Exkursion i hemmamarkerna

Fågelskådandet fortsatte på onsdagen med en tur ut i hemmamarkerna kring Esse å. Jag var mest ute för att få se strömstare som övervintrar i ett större antal kring Esse ås forsar. Första stopp blev Sävistråka och där såg jag direkt en strömstare på iskanten. Nu fanns det endast en strömstare på plats, för några vintrar sedan fanns det som mest 11 st. i Sävistråka. Forsen är tillsammans med Hjulforsen ett av de säkraste ställen att få se strömstare på i Esse å. Det intressanta med strömstaren är ju att de exemplar som kommer till Esse å för att övervintra häckar i fjällbäckarna i Norge och Sverige. Detta har man kunnat klargöra genom att ringmärka strömstararna. En gång för några somrar sedan häckade strömstaren i Esse å vid Hjulforsen, vilket var mer eller mindre en sensation. Häckningar är mycket ovanliga i Österbotten. Jag har satt upp ett flertal specialbyggda holkar för strömstaren på flera ställen uppefter ån, men ännu har ingen strömstare flyttat in. Onsdagen bjöd på superfint vinterväder så jag passade på att fotografera lite kring forsen.
 



Sävistråka

Nästa anhalt blev Hasaforsarna. Redan när jag parkerade bilen vid vägen såg jag att jag inte behöver vara ensam vid Hasa. Stora spår med långa kliv tydde på att Esses egen naturfilmare var på plats. Vid Hyndhåli stod också mycket riktigt Vilho Hinkka på plats med kameran i högsta hugg. På isen fanns pinfärska spår av en utterhona med unge som Vilho väntade på. På basen av spåren kunde vi se att uttrarna uppehållit sig en längre tid vid forsen och också lyckats med fisket. Blodspår på snön tydde på att uttrarna fått fisk. Vi väntade tillsammans en god stund på att eventuella uttrar skulle dyka upp, men icke. Vi gick sedan ner mot Storhasa där vi kunde se att en tredje utter rört sig. Detta var en stor, gammal hane med rejäla spår. Uttern är ju ett mårddjur och alla mårddjur uppvisar mer eller mindre tydlig könsdimorfism, vilket i klarspråk betyder att könen skiljer sig åt i storlek. För utterns del är denna skillnad mycket markant och hanen är tydligt större än honan, vilket också återspeglar sig i spårens storlek. Med lite träning kan man alltså särskilja hona, hane och unge när det gäller uttern. Uttern är ju en enstöring, men under parningstiden från och med slutet av februari framåt kan man se en hona och hane tillsammans. Det verkar som om hanen redan nu håller lite koll på var honan befinner sig. I övrigt fanns det inget intressant i fågelväg vid Hasaforsarna, inte ens en endaste strömstare.

Utterspår på iskanten vid Hasaforsarna

Min exkursion fortsatte uppefter Esse å och från och med Hjulfors uppströms är ån ännu helt öppen. Jag hoppades därför få se någon övervintrande sjöfågel eller sångsvan i ån, men därav blev intet. Istället hittade jag något mycker mer intressant och en ny fågelart till på min lista! Strax ovanför Vitsjö bro, vid en övergiven åker med högväxt gräs fanns en stor flock gråsiskor på närmare 100 individer. I dessa flockar med gråsiskor kan det också finnas snösiskor, en annan mycket snarlik art som är mycket svår att skilja från gråsiska. Jag har aldrig förr riktigt tagit mig tid att studera dessa gråsiskor och därför aldrig sett en snösiska tidigare. I och med mitt nya projekt har jag tagit mig tid att lära känna igen kännetecknen för en snösiska så att när tillfället dyker upp ha möjlighet att hitta arten. Jag kunde studera flocken med gråsiskor i en timmes tid på mycket nära håll och hittar en fågel som uppvisar samtliga kännetecken på snösiska. Observationen är så säker att jag kan lägga fågelart nr 227, snösiska till min lista. Extra roligt känns det att göra denna observation i hemmamarkerna och än en gång efter duktig arbetsinsats.


Vacker solnedgång i Lappfors

På jakt efter vittrut i Kokkola

En målsättning för mig under 2013 är att satsa lite mer på fågelskådning och mera bestämt att få se ett större antal nya arter. Jag är ingen bongare som flänger land och rike runt i jakten på rariteter, men jag räknar ändå s.k. livspoäng eller antalet sedda arter i Finland. Till dags datum har det blivit 225 stycken, ett mycket mediokert antal. Jag har skådat fåglar i över 10 år och jobbat mycket med fågelinventering. En del mera sällsynta arter har det blivit under åren, men en del rätt vanliga arter saknas ännu från min lista. Målsättningen är att få se 25 nya arter under året och passera 250 arter. En optimistisk men ändå realistisk målsättning. T.ex. tillkom endast 3 arter till listan under hela år 2012. Tanken är inte nu heller att försumma allt annat för fåglarnas skull, men ändå att prioritera detta när tiden så medger.

Fågeltornet vid Storgrundet (Isokari) i Karleby.

Sagt och gjort, dags att börja jobba med målsättningen. Tisdagen blev därför en ledig dag med fågelskådning i Karleby (eller rättare sagt jobbade jag kväll och natt). Vid Storgrundet i Karleby hade man sett en vittrut föregående dag. Då denna art saknas på min lista blev det ett givet mål för dagen. När jag anlände till Storgrundet var redan ett antal bongare på plats och hade också sett fågeln minuterna före jag hann dit. Trots att jag var oerhört envis och var på plats i minst tre timmar gick jag bet på denna fågel denna dag. Ett antal havs- och gråtrutar fanns dock på plats, men vittruten hittades icke. Jäklar!

110 "Bullaänder" fanns på plats i Karleby

Samtidigt som jag var i Karleby passade jag på att bonga s.k. "bullaänder" (gräsänder). Hela 110 stycken gräsänder satt och slöade i Hållhagen vid Sundet. De kallas ju ofta bullaänder eftersom de börjat övervintra i städer där tanter matar dem med bulla och bröd. Glada dagar för gräsänderna som tackar och tar emot av den lättillgängliga födan.

I de vida vassbältena vid Bredviken hittade jag slutligen skäggmesarna.

Jag gav mig inte så enkelt denna dag och for istället till Bredviken. Där hade man några dagar tidigare sett skäggmes, en annan art som saknas på min lista. Det såg länge dåligt ut, men efter över en timmes väntan kom plötsligt 6 fåglar lågt flygande över det vida vassbältet. Eftersom jag tidigare samma morgon lärt mig skäggmesens kontaktläte utantill kunde jag bara konstatera utan tvekan att jag äntligen lyckades! Jag fick också se fåglarna en kort stund innan de försvann in i vassen. Art nummer 226 skäggmes kunde läggas till min lista. En härlig naturupplevelse efter en hård arbetsinsats. Först vandring i rätt besvärlig snö ca 1,5 km till fågeltornet och sedan en lång väntan. Det lönar sig ofta att vara envis. Skäggmesen är en vacker fågel som häckar kolonivis i vidsträckta vassbälten. Den övervintrar på samma ställe, men är mycket fåtalig i våra trakter. Bredviken i Karleby och Sandören i Nykarleby är två ställen där man brukar kunna få se fåglarna. Det är inte ens varje år som det dyker upp skäggmesar i våra trakter så det är inte en helt vanlig fågel jag fick se.



Balälgar och fällhorn

Förra veckan upptäckte vi vid Angjärv i Lappfors att en flock älgar börjat angripa och äta av ensilagebalar på en åker. Dessutom hittade vi ett fällhorn av en älg på samma plats. Tyvärr hittades endast ena hornet (två taggar) även om vi sökte en del runt omkring i hopp om att hitta andra hornet. Ofta fäller älgarna båda hornen inom en mycket kort tid och inom ett begränsat område. Det är mycket sällan man nuförtiden hittar fällhorn och riktigt tur skall man förstås ha om man skall hitta båda hornen. Förra våren hittade en kund också ett fällhorn längs Utterleden i Lappfors. Detta horn var betydligt större med 5 taggar om jag inte minns fel. I övrigt har jag endast hittat ett fåtal horn i terrängen trots att jag är mycket ute i naturen.

Älgarna har gått loss på rundbalar i Lappfors. Fällhorn i förgrunden.

Att älgarna äter av ensilagebalar är ett relativt nytt fenomen. De första älgarna som lärde sig äta av ensilagebalar i våra trakter fanns i Eugmo. Där orsakade en grupp på närmare 20 älgar stora förluster för en jordbrukare under några år som dock fick en frikostig skade-ersättning. Därför hade han inte så värst stor brådska att hämta hem balarna. År 2010 vandrade en grupp älgar från Eugmo till vinterbetesområdet i Skrattlass, Esse som så många år förr. Enligt min teori är det dessa älgar som lärt upp älgarna i Esse att äta av balarna. För detta fenomen att älgarna äter av rundbalarna är nästa okänt i resten av Österbotten och Finland. År 2010 började det dyka upp skador på balarna i Esse och flera jordbrukare fick ersättning. De största skadorna fanns vid den lilla skogsåkern Stövelkärret i Kiisk där älgarna i lugn och ro åt upp närmare 40 balar under vinterns lopp. När jordbrukaren skulle hämta hem balarna på vårvintern var nästan alla balar uppätna och resten förstörda. Hela åkern såg ut som en beteshage med massor av älgdynga över hela området och med vit plast i trasor som fladdrade i åkerkanten. Det ställe som älgarna nu ätit av balarna är samma som ifjol. Jag kontaktade bonden som äger balarna och han skulle hämta hem dem direkt för att undvika ytterligare skador. Oftast är det balar som lämnas på någon avlägset belägen skogsåker som drabbas, men jag har även sett när älgar dagtid stått och ätit av rundbalar i Jeussen endast ca 50 meter från den livligt trafikerade Åsbackavägen. Problemet är ju ganska lätt att åtgärda, det är ju bara för jordbrukaren att köra hem balarna. Av olika skäl är det dock i praktiken svårare. Dels kan en del åkrar och vägar vara blöta under hösten och man måste vänta tills tjälen kommer så att marken håller en tung traktor. Dels är det förstås många jordbrukare som har så bråttom nuförtiden att man gärna skulle lagra balarna vid åkern för att köra hem dem sen under vintern då arbetsmängden är mindre. Nu går detta dock inte längre då älgarna har lärt sig hitta en lättillgänglig och näringsrik föda.



Stövelkärret våren 2010. Närmare 40 rundbalar uppätna.

Julhälsningar från Huvudsjön

Förra veckan jobbade vi intensivt med att spika brädfodringen på torpet så att vi fick det mer eller mindre klart nu under början av denna vecka. Tyvärr ådrog jag mig en rejäl förkylning på kuppen och har fått tillbringa större delen av denna vecka inomhus med kontorsjobb. Det är många som frågar och är bekymrad över vad jag gör på vintern (det går ju inte att paddla då, brukar folk säga). Därför berättar jag det här. Jag har bl.a. en inventeringsrapport ogjord, en del bokföring att syssla med och sedan håller jag på med en del översättningar av biologiska inventeringsrapporter. Det är lite tragikomiskt att jag som alltid haft problem med finskan nu sitter och översätter från finska till svenska eller från svenska till finska rätt så komplicerade och invecklade texter med en massa fackord och svåra termer. Jag har dock hunnit skaffa mig ett rätt bra ordförråd när det gäller biologiska termer, och kan namnet på växter och djur både på svenska och finska. Översättningarna är ett mycket bra komplement till min företagsverksamhet som ju annars är lite på sparlåga under december och januari. Så värst intressant är ju jobbet inte, men det ger bra betalt och kan utföras de tider på dygnet då jag själv vill.

Jag har aldrig haft någon semester under sommaren, mer än enstaka dagar då och då. Under julen finns det däremot ofta möjlighet att ta det lite lugnare. Jag är dock en sådan person som har svårt att sitta still och blir mera stressad av att vara sysslolös och ha ledigt än att ha mycket på gång. Jag bifogar några julbilder från torpet och önskar samtidigt en god jul! Återkommer rätt snart med nya uppdateringar om vad som på gång i naturen.



De röda husen vid Huvudsjön passar bra som en julbild i det vintriga landskapet

Min halvtama ekorre har brytit julfriden och dragit skägget av den stackars tomten. Tomten sitter på en grankrans utomhus och ekorren har tagit skägget av vadd till isolering i sitt bo.

Vy från storstugan en vacker vinterdag.

Husbygge



Husbygget vid Huvudsjön avancerar i sakta mak och går allt som planerat blir det inflyttning efter någon månad. Bygget har dock inte gått som planerat och som vid de flesta byggen har projektet dragit ut på tiden. Tanken var ju från början att jag med hjälp av farsan skulle göra mycket av jobbet av själv, men redan under våren fick jag börja ta hjälp av utomstående byggare. Jag har haft så mycket jobb under detta år att det inte funnits möjlighet att göra så mycket själv under den korta tid man är ledig. Eftersom jag började med byggprojektet redan hösten 2010 ansåg jag också att jag måste komma vidare under detta år med bygget. för att inte totalt tappa inspirationen. Således fanns inget annat alternativ än att ta hjälp av kunniga byggare. Tanken med husbygget är ju i första hand att bygga en året runt bostad vid Huvudsjön i Lappfors, som samtidigt fungerar som kontorslokal för företaget. I framtiden hoppas jag även kunna erbjuda kurser och exkursioner utgående från torpet samtidigt som det kommer att erbjuda ett tiotal övernattningsmöjligheter för mina gäster och kunder. Gäststugan kommer eventuellt även att hyras ut, speciellt åt övernattande vandrare från Utterleden. Det saknas ju både el och rinnande vatten vid torpet, men elen kommer att finnas i form av solpaneler och på tomten finns också en egen brunn.



Torpet vid Björkfors innan det slutligen revs våren 2011

Stommen till torpet utgörs av stockstommen av ett gammalt torp som funnits vid Björkfors i Lappfors och som varit öde sedan 1950-talet. När jag rev torpet fann jag inristat i stockarna min farmors farfars namn (Matts Nygård) bland de personer som varit med och byggt torpet. Detta gör ju det förstås extra roligt att återanvända stockarna. Huset byggs ju också i övrigt så långt det är möjligt enligt ekologiska principer och en del material återanvänds. Största delen av materialet skaffas också lokalt när det är möjligt. Allt trävirke tas t.ex. från Kvalitimber i Lappfors.  

Stockarna flyttades till Huvudsjön i april-maj 2011 och under samtidigt grävdes grunden för huset. Sommaren 2011 gjöt vi plattan och murade leca så att torpargrunden var klar i augusti 2011. Därefter fortsatte vi med att plocka upp stockstommen som visade sig vara svårare och tyngre än vi trodde. Senhösten 2011 hade vi förutom de två sista stockvarven plockat upp hela stockstommen. Stockarna fick stå så över vintern. Våren 2012 tog jag hjälp av duktiga byggare från Purmo Hirsi-Timber med Johan Mattjuss i spetsen. De fick med gemensamma krafter upp de sista stockvarven och byggde upp taket, samt spirade på utsidan av stockarna. I juni kunde jag således med god hjälp av Erik Holm plåta taket. Därefter fortsatte jag och farsan på egen hand att bygga källare, spisgrund och golv. 

Grunden till Torpet gjuts försommaren 2011

Torpargrunden av Leca är klar i augusti 2011 och Mikael Nygård hjälper till med att fylla grunden med sand

Stockarna monteras en fin höstdag i september 2011. Svågern försöker få stockarna att falla på plats.

Byggarna från Purmo Hirsi-timber lyfter upp de sista stockvarven i maj 2012.

Erik Holm hjälper till med plåtandet i juni 2012.

På hösten 2012 kunde jag bara konstatera än en gång att tiden och orken inte räcker till längre varken för mig elle farsan. Jag sökte därför med ljus och lykta efter lediga byggjobbare och efter mycket om och men fick jag napp. Byggteam Krister Cygnell lovade ställa upp och de har nu under hösten isolerat hela utsidan med Ekovilla-isolering, lagt vindskyddsskivor på utsidan, samt invändigt isolerat hela innertaket. Dessutom har de lagt in fönster och dörr. Mycket kunniga och professionella byggare som varmt kan rekommenderas. Under jullovet är det nu tänkt att vi fortsätter på egen hand att fixa innertaket och spika brädfodringen på utsidan. Förhoppningsvis kommer snart också muraren som skall mura upp den stora spisen. Det finns alltså förhoppning om att detta projekt snart kan avslutas, man har nog stundtals tvivlat. Huset blir ca 55 kvadratmeter, dessutom kommer ett lågt loft på halva delen, medan det blir full takhöjd i "storstugan". Stockarna kommer att lämnas synliga invändigt i hela "storstugan" och dessutom kommer innertaket att prydas av okantade breda brädor s.k.. vildmarkspanel. Trägolvet tillverkas av breda golvplankor så att jag tror ju nog det blir fint och i min egen stil. På utsidan kommer huset att bli som ett litet torp, rött med vita knutar i gammal god stil. Utsikten från torpet är mer än fenomenal i och med att torpet ligger högt uppe med utsikt över nästan hela sjön. I mitt eget tycke är detta en av de vackraste byggplatser man kan hitta i Pedersöre. Jag bara väntar på att huset skall bli klart och att jag uppfyllt min dröm om ett eget torp vid en sjö i Lappfors. 

Källaren och spisgrunden gjuts i juli 2012.

Ekovilla-isolering sprutas i golvet i augusti 2012.

Byggtema Krister Cygnell isolerar utsidan (12,5 cm) med Ekovilla skivor.





Nya kurser i Pedersöre MI 2013

Under vårterminen och sommaren 2013 ordnar jag flera nya och intressanta kurser och exkursioner i samarbete med Pedersöre medborgarinstitut. MI:s kurskatalog utkommer först strax före jultiden och anmälningar börjar mottas från och med den 2.1 2013. Här kommer lite förhandsinformation om kurserna som jag ordnar :

Pilkfiskekurs för ungdomar (januari 2013)

 

Pilkfiske efter lake Lappajärvi onsdag 6.2

Vintersafari längs Utterleden och Esse å 9-10.3

Fjällskidning längs Kungsleden (vecka 14, 29.3-7.4)

Spinnfiskekurs (start 26.3, 4 tillfällen)

 

Fågelmorgon i Terjärv 18.5 kl. 5.00-9.00

Vildmarksvandring i Kilpisjärvi (Haldefjäll) (vecka 32)

 

Mera information om kurserna hittar ni på denna blogg redan nu under rubriken kurser och föreläsningar. Ni får gärna också ta kontakt per e-post för mer information om respektive kurs. Välkommen!

 

I samarbete med Pedersöre MI ordnas nästa vårtermin en kurs i fjällskidning 

 

 

 

 

Lodjuren inventeras inkommande vinter

Lodjuren kommer att inventeras i januari 2013 över hela Österbotten för att få en bättre uppfattning av stammens storlek. Nuvarande system där syn- och spårobservationer rapporteras åt kontaktpersoner för stora rovdjur (däribland undertecknad) har visat sig underskatta stammens storlek  i områden där det finns gott om lodjur. Jag kommer tillsammans med Glenn Vikström att fungera som inventeringschef inom Pedersörenejdens jaktvårdsförenings område (Pedersöre, Larsmo och Jakobstad) och det är främst jägarna som kommer att inventera lodjuren. Till vår hjälp har vi tre andra spårgranskare. Övriga inventerare kommer att utbildas ännu under detta år. Inventeringen görs under en och samma dag över hela Österbotten för att minimera risken att räkna samma djur flera gånger. Inventeringen blir arbetsdryg och kommer att sysselsätta ett mycket stort antal inventerare från olika jaktföreningar och andra intresserade. Inventeringen blir av med kort varsel när snöförhållandena är de rätta, ca 2 dagar efter snöfall. Man kommer att köra längs vägar med bil och snöskoter och försöka ringa in lodjuren i ett område. Inventeringen måste göras före februari för då börjar lodjurens brunsttid och de kan röra sig långa sträckor. Samtidigt splittras ungkullarna om man väntar för länge in på vårvintern. Det är speciellt ungkullarna man är intresserad av att hitta. Uppskattningen av stammen räknas nämligen ut genom att multiplicera antalet ungkullar med 6. Konstigt nog så har vi haft väldigt lite lodjur hittils i Pedersörenejden även om det varje år görs flera observationer. I höst har man bl.a. sett lodjur i Forsby. Söderut, från Nykarleby och söderut finns det gott om lodjur och lon är det absolut talrikaste stora rovdjuren vi har i Finland.

 

Lodjurets spår ser ut som ett stort kattspår och är mycket runt. Man kan jämföra spåret med en rund snusdosa. Ett gammalt fullvuxet lodjur har ett spår som överstiger 10 cm i diameter. En årsunge har ett spår med diametern under 8 cm, och ett flerårigt djur ca 8-10 cm. Lodjuren är specialister på att gå i varandras spår och man kan bli tvungen att följa spårlöpan långt för att kunna konstatera om det är ett eller flera djur som gjort spåren. Det skall bli intressant att leda denna stora operation och jag får lov att återkomma till ämnen när inventeringen är gjord.