen är detta säkert en intressant lekplats att klättra och krypa på.
| Bjonstenen består egentligen av flera flyttblock med grottor och sprickor emellan |
| Vilseledande märkning på träd med flera färger |
| Typisk bild från Åivo fornminnesstig, liten traktorväg och kuperad terräng |
Längs leden finns ingen rastplats och leden är också i övrigt en sådan som man rätt snabbt går utan att stanna upp alltför mycket. Leden borde också gås igenom och få lite service på skyltar och märkning, på ett ställe borde även en ny dikesbro anläggas. I övrigt är leden hyfsat intressant, men tar man sig ut till Såkatrakten skulle jag nog rekommendera Såka vandringsled som är betydligt mer intressant. Den passerar flera små vattendrag och myrar och längs denna finns också rastplatser. Både Bjonstenen och forgraven i Åivo får man också se längs Såka vandringsled.
| Vandringsled och skidspår är ofta en dålig kombination, här har man jämnat ut vägen. |
Karta över Åivo fornminnestig kan hittas på nätet från följande adress:
http://www3.kokkola.fi/tekninen/kaupunkiymparisto/ymparisto/ulkoilureitit/ulkoilualueetjareitit_se/index.asp?p=sokojaoivu
måndag 1 december 2014
Jeppo vandringsled
Förra veckan var jag ut till Jeppo för att vandra den nya vandringsleden, Trådi. För mig personligen var det speciellt intressant att vandra denna led eftersom jag haft ett finger med i spelet när leden planerades. Jag höll en kurs i Nykarleby arbis 2012 om "konsten att bygga en vandringsled" och där vi ganska långt gick igenom om hur man bygger en vandringsled och vi var också ut i terrängen i Jeppo och gjorde en grov planering av sträckningen. Den färdiga leden följer ganska långt också den planerade sträckningen som vi drog upp under kursen.
| Tydliga riktvisare gör att man knappast kan välja fel väg |
Trådi startar och slutar vid Måtarsberget. Från riksväg nummer 19 mot Seinäjoki svänger man höger mot Måtarsgränd en bit efter att man passerat Mirka. Trådi är alltså en slinga, vilket förstås är en stor fördel då det är möjligt att lämna bilen på ett ställe. Jag kan konstatera att Trådi är extremt välbyggd och det var inga som helst bekymmer att hitta runt denna vandringsled. Leden är märkt med blå färg och vid korsningar finns tydliga riktvisare. Där det behövs finns det också rejäla dikesbroar och på flera ställen har man lagt ut små rastbänkar, vilket är en trevlig detalj. Fjalar Fors med fru samt resten av gänget från Jeppo byaråd har gjort ett mycket stort arbete med vandringsleden.
Vandringsleden går mestadels som en stig i skogen, den följer endast på några få ställen bilvägar. Detta är mycket positivt, kanske högst 1 km av den totala leden går längs vägar och resten i skogen. Detta är mycket bra jämfört med de flesta andra vandringsleder i vår nejd. En annan sak som är mycket bra med Trådi är att det finns tre alternativa rutter att välja. Man kan välja att vandra 4, 7 eller 10 km. Jag gick den långa leden, eller 10 km, och med min vandringstakt tog det inte mer än ca 2,5 timmar att ta mig runt leden. Skogen längs leden är mycket varierande och på några ställen går leden igenom mycket fina granskogskärr. Längs leden finns några större sevärdheter, däribland det stora flyttblocket Storstenen samt ett antal mycket fina bronsåldersgravar.
Kartor över leden finns att ta med vid startpunkten och även om kartan inte behövs för att hitta runt leden så är det ju roligt att följa med var man finns. Det som är en större brist med vandringsleden är att där finns inte någon större rastplats med grillmöjligheter. Detta gör att Trådi lätt blir en led som man "motionerar" igenom utan att ta någon längre paus. Det gör antagligen också att vandringsleden lätt blir en led som man som "utbys" besöker en gång. Min erfarenhet säger att skall man idag locka folk längre ifrån måste man ha en fin rastplats som blir vandringens huvudmål. Nu saknar jag en sådan plats längs Trådi. En annan sak som man saknar är något vattendrag, sjö, bäck eller å, ,men det kan man ju heller inte trolla fram i naturen sådär bara.
| Storstenen torde vara ett av nejdens största flyttblock |
Summa summarum är Trådi utan tvekan en av de bäst byggda vandringslederna i nejden och man kan bara hoppas att Jeppoborna orkar underhålla leden. På basen av anteckningarna i gästboken har vandringsleden haft mycket besökare sedan invigningen i Maj 2014. Jag kan varmt rekommendera att ta er ut till Jeppo för att vandra Trådi. Trots att det är mörkt både i Jeppo och annanstans just nu i december så det går faktiskt riktigt bra att vandra längs vandringsleder denna tid på året.
| Utsikt från rastplats vid Mässjeslandet |
| En trevlig detalj är att det finns små rastbänkar utplacerade på strategiska ställen |
| Rejäla och genomtänkta konstruktioner finns längs Trådi. |
| Mycket fina och välbevarade bronsåldersgravar finns längs Trådi |
fredag 14 november 2014
Dubbel olycka med balar
Min jordbrukande släkting i Lappfors har verkligen naturen i mot sig för tillfället. Först var det björnen som rev sönder ett antal balar på en skogsåker och när björnen gått och sova var det älgarnas tur. Först har en eller flera älgtjurar stångats med balarna och sedan har älgarna fortsatt att äta av balarna. I motsats till björnen äter ju älgarna även mycket gärna av ensilaget och en hel bal försvinner ganska snabbt. Nu kanske någon funderar att varför tas inte balarna hem. Platsen är ju en avlägset belägen skogsåker där man kan förvänta sig balskador. Orsakerna är flera, en av de viktigare är att denna jordbrukare inte har någon plats att lagra balarna kring fähuset, de skrymmande balarna ryms helt enkelt inte i närheten av fähuset. En annan orsak är att vägen till skogsåkern hela hösten varit så blöt att den förstörs helt om man ens kommer från åkern med en tungt lastad traktor och kärra. Man kunde ju tänka sig att man skulle köra hem balarna direkt efter inplastning, men då har vi förutom problemet med utrymmet även det problem att balarna görs under jordbrukarens högsäsong då det finns hundra andra saker man borde hinna med under den korta sommaren. Att köra hem balarna då har låg prioritet. Lyckligtvis har det dock ännu inte varit speciellt många fall denna höst där älgar ätit upp balar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


