måndag 4 mars 2013

Fjälluggla bongad i Kauhava

Förra veckans sportlov gick till största delen åt till att bygga på huset, men för att inte helt snöa in i min stuga gjorde jag också en kort resa till de stora åkerslätterna mellan Kauhava och Lappo. Orsaken var att en fjälluggla uppehållit sig där några dagar och setts av flera fågelskådare. Jag reserverade en hel dag för detta lilla äventyr i naturen och skrev ut kartor över området för att hitta rätt. Efter ca 1,5 timmes körande på glashala vägar (bl.a. en vådlig krock hade skett i Alahärmä) anlände jag till slätten. Sökte en kort stund efter en stickväg som skulle leda ut till åkrarna från byn Kangas. Till sist hittade jag vägen och kunde parkera bilen. Direkt jag lyfte kikaren såg jag en annan fågelskådare på ca en halvkilometers håll ut på åkerslätten. Han gick omkring med en mäktig fotoutrustning och objektiv. Efter endast ca 5 minuters spanande får jag se den helvita fjällugglan på långt håll i tubkikare. Årets fjärde nya art och livspoäng 229 är avklarad!!! Jag nöjde mig denna gång som en äkta bongare att endast studera fjällugglan ca 10 minuter på långt avstånd. Ugglan syntes dåligt i det helvita landskapet, men man kan ana dess närvaro när den hela tiden stressas av två argsinta gråa kråkor som inte kan låta ugglan vara i fred. Inte heller naturfotografen ger ugglan någon ro. Han går hela tiden efter fjällugglan och försöker få bilder på den. Ett ganska typiskt beteende för s.k. "naturvänner" som skall fotografera fåglar. Nåja, jag tror inte fjällugglan tar skada av att hela tiden uppvaktas av intresserade fotografer. Ugglan befinner ju inte sig på häckningsplatsen och är dessutom känd för att vara rätt tam.
 
Fjällugglan har också tidigare vintrar uppehållit sig på de stora åkerslätterna mellan Kauhava och Lappo, dock inte varje år. I övrigt häckar ju ugglan endast vissa år i Finland och då uteslutande på kalfjället under goda lämmelår.
 
Här en länk till mer fakta om och bilder av fjällugglan.
Här på den stora åkerslätten mellan Kauhava och Lappo fick jag se fjällugglan.

torsdag 14 februari 2013

Stora abborrar på Sursiks pimpeldag

 
Jonatan Nykung med sin fantastiska abborre på 1,1 kg, tagen på mormyska.


Fin abborre på ca 400 gram.
Sursik skola hade friluftsdag idag torsdag och som tidigare år hade jag en grupp på pimpelfiske i Lappfors. I år var det 15 elever och en lärare som deltog i fisket. Vi har nog alltid fått fisk på dessa tillfällen, men i år lyckades vi pricka in exakt rätt tid och rätt plats för storabborren. Blidvädret hade aktiverat fisken rejält och eleverna började dra abborrar nästan direkt. En del större, men också en del mindre abborrar lurades upp på isen. Före kl. 12 hade de flesta fått fisk, men den största abborren låg på ca 300 g. Efter en längre paus med korvgrillning började det hända saker. Flera fina abborrar kom upp på isen, bl.a en på ca 350 g. Därefter kom självaste rektorn på besök ut på isen och drog nästan direkt en halvkilos fisk och 2-3 st. kring 300 g. Dagen var redan nu lyckad, men det skulle bli ännu bättre. Strax efter kl. 13 hör vi ett glädjetjut från andra sidan sjön och efter en stund kommer en överlycklig fiskare springande emot oss med en jätteabborre. Abborren väger hela 1,1 kg!!!!!! En helt fantastisk fisk från den lilla sjön och vilken prestation av den unga storfiskaren att trötta ut denna baddare med en liten mormyska och 0,14 mm:s. lina. När vi summerar ihop dagen har vi haft ett otroligt fiske, där alla, även nybörjarna fått åtminstone en fisk. Dessutom har vi flera riktigt fina matfiskar kring 200-400 gram och så givetvis jätten på 1,1 kg. En skön känsla för en fiskeguide när allt lyckas enligt planerna. Sanningen är nämligen den att jag redan på morgonen hade en sån känsla i magen att idag blir det bra. Det är väl sånt som kallas erfarenhet.
Ännu en fin abborre på ca 350 gram.
Storabborrarna var på hugget idag, Störst i denna hop ca 500 g.

måndag 11 februari 2013

Lodjur nära bebyggelse i Esse

Ett lodjur har under helgen rört sig i Esse nära farmer och bebyggelse. Spår av lodjuret observerades på fredagen i Skrattlass och natten till söndagen jagades lodjuret upp i ett träd nära en pälsfarm i Värnum. Lodjuret stannade i trädet en god stund och ett tiotal personer fick se ett lodjur för första gången i sitt liv. Efter detta fortsatte lodjuret på morgonnatten att röra sig intill bebyggelse vid Björknäs mellan Värnum och Bäckby. Spåren fortsatte över Karsjärv till Freinstein i Bäckby där lodjuret gick på gräsmattan och var endast ca 5 meter från stugknuten. Spåren fortsatte genom Sommarslandet och Storgjuto till Fällbacka i Ytteresse där lodjuret tagit daglega på en stor sten. Efter detta har lodjuret inte synts till och är troligen kvar i området. Lodjuret är troligen ett ungdjur och det finns en risk att det är utsvulten. Det kan hända att lodjuret observeras flera gånger inne i byarna och eventuellt kan en del tamkatter "försvinna" inom en nära framtiden. Förhoppningsvis förstår lodjuret att dra vidare, annars kan det bli aktuellt för jägarna att försöka skrämma bort lodjuret.
Lodjursspår intill bebyggelse vid Freinstein i Bäckby.

onsdag 6 februari 2013

Stor lake från Lappajärvi

Rune Vikström med sin första lake någonsin. Fisken vägde 2,8 kg.
Onsdagkvällens kurs i pimpelfiske efter lake blev ingen stor succe när det gäller antalet fångade fiskar. Gruppen på 15 personer besökte Lappajärvi och kom hem med endast en lake. Men vilken lake sen! Strax efter åtta på kvällen slog laken till och fångades med hjälp av s.k. krafsa utan agn eller bete. Laken vägde hela 2,8 kg och var dessutom en hane med mjölke. Laken hade ännu inte lekt, men mjölken rann så leken närmar sig. Laken fångades av Rune Vikström och det var hans första lake någonsin. Snacka om nybörjartur! Jag har pilkfiskat lake i tio år och fångat över 100 lakar, men mitt rekord lyder ännu på 2,4 kg. Lappajärvi är känd för sina stora lakar, så jag visste ju att chansen fanns att fånga stora lakar.
 
Vi parkerade bilarna vid kyrkan och pilkade utefter stranden från kyrkan söderut mot sundet till Kärnä. Fisken tog i på ca 1,5 meters vatten vid ett vassgrund nära Rajaniemi. Förutom storlaken hade vi några misstänkta napp och ett annat gäng som rörde sig med bil på isen hade fått en lake. Temperaturen låg på minus tio grader och en måttlig nordlig vind gjorde vädret ännu kallare. Som nästan alltid blir det därmed kallt under lakfisket och då en del var dessutom dåligt utrustade med kläder försvann den värsta fiskeivern redan efter en timme. Nåja många nya människor fick ännu en gång prova på denna smått exotiska fiskemetod som stundtals ger storfångster för att sedan lika ofta leda till att man får gå tomhänt hem.

måndag 4 februari 2013

Kurs i vinteröverlevnad

Här bygger kursdeltagarna en snökoja modell "quinche"
Förra helgen ordnade jag en vinteröverlevnadskurs i Jakobstad i Pörkenäs-Fäbodaområdet. Kursen startade på lördag förmiddag och avslutades på söndag eftermiddag. I kursen deltog 10 personer med varierande förhandskunskaper av friluftsliv. Nästan dubbelt fler var anmälda till kursen, men som jag upplevt så många gånger förr är det många som drar sig ur denna typ av kurs i sista stund. På kursen har deltagarna fått en intensiv dos kunskaper och erfarenheter av vinterliv. Vi byggde ett antal olika skydd såsom liggrop, snökoja (Quinche), vindskydd av presenning samt såg hur man sätter upp ett ordinärt friluftstält på vintern ute på isen. Snökojan av den modell som skogsindianerna i norra Kanada använder sig av och som kallas Quinche brukar bli en av kursens höjdpunkter. Snökojan byggs när det inte finns tillräckligt med snö för en snökantsgrop eller när snön inte är tillräckligt packad för att göra en igloo, d.v.s. den är oftast den enda typen av snökoja man kan bygga i österbottnisk skogsterräng. Enligt instruktionerna i de flesta böcker om överlevnad står det att kojan kan byggas när det är kallare än - 10 C eftersom iskristallerna då tar ihop bättre. Nu var det endast ett par minusgrader men det gick hur bra som helst. Vi trampade nämligen till snöhopen med snöskor som gör att snön tar ihop bra och högen blir stabil att gräva ur. Det tar ganska länge att bygga en quinche, men eftersom vi alla hjälptes åt var snöhopen klar på 40 minuter och det gick åt ca 1,5 h att gräva ur kojan. Slutligen var det tre personer som övernattade i kojan och de kunde sova någorlunda väl i den lilla snökojan. Två personer gjorde en enkel typ av nödbivack, kallad liggrop åt sig. Liggropen är egentligen endast en rektangulär grop i snön där man använder sig av skidor, stavar och eventuella kläder eller presenningar för att göra ett litet tak. Liggropen är tänkt för en person. De övriga gjorde vindskydd av s.k. "laavu" modell åt sig. Eftersom vi jobbade enligt allemansrätten gjorde vi vindskydden av presenningar, i ett nödläge skulle vi ha tagit slanor och granris. Själv provade jag på att sova i ett tält en bit ut på den öppna isen för att få lite "Nordpolskänsla". Det gick riktigt bra att tälta ute på isen, men som alltid bildas det en hel del kondens i tälttaket som faller ner som snön när man rör i tältet.
Enpersons nödbivack så kallad liggrop

Här gräver vi fram ätliga vassrötter under snön

Förutom att bygga skydd, gick vi med snöskor, tog isprov med isborr, issåg och isbill, provade på att göra upp eld med olika typer av metoder och samlade in vassrötter. Jag blev överraskade över att det gick relativt lätt att få upp vassrötterna också nu på vintern. Marken var inte alls frusen under snön och vi kunde med lätthet ha fått upp tillräckligt med näring i form av vassrötter för hela gruppen om vi önskat. Vassrötterna innehåller en hel del stärkelse och smakar sött och riktigt okej jämfört med många andra typer av nödföda. Man kan både äta dem direkt eller koka dem i 15 minuter och sedan dricka kokvattnet som då blir sött. Det är annars mycket svårt att hitta ätlig föda under den finska vinter. Tallbarrste känner de flesta till, men annars får man nästan ty sig till islandslav och skägglavar. De måste dock förvällas med björkaska för att få bort lavsyran och de fanns dessutom inte i det område som vi rörde oss i.
 
Nu var detta ingen "svältkurs" utan deltagarna fick ha med egen mat. Av erfarenheter har jag märkt att det kan vara mycket svårt att ta till sig ny teori om man är hungrig, trött och mår dåligt. Alla borde testa på någon gång hur det känns att överleva på riktigt, men under en dylik intensivkurs är detta inte ändamålsenligt. Man märker nog redan andra dagen att deltagarna är rätt trötta och slitna efter att ha sovit för lite eller ingenting alls under natten. Dessutom gör kylan sitt till för att man skall bli lite spak. Flera av deltagarna i denna kurs var dock riktiga friluftsmänniskor med många års erfarenheter av aktivt uteliv i någon form och som det oftast är så får man som lärare också lära sig mycket under en dylik kurs. Jag tror det blev en givande kurs för både deltagare och lärare.
 

Iskunskap, vi övar att kasta med en räddningslina

Vi vaknade till en vacker morgon ute vid havsisen
 
 
 


onsdag 30 januari 2013

Lappuggla i Lappfors!

 
Äntligen en Lappuggla! Jag har under alla mina år som fågelskådare länge önskat få se en lappuggla och detta år när jag valt att satsa mera på fågelskådandet var jag beredd att köra mycket långt för att få se den. Igår tisdag vid middagstiden hände dock det otroliga. Som tusentals gånger förr kom jag körande från Lappfors mot Huvudsjön och som vanligt spejade jag vid Evasbacken utöver åkrarna vid Storkärret och Stormossen. Här har jag tidigare sett både det ena och andra i djurväg under de senaste fem åren. Allt från stora älgtjurar, vitsvanshjortar, harar, rävar och fåglar så som duvhök, ormvråk, tranor och orrar samt slaguggla. Och nu på tisdag 29.1 kl. 12.13 satt plötsligt lappugglan där, nästan precis där jag fantiserat att den kunde sitta. I en mycket liten björk satt ugglan och spanade efter sork på åkern. Jag hann titta på ugglan med handkikare i ca 10 minuter, innan jag bestämde mig för att ta fram tubkikaren. Då jag äntligen fick upp tubkikaren stack ugglan iväg. Jag sökte säkert två timmar i närområdet, men jag kunde tyvärr inte hitta lappugglan på nytt någonstans. Lappugglan kan nu under vintern vara rätt stationär och jag hoppas att den skall dyka upp på nytt i samma område. Lappugglan är ju en mycket mäktig fågel och då den dessutom är dagaktiv och rätt orädd är den en mycket omtyckt fotomodell för naturfotografer. Bilden på lappugglan är fotograferad på en annan plats av kompisen Benny West från Ytteresse. Naturen bjuder på överraskningar, fågelart nummer 228 på min lista, lappuggla är avklarad och dessutom på hemmaplan. Fantastiskt!

måndag 28 januari 2013

Flygräkning av älg

Flygräkningen samlade en stor publik vid Sexsjö jaktstuga
Förra veckan mellan onsdag och fredag  koordinerade jag flygräkningen av älg inom Pedersörenejdens jaktvårdsförenings område (Pedersöre, Larsmo och Jakobstad). Inventeringen avslutades på fredagen vid middagstiden och vi hittade sammanlagt 183 älgar, vilket är något mindre än under de två senaste åren (193 st år 2012) och (203 st. 2011). Flygräkningen har startat från Sexsjö där lokala jägare gjort i ordning en fin landningsbana på sjöisen. Vi har haft PNS jaktstuga vid Sexsjö som bas för inventeringen och där har som mest ett trettital jägare samlats som publik och för att ventilera jaktfrågor.
 
I dylika öppna plantskogar vilar oftast älgarna på dagen och kan räknas från flygplanet
Flygplanet som används för flygräkningen
Flygräkningen sker från ett litet Cessna flygplan årsmodell 1953 och med den erfarna piloten Jouko Jänisoja från Vasa vid spakarna. Dessutom deltar en kartläsare och två inventerare. Sammanlagt ryms med nöd och näppe 4 personer i flygplanet. Inventeringen sker från flygplanet som flyger på ca 150 meters höjd och med en fart på ca 100 km/h. Älgarna tar daglega nästan uteslutande i unga plantskogar där trädhöjden är under 2 meter och de syns då tydligt från flygplanet. Man kurvar fram och tillbaka med flygplanet och inventerar bit för bit. Alla älgar hittar man givetvis inte, men inventeringen ger ändå en mycket bra bild av älgstammens utveckling och är utan tvekan den bästa metoden att uppskatta älgstammens storlek. Jag deltog endast i en runda i år, när vi rundade skärgården i Larsmo och Eugmo. Alla klarar inte av att vara med på inventeringen eftersom man börjar må dåligt och i värsta fall börjar spy när flygplanet kurvar på fram och tillbaka. Denna gång började jag också må lite illa och valde därför att vara med endast på en flygtur. Det är annars otroligt intressant att se sina jaktmarker uppifrån. Så mycket andra djur än älgar ser man dock inte. Några vitsvanshjortar samt en del korpar, orrar och tjädrar såg man också. När man hade flygit över Jeppo och Vörå hade piloten också sett lodjur som tagit daglega uppe på en sten. Något sådant såg vi inte i Pedersörenejden även om lodjursrapporterna har strömmat in de senaste dagarna. Bifogar resultatet från flygräkningen.

Resultat från flygräkningen 2013 i Pedersörenejden
KUSTEN Antal älgar Anmärkning
Sundby-Karby 15 Degernäs 1, Vargskogen 3, Vannäsbackmossen 6, Dalaberget 5
Larsmo  7 Rörträsket 2, Risöhäll 1, Leden 3, Bastuhamnen 1
Eugmo  15 Bosund 4, Björnvik 3 + 4, Byrkön 2, Malen 1, Bockholmen 1
Skärgårdsholmarna  5 Stora Grundören 2, Hällören 2, Fallskäret 1
Lövö  4 Invid riksåttan (Loholmen) 2+2
KUSTEN TOTALT 46  
ESSE Antal älgar Anmärkning
Esse, Skrattlass  40 Bl.a. Rävaträskmossen 9, Storbacken 4, Skrattlassharju 4, Hepovatten 2+2+2
Lappfors, Angjärv 7 Angbacken 3+3, Lillsvedjebacken 1
Lappfors 7 Övjärv 2, Mastbacken 2, Lillträsket 1, Högkullbacken 2
Esse, Nådjärv-Spänbacken 4 Spänbacken 2, Avelmossen 2
Överlappfors, Långsjö 11 Söder om Dömmossvattnet 9, Långsjö 2
Huvudsjö-Särs  16 Huvudsjö 6, Östermossbacken 2, Trångsundsbacken 3, Töllisbacken 3+2
ESSE TOTALT 85  
PURMO Antal älgar Anmärkning
Nederpurmo 3 Klockarsmossen 3
Kauhajärv 6 Lill-Kauha 3+2, Kasackbacka 1
PNS 3 Stenbacken-Saarimossen 2+1
Överpurmo  11 Brännona 2+2, Höglundsbacken 4, Sandnabba 3
Stipik-Trekanten  10 Finnabba 4+4, Abborrvattenberget 1, Lampmossen 1
Nåpi 12 Västermossen 4+1, Pattmyran 3, Askholmen 2, Nåpisjön 2
Forsby  7 Brantbackberget 2, Köyhä 1, Lastbacken 2, Hermelinsmossen 2
PURMO TOTALT 52  
Totalt 183