Bloggen flyttar till hemsidan

essnatures nya hemsidor har öppnats och samtidigt flyttar min blogg till hemsidan. Dessutom har jag numera även en facebook sida för företaget och lägger däremellan in bilder på instagram. Detta för att all information skall finnas lättillgängligt på ett och samma ställe. Denna tekniska utveckling av föregåtts av en lång tankeprocess från min sida eftersom jag inte tycker om att jobba vid datorn. Men jag kan inte hejda utvecklingen och faktum är att den nya tekniken ger mig oanade möjligheter att nå ut till nya kunder och läsare med min information och mitt budskap. Jag kommer även i fortsättningen att opartiskt och informativt berätta om aktuella saker om allt som berör företagets verksamhet och det som ligger mig närmast om hjärtat d.v.s. natur, djur och vildmarks- och friluftsliv. Jag ber redan på förhand om ursäkt för att jag knappas kommer att kunna besvara eller kommentera alla era frågor som dyker upp och jag kommer inte heller att börja debattera om det som bloggen handlar om. Hoppas ni hittar något av mitt material på hemsidan som intresserar er och så hoppas jag att vi träffas i skogen vid något tillfälle.

Bloggen finns alltså numera på min hemsida. www.essnature.com

Lilla björnen på bild

En bekant jägare lyckades med sin viltkamera få den lilla fjolårsungen på bild här i Esse förra veckan. Det är helt klart denna björn som jag och många andra fick se lördagen den 6.6. Storleken stämmer överens och så är platsen inte allt för långt borta. Det är överlag mycket på gång i skog och mark just nu. Vi har minst 6 björnar i farten enbart i Esse-Purmoskogarna, däribland en hona med unge i Överpurmo som gick åt bikupor förra torsdagen. Förutom björnarna är också en järv på språng genom nejden. Denna järv sågs i Skrattlass på lördagkväll för att några timmar senare fångas på bild i en annan del av Esse.

Den lilla björn som rör sig i Esse-trakten.

En sällsynt bild på en järv i Esse.

Äntligen en björn!!

Äntligen har jag fått se en livslevande björn i hemmamarkerna! En stor dröm har gått i uppfyllelse och det skedde natten till lördag. Pedersöres fågelrally var i full gång och på väg från Lappfors körde vi Dragnäsvägen mot Dunders och Övre Nådjärv för att eventuellt få höra någon nattsångare där. Klockan var ett på natten när vi kom körande längs vägen och vid det s.k. Heimbacka Rämelandet sprang något mörkt djur snabbt över vägen. Jag gissade strax på björn, men var osäker. Vi var dock tre i bilen och den ena såg också djuret springa över vägen och reagerade också på att det inte var älg eller räv. Vi stannade på platsen för att eventuellt hitta spår efter djuret. Vi var totalt 13 personer i fyra bilar på platsen och plötsligt ropar någon att här står björnen!!! Vi sprang alla dit till samma öppning och jag fick se björnen hoppa över diket och in i ett snår. Björnen rusade dock ännu inte iväg utan en av deltagarna kunde se björnen med kikaren sitta i den närliggande skogen och titta på oss. Därefter drog den sig undan. Spåren kunde relativt lätt mätas i det närliggande grustaget och mätte endast ca 10-11 cm i bredd. Detta betyder att björnen var endast en fjoling eller en s.k. "erauspentu", d.v.s. en ungbjörn som fått lämna modern för en kort tid sedan och söker sig nu egna områden. Därför betedde sig björnen också rätt nyfiket. En fantastisk upplevelse som jag väntat länge på. Jag är som bekant rätt mycket i skogen, men tills lördagen hade jag ännu inte fått se någon björn i naturen. Men nu har jag det!

Björnens fotavtryck i den mjuka torven längs ett dike.

Vandring i Repovesi nationalpark

Under förra veckoslutet vandrade 12 st. deltagare i MI-kursen i Repovesi nationalpark. Resan startade på fredagmorgon från Pedersöre och efter 420 km befann vi oss slutligen vid startpunkten vid Lapinsalmi parkering i Repovesi. Vädret under bilfärden bjöd på mycket regn så det var med blandade känslor man begav sig ut i terrängen. Dock visade sig vädret bli mycket bra för vandringen frånsett en rejäl hagelskur på fredagen och lite spridda skurar under resten av resan. Vi satsade på att vandra en 24 km lång led med namnet "Kaakkurin kierros" smålommens runda. Denna led erbjuder det mesta och bästa av Repovesi och under de tre dagarna fick vi uppleva i princip allt som Repovesi kan erbjuda. Första natten tillbringades vid Lojukoski efter ca 7 km:s vandring. Vandringslederna i Repovesi är mycket tuffa, speciellt om man går med full packning som vi gjorde. Andra dagsetappen på ca 14 km, var mycket krävande på flera ställen med upp- och nedstigningar i blockrik terräng. Något trötta anlände vi dag två till Kuutinkanava där vi övernattade. Söndagen avslutades därefter med en lättare vandring på ca 5 km tillbaka till bilarna. Nätterna blev mycket kalla med temperaturer nära nollstrecket. Några frös i tältet, medan andra upplevde att det gick bra att sova trots den kalla våren. Repovesi präglas av för finländska förhållanden branta klippor och små insprängda sjöar, blandat med äldre tall- och granskogar. Naturen i området är karg och artfattig. Frånsett parkens karaktärsfågel, smålommen, observerade vi inga speciella djur eller fåglar under vandringen. Parken erbjuder mycket bra och utbyggd service, rast- och grillplatser med jämna mellanrum och därtill brunnar med dricksvatten, broar och uthyrningsstugor. Allt detta gör att parken är mycket välbesökt, vilket vi också fick notera under vår vandring. Ett hundratal dagsbesökare, däribland rätt mycket ryssar vistades i parken under helgen. Repovesi kan rekommenderas som en fin nationalpark där man kan bra kan vistas 2-3 dagar och få en fin vandring. Besöker jag parken en gång till blir det dock med kanot eller kajak, något som många andra gjorde under vårt besök där. 

En rejäl hagelskur drog över oss under fredagen

Även i Repovesi hade det regnat mycket så att bitvis var leden under vatten

Repovesi gränsar till militärens skjutområde, dit man inte har tillträde

Vackra vyer bjuder Repovesi på. Här Haukilamminvuori sedd från ett av områdens berg. I sjön häckade smålommen på en konstgjord torvflotte.

Nationalparkens mest kända berg, Olhavanvuori, är ett omtyckt berg för klättrare.

Berg och sjöar är karaktärsdrag för Repovesi nationalpark

En restaurerad flottningsränna vid Kuutinkanava där vi övernattade dag 2.

Fina vyer från Katajavuori bergsområde utöver sjön Repovesi

På resa 12.4 - 5.5

Jag kommer att vara på en utlandsresa mellan 12.4 -5.5, vilket betyder att bloggen liksom min övriga verksamhet tar en tre veckors kreativ paus. Det är mycket på gång för naturföretagaren, bloggen liksom hemsidan kommer att uppdateras och förnyas helt. Dessutom en hel del andra överraskningar. Jag återkommer efter den 5.5 med förnyad fart och kraft då sommarsäsongen kör igång på allvar med paddling och övriga intressanta uppdrag i naturen. 

Mårdhundar på språng

Ett djur som definitivt vaknat ur sin vintersömn är mårdhunden. Denna vecka har jag sett spår av mårdhund lite varstans i terrängen, bl.a. 200 meter från stugan här vid Huvudsjön i förrgår. Vi försökte även spåra upp denna mårdhund, men den hade vandrat så långa sträckor, säkert långt över 5 km på en natt så vi hann aldrig fast den. Mårdhundarna rör sig ofta parvis och igår såg jag dylika spår av två mårdhundar nära Sexsjö i Purmo. Mårdhundsspåret ser ut som ett litet hundspår, är mycket runt och nätt. Dessutom är ofta spåren olika stora. Största förväxlingsrisken är räv, men rävens spår är större, mera avlångt och spårlöpan nästan spikrak. Mårdhunden som har korta ben och knubbig kropp går bredare så att spåren inte bildar en rak spårlöpa. Den extremt fina skaren gör att alla djur, inklusive mårdhunden passar på att förflytta sig långa sträckor just nu. Mårdhunden är ju en riktigt överlevare och sprider sig lätt över stora områden. Mårdhunden är också ett av våra allra vanligaste däggdjur, men få människor får se mårdhundarna som är riktiga nattdjur.

Små nätta spår av mårdhund.

Skogsrenarna invaderade Esse

Under januari och februari rörde sig en flock på fem skogsrenar i Esse-Lappfors skogarna. De fem renarna observerades också i samband med flygräkningen av älg i mitten av februari. Den senaste veckan dök dock plötsligt inte mindre än ca 40 skogsrenar upp i Esse-skogarna! Renarna är fördelade i flera små flockar som alla håller dock till i närheten av Finnholm på östra sidan om Esse å. Renarna har tydligen varit i området redan en längre tid eftersom det fanns mycket gott om spår i terrängen. Skogsrenarna har varit ute och ätit på åkrarna intill ån förutom att de ätit en massa renlav- och fönsterlav på de närliggande bergsknallarna. Skogsrenarna torde dock söka sig tillbaka längre inåt landet nu på våren, men det skall bli intressant att se om någon av renarna stannar kvar på våra marker under sommaren. 

Spår av flera skogsrenar på snön

Skogsrenens spår liknar ett stort älgspår, men är rundare i formen.

Dramatik längs Huvudsjövägen!

Skogsharen togs av duvhöken på vägkanten. 

I morse när jag kom körande längs Huvudsjövägen fick jag syn på en stor duvhök som flög upp från vägen. Jag stannade bilen, när jag såg att duvhöken satte sig bredvid vägen och var ovillig att flyga vidare. Samtidigt såg jag pinfärska harspår på vägen och då började jag ana oråd. Mycket riktigt så hade duvhöken slagit skogsharen och höll nu på att äta upp den. Spåren i snön vittnade om ett mycket dramatiskt förlopp. Två skogsharar hade löpt bredvid varandra längs vägen eftersom det är harens brunsttid just nu. Samtidigt lurpassade duvhöken vid vägkanten. Då duvhöken gick till anfall försökte haren undkomma med enormt långa skutt och i ett sista desperat försök hade den försökt hoppa in under stockhopen vid vägkanten. Duvhöken hade dock hunnit upp haren på plogkarmen och fick fast den. Haren var ännu varm så det måste ha skett relativt nyligen. När jag efter fotografering fortsatte färden såg jag att duvhöken kom tillbaka för att äta av haren. Då jag senare på eftermiddagen körde vägen på nytt såg jag att halva haren var uppäten. Duvhöken var den gamla stora honan som varit med mig hela vintern här vid Huvudsjön och åtminstone tagit två ekorrar också. Naturen är både dramatisk och grym sett med mänskliga ögon.

Flygräkning av älg

Förra veckan genomfördes årets flygräkning av älg i Pedersörenejden. Förhållandena varierade storligen under de tre dagar som flygräkningen pågick. Första dagen hade vi optimala förhållandena och hittade bra med älg i Esse. Eftermiddagsturen fick dock ställas in på grund av låga moln. Andra dagen slog blåsten och blidvädret till. Det blev en rejäl åktur för de som var med uppe och räknade. Blidvädret gjorde också att landningsbanan på Sexsjö blev obrukbar den tredje dagen och vi fick flyga från Kronoby flygfält. Tredje och sista dagen när vi flög över kusten i Larsmo, Pedersöre och Jakobstad var förhållandena mycket svåra. Hård blåst som gungade och skakade planet gjorde letande av efter älgarna svårt. Samtidigt hade tövädret gjort att det inte fanns snö i träden och på marken hade stenar och rotvältor tinat fram och lyste nu svart mot himlen. I och med detta får man nog räkna med en hög felprocent den sista dagen. Sammantaget hittades 171 älgar, vilket är ca 10 mindre än år 2013. Ifjol kunde vi inte alls genomföra någon flygräkning då det inte fanns snö. Med tanke på förhållandena i år är troligen älgstammen ungefär lika stor i år som för två år sedan. I det traditionella vinterbetesområdet i Skrattlass i Esse fanns åter igen väldigt mycket älg. I närheten av Råbacka låg 16 älgar i samma plantskog och i närområdet hittades ytterligare flockar med älg så att det inom ett begränsat område fanns 33 älgar. Här finns det nog risk för älgskador i plantskogen om älgarna stannar länge på samma ställe. I Björkbacka, i närheten av Kallkärret mellan Esse och Lappfors hittades också en flock på 5 skogsvildrenar. Skogsvildrenarna var kvar i området ännu i lördags och det är första gången som en hel flock renar befinner sig så långt mot kusten. I Terjärv, i närheten av Emet finns en stor flock på 60 renar, varav två stycken redan dött i trafiken då de blivit påkörda längs riksväg 13. 

Ovanlig vitsvanshjort i Larsmo skärgård

Jag fick en viltkamerabild från Larsmo skärgård här om dagen. På bilden kan man se något mycket ovanligt. Nämligen en hjorthind (alltså en hona) med horn! Av alla våra hjortdjur är det vanligen endast renarna, där både honan och hanarna har horn. Hinden har dessutom tre kalvar med sig, vilket också tillhör ovanligheterna. Jag har tidigare inte hört om hindar som haft horn, men vetenskapen känner nog till fenomenet. I detta fall har hinden s.k. basthorn, d.v.s. det finns ännu hår kvar på hornen i motsats till bockarna som förstås fejar sina horn på sensommaren. Att hindarna har horn beror i de flesta fall på någon typ av hormonrubbning med för höga testosteronhalter under våren, vilket leder till att små basthorn utvecklas. I vissa mycket sällsynta fall kan också hindarna utveckla riktiga horn, men detta kräver att testosteronhalterna är fortsättningsvis onormalt höga under sensommaren då hornen slutligen bildas.  I några riktigt sällsynta fall finns det också hjortar som varit hermafroditer, som alltså har både honliga och hanliga kännetecken. Alla dessa varianter är kända från USA, därifrån vitsvanshjortarna ursprungligen hör hemma samt också enligt uppgift från Tammerforstrakten där det förekommer rikligt med vitsvanshjortar. 

Flertalet av de hindar som utvecklar horn är sterila, men hinden på bilden verkar vara mycket produktiv. Vanligen får hjortarna 1-2 kalvar, men denna har alltså tre kalvar. Det har dock nog förekommit hjortar tidigare i vår nejd med tre kalvar. Den första hinden med tre kalvar i vår nejd, höll mycket längre till nära skidcentret i Lappfors 2010 och jag har den flera gånger på viltkameran.

Nya kurser 2015

I samarbete med Pedersöre Medborgarinstitut ordnar jag ett flertal kurser med anknytning till natur och friluftsliv under våren 2015. Kurserna presenteras här, anmälning sker via Pedersöre MI endera per telefon 06-7850 275 eller via internet: https://www.opistopalvelut.fi/pedersore/index_sv.asp

Några av kurserna är redan fullsatta så vänta inte för länge med anmälan. Välkommen med på äventyr i naturen.

Hjälp! Björnen kommer!

Björnstammen ökar kraftigt i Pedersörenejden och observationer görs nästan dagligen. Men hur många är björnarna och vad är sant och falskt när det gäller björnarna? Behöver man vara rädd för björnen och vad gör man om man möter en björn? På denna föreläsning får du den senaste och sanna informationen om björnstammen samt om björnens biologi med betoning på björnarna i vår trakt. Aldrig tidigare visade bilder på björnar, spår och skador visas.

Kursplats: Sursik auditorium

Tidpunkt: måndag 2.2 kl. 19-21

Kursavgift: 12 euro

Vintersafari längs Esse å

Följ med på en guidad skidtur längs den vackraste delen av Esse å. Goda möjligheter att få se utter, strömstare och många andra intressanta djur. Under turen får du lära dig mycket om naturen i och kring Esse å. Ta med egen skidutrustning och matsäck. Start från före detta Lappfors Boden.

Kursplats: Lappfors

Tidpunkt: lördag 14.2 kl. 10-14

Kursavgift: 10 euro

Vildmarksvandring i Sarek

Följ med på en fjällvandring första veckan i augusti 2015 till Nordeuropas största vildmark, Sareks nationalpark i svenska fjällen! Sareks nationalpark är varje fjällvandrares dröm och känd bl.a. för Rapadalen, alpina högfjäll och för jättestora älgtjurar och täta bestånd av stora rovdjur såsom björn och järv. I Sarek finns inga färdiga leder och inte heller övernattningsstugor eller annan service. Vi kommer att röra oss i ren vildmark och sova i tält. Vandringen tar ca sju dagar och dessutom tillkommer två resdagar. Inga förhandskunskaper om fjällvandring krävs, men god allmän kondition och minst 16 års ålder är ett krav. Inför vandringen ordnas flera träffar med början i mars där vi bl.a. planerar turen gemensamt, går igenom utrustning samt tillverkar och köper mat inför turen.

Kursdelarna är följande:

Måndag 9.3 kl.18.30-21.00 Information och föreläsning om Sarek. Vi studerar kartor och planerar rutten och tidtabellen gemensamt. Deltagarna önskemål angående ruttval beaktas i mån av möjlighet.

Måndag 30.3 kl.18.30-21.00. Utrustningskväll. Vi går igenom lämplig utrustning och ser igenom deltagarnas utrustning och gör eventuella gemensamma inköp.

Måndag 11.5 kl.18.30-21.00. Friluftsmat. Vi går igenom lämplig friluftsmat för resan, lär oss att torka och tillverka egen friluftsmat. Vi planerar maten inför resan och gör eventuella gemensamma inköp.

1-9.8 Vandring i Sarek

Kursplats: Pedersöre gymnasium (Sareks nationalpark)

Kursavgift: 85 euro

Fågelrally

100 fågelarter på ett dygn i Pedersöre? Är det möjligt? Kom med och slå nytt Pedersöre-rekord i fågelskådning samtidigt som du lär dig otroligt mycket om olika fågelarter och fågelplatser i Pedersöre. För att hitta 100 fågelarter kommer vi att besöka häckande ugglor och rovfåglar, söka lavskrikor och hackspettar i urskogen samt lyssna på nattsjungande rariteter i frodiga lundar. Kursen pågår i 18 timmar, men man har också möjlighet att hänga med en kortare tid eller komma och fara som man vill. Kikare, kamera och egen matsäck medtas. Vi samkör med egna bilar så en liten bensinkostnad tillkommer till priset. Kursen startar och slutar vid Neste i Edsevö.

Kursplats: Pedersöre

Tidpunkt: Start fredag 5.6 kl. 18.00 slut lördag 6.6 12.00

Kursavgift: 17 euro

Vårvandring i Repovesi nationalpark

Följ med på en tre dagar lång, guidad vandring i en av Finlands nyare och finare nationalparker, Repovesi nära Kouvola. Vandringen hålls den bästa vårtiden då naturen vaknar till liv och inga mygg besvärar vandraren. Repovesi är en rätt liten men storslagen nationalpark med gamla skogar, höga klippor och berg i ett mycket sjörikt område. Vi vandrar i huvudsak längs markerade vandringsleder i området och övernattar i tält och/eller vindskydd. Vandringen är relativt lätt och även ovana vandrare med någorlunda grundkondition kan delta. Dagsetapperna blir kring 15 km. Torsdagen den 7.5 kl. 18.30-21.00 samlas vi för en planerings- och informationsträff då vi planerar vandringen gemensamt och går igenom mat, utrustning, och annat som man bör tänka på inför vandringen. Guiden hjälper till med allt som önskas och behövs både före, under och efter vandringen.

Kursplats: Pedersöre gymnasium samt vildmarken

Tidpunkt: Informationsmöte och planeringskväll torsdag 7.5 kl. 18.30-21.00

Vandring fredag-söndag 15-17.5 (exakt starttid bestäms senare, men fredagen bör man ta ledigt)

Kursavgift: 35 euro

Siiponjoki naturstig i Kalajoki

Fina vandringsmiljöer bjuder Siiponjoki naturstig på.

I samband med att jag var ute och bedömde en examen till vildmarksguide under dagarna två i mitten av december fick jag tillfälle att bekanta mig med en för mig ny vandringsled. Döm om min förvåning då jag hittade en ny fantastiskt naturskön på så nära håll!! Siiponjoki är en fantastiskt fin plants och påminner väldigt mycket om Kitkajoki i Kuusamo. Den lilla, smala ån har under tidernas gång grävt ner sig i den sandiga jorden så att åslänterna ställvis är närmare 30 meter höga. Jag riktigt skäms över att jag inte känt till denna plats tidigare och kan varmt rekommendera en dagsutflykt till Siiponjoki och Pleuna samt även en vandring längs hela den 20 km långa vandringsleden. 

Tydliga tavlor vid ledens startpunkt.

Tyvärr gör bilden inte rättvisa åt den fantastiskt vackra Siiponjoki

Vandringsleden startar från parkeringen vid Tapion Tupa nära den populära turistfällan vid Hiekkasärkät. Vandringsleden är bra utmärkt i terrängen med blå färg och rikningsvisare i vägskäl. Även avståndstavlor finns här och var, liksom några informationstavlor som enbart är på finska. Terrängen är lättvandrad och går nästan enbart över skogsbevuxna, gamla och vackra sanddyner. Således är skogen gles och mycket gemytlig att vandra i. Största delen av leden går i skogen, även om några korta avsnitt följer bilväg eller skoterled. Leden passerar ett antal mindre sjöar och på några ställen finns rastplatser och grillkåtor. Längs leden finns också bl.a. en fornlämning och en tjärdal. Ledens absoluta höjdpunkt är ändå Siiponjoki och Pleuna. Den slingrande (på fackspråk = meandrande) lilla ån är en sevärdhet av stora mått. Det är som en rejäl kanjon med gammal, fredad storskog på båda sidorna om de snabbt rinnande och ställvis forsande ån. Mycket storslaget! Vid Pleuna finns ett vindskydd och rastplats helt intill ån. Till denna plats kommer man sommartid också lätt via en närliggande bilväg. Vandringsleden följer Siiponjoki ett par kilometer innan den viker tillbaka från ån. Tyvärr är det sparskrapat med information om vandringsleden på nätet och någon speciell karta över leden lär du inte hitta. Söker man dock från forststyrelsens retkikartta.fi kan du hitta leden. Trots att vandringsleden är välutmärkt bör man ha med sig karta åtminstone om man går hela leden.

Jag rekommenderar varmt hela denna vandringsled som en tuff dagsutflykt för den vana vandraren och området kring Pleuna och Siiponjoki rekommenderas också till dagsbesökare och barnfamiljer. 

Ett extra plus för dessa avståndstavlor längs leden.

Grillkåta vid Särkijärvi.

Infotavlan berättar att också här har man lyckats förstöra en improduktiv myr med dikning

Intressant jaktdag

Jakten på vitsvanshjortarna har fortsatt i två dagar här i Lappfors både före och efter julfirandet. Hjortbockarna har dock lyckats smita under båda dagarna då de stuckit iväg på långtur. Sammanlagt har vi haft med säkerhet 8 djur inne i området där vi matar och därav 3 stora bockar. Bockarna har dock direkt efter att ha lämnat sin lega i sakta mak gått undan spårarna och lämnat vårt jaktområde. Intressanta observationer har dock gjorts av spårarna där bland annat en av bockarna igår på lördagen gick rakt ut på isen på den lilla sjön Övjärv, snubblade och föll på den hala isen, men fortsatte ändå bestämt över till andra sidan. Igår fick jag också se en vitsvanshind som spårarna tagit upp och som kom i fyrsprång över ett större kalhygge, men vi ämnar spara honorna (hindarna) så den fick fortsätta. Jakten på vitsvansarna fortsätter dock under hela januari, men eftersom hjortbockarna brukar tappa hornen första veckorna i januari borde vi ganska snart få bocken annars blir det omöjligt att välja rätt djur i de snabba situationer som det ofta blir i en drevjakt. 

Fällhorn av en stor älgtjur hittades i samband med vitsvansjakten

I samband med att jägarna spårade vitsvansarna hittade de också ett mäktigt fällhorn av en stor älgtjur. Tjuren hade under natten stångat hål på några rundbalar i Mastbacka och i samband med detta tappat ena hornet. Rosenstocken var ännu röd av blod i ändan vilket visar förutom spåren i snön och på balarna att allt detta skett under natten. Hornet hade fem taggar och var otroligt grovt så att det var nog en av nejdens äldre och större tjurar som tappat detta. 

Lördagens jaktdag avslutades på ett lite tråkigare sätt. En ung sångsvan hade flugit i elledningarna nära Värnum kraftverk, skadat sig rejält och gick nu med bruten vinge på isen ovanför kraftverket. Den hade också varit uppe på en gårdsplan under fågelbrädet. Polisen gav tillstånd till avlivning, andra alternativ finns inte. En svan som nu inte kan flyga fryser och svälter ihjäl inom några dagar på det mest plågsamma sättet. Jag spårade fågeln från kraftverket upp till öppet vatten vid Brakvedaforsen ca 1 km ovanför kraftverket. Fågeln hade lämnat tydliga spår där man kunde se att den släpat ena vingen. Vid Brakvedaforsen kunde jag snabbt med ett skott avsluta fågelns lidande och bärga den för begravning på torra land. Årets tredje sångsvan som jag tvingats avliva efter att de flugit i elledningarna. 

Den unga sångsvanen avlivades efter att ha skadat sig på elledningarna.

Lyckad hjortjakt

En del av jaktlaget i Lappfors samlade vid den fällda hjortkalven

Vi fick äntligen snö till landet och spårsnön underlättade jakten på vitsvanshjortarna här i Lappfors. Redan tidigt på söndagsmorgonen hade vi på klart att vi hade en hel grupp med hjortarna inne i jaktområdet här vid Huvudsjön. Dessutom hade vi viltkamerabilder på flera bockar på vårt matningsställe. Den ursprungliga tanken var att fälla en mindre hjortbock, men eftersom vi har 2 licenser har vi även tänkt fälla åtminstone en kalv. Spårarna gav sig ut i terrängen strax efter kl. 9.00 och ganska snart hade de en stor bock på fötter. Hjortbocken lurade dock oss några få jägare som passade och smet iväg på en långrunda. Våra vältränade spårare följde hjortbocken ända till Mastbacken som är flera kilometer bort och där tvingades de lämna spåret då den var på väg ur vårt jaktområde. Samtidigt hade en tredje spårare tagit sig an ett annat spår och kunde rapportera att två hjortar lämnat sina daglegor. Därefter blev det en lång stund tyst, innan spåraren kom ut till vägen och kunde rapportera att hjortarna kommit gående längs vägen mot mig, men sett mig innan jag sett dom. Spåraren fortsatte att gå efter hjortarna och jag tänkte att nu förflyttar jag mig för att bevaka inspåret. Erfarenheten säger mig att hjortarna mycket ofta använder samma stigar när de förflyttar sig. Det blev på nytt helt tyst en lång stund då vi tappade radiokontakten med spåraren. Efter en halvtimmes väntan var jag beredd att ge upp då plötsligt två hjortarna kommer sakta gående nedför backen snett till vänster om mig. Strax före vägen stannar hjortarna upp och jag har ungefär en sekund att reagera. Den stora hjortkalven står strax bakom hinden och jag lyfter bössan och skjuter direkt. Kalven vänder om som om ingenting hänt och många tankar hinner gå runt i huvudet. Hur gick detta? Strax jag närmar mig skottplatsen blir jag dock lugnare då jag ser att skottet träffat mycket bra och jag finner kalven bara 30 meter bort. Jag drar ut kalven till vägen och vi avslutar dagens jakt. Honkalven är så pass stor och välnärd att vi en stund funderar om det kunde vara en fjolåring, men när jag studerar tänderna och jämför med litteraturen kan vi nog vara säkra på att det är en kalv. Hjortarna har ofta 2 eller t.o.m. 3 kalvar, men denna kalv var ensam och tidigt född, vilket gjort den så otroligt stor och välnärd. Ännu en spännande jaktdag och en otroligt fin dag ute i naturen här på hemmaplan.

Vitsvanshjort och mårdhund äter tillsammans

Jaktkompisen fick intressanta bilder med sin viltkamera häromdagen vid ett av våra matningsställen i Lappfors. Att där fanns en vitsvanshjort visste vi om eftersom vi sett spåren. Vi visste dock inte hur stor hjorten var. Däremot visste vi inte om hans "kompis" mårdhunden. Det är första gången som jag sett att vitsvanshjort och mårdhund kan äta på samma gång så nära varandra. Vi matar ju främst med äpplen och spannmål och mårdhundarna liksom hjortarna älskar äpplen. Mårdhundarna borde ju sova vintersömn nu, men det varma vädret har hållit dom vakna liksom björnen. Gör mårdhunden misstaget att komma dit när det är spårsnö så skall vi försöka hitta den. Vi har alltför mycket mårdhundar i nejden nu och vi måste försöka decimera beståndet. 

 

Rördrommen ännu kvar vid ån

Rördrommen befann sig åtminstone ännu igår söndag kvar vid Esse å. Nu hade den förflyttat sig ännu närmare centrum och fanns riktigt nära åbron i centrum av Överesse. Min samarbetspartner, naturfotografen Benny West lyckades få en mycket fin bild av rördrommen när den intar den s.k. pålställningen d.v.s då den sträcker på halsen och blir rak som en pinne. Rördrommen litar helt på sitt kamouflage och gör sig mycket lätt helt osynlig i täta vassområden. Nu fungerar pålställningen inte lika bra vintertid då allt gräs och växtlighet är bortvissnat så den syns rätt hyfsat längs stranden. Ett flertal fågelbongare har lyckats få syn på den rara vintergästen. Riktigt skygg verkar ju den heller inte vara då den rör sig så här i centrum av Esse. 

Dålig vintersömn för björnarna i Pedersöre

Det varma vintervädret har som väntat lett till att björnarna sover dåligt och att de är uppe och rör på sig ännu i december. Igår fick jag rapporter om färska spår här i Pedersöre och idag fick jag ytterligare ett meddelande från en jägare som sett björnen. Avståndet mellan dessa observationer är mindre än 1 km så det är högst antagligen samma björn. Observationerna kommer från ett område där vi var säkra på att björnen gjort ett ide så på det viset kom det inte som någon överraskning. Det finns absolut ingenting för en björn att äta nu, bortsett från om den lyckas hitta något kadaver eller rester från älgjakten. På så vis gör björnen av med onödig energi redan på förvintern så det kan bli en lång, mager vinter för björnarna. Vi får hoppas på lite kallare väder som skulle ge björnarna lite julfrid och en ordentlig och energisparande sömn.

Övervintrande rördrom i Esse å

En mycket oväntad och intressant observation kunde jag göra idag. Jag fick nämligen redan igår telefonsamtal om en märklig fågel som rört sig kring Kungsforsen i centrum av Överesse sedan den 4.12. Enligt tipsaren skulle det vara frågan om en rördrom. Idag kunde jag fara ut till platsen och kunde snabbt bekräfta att det faktiskt är en rördrom. Min första observation av rördrom i Esse och Pedersöre samt den första gången som jag faktiskt överhuvudtaget sett rördrommen. Rördrommen häckar ju i vidsträckta vassområden och är en expert på att hålla sig gömd djupt inne i vassen. Dess kännspaka läte som hörs mycket långt har jag dock hört många tidigare, bland annat vid Sandören i Nykarleby, i Evijärvi sjö samt vid Bredviken i Karleby. Lätet låter som om man skulle blåsa i en tom flaska och går inte att ta miste på. Rördrommen är ju en flyttfågel och borde vid det här laget vara långt borta från Finland, men den här har tydligen inte haft bråttom. Bra tur har den också haft med fisket och hittat en bra fiskplats, där det enligt observatören fångat flera småfiskar. Rördrommen är minst sagt en märklig fågel, med extremt stora fötter och tjock kropp. Den liknar ingen annan fågel i Finland. Några bra bilder av rördrommen gick det dock inte att få idag på grund av långt avstånd och det rådande mörkret. 

Premiärtur på isen

På en skyddad vik av Esse å fanns fin blankis.

De flesta har säkert trott att det varma vädret gjort att all is försvunnit på sjöarna. Men det finns is, de större sjöarna här uppe i skogen täcks av en is som är ca 2-3 cm tjock. Den isen håller förstås inte för en pimpelfiskare, men med god lokalkännedom går det att hitta bärande is. Igår kunde därför ett gäng blivande vildmarksguider från Kronoby inleda pimpelsäsongen under handledning av mig. Jag har hållit en två dagar lång fiskekurs åt guiderna, där vi gått igenom grunderna i allt handredskapsfiske. 

Den is vi pimplade på var t.o.m. 8 cm tjock och av mycket god kvalitet. Ca 4-5 cm is håller för en person av normal vikt. Men som alltid när man rör sig på tunna isar gäller det att veta vad man gör. Höstisen är ofta s.k. kärnis av mycket bra och seg kvalitet. Några få plusgrader och regn under hösten tär nästan inte alls på en is som hunnit bildas under några frostnätter. Det är däremot en annan sak om det finns öppet vatten i närheten och det kommer åt att blåsa sönder isen. Nu höll vi till på en liten skyddad vik av Esse å och där har isen fått vara i fred för blåst och vågor.

Premiärturen lyckades bra, både små abborre och mört var på hugget och samtliga deltagare lyckades narra upp en del fisk. De främsta fick ett tiotal små abborrar och mört på mormyska. Några av deltagare hade aldrig pimplat förut och det är alltid speciellt roligt att lyckas hjälpa nybörjare till fångst.

Premiärturen gav ett större antal små abborre och mört

Åivo fornminnesstig

Infoskylt vid ledens startpunkt i Åivo.

Jag fick några timmar ledigt under ett arbete i Karlebytrakten i måndags och passade på att gå längs en av de få vandringsleder som jag ännu inte vandrat i nejden. Nämligen Åivo Fornminnestig i närheten av Såka. Ledens startpunkt är lätt att hitta från väg nr 13 mellan Karleby och Jyväskylä. På vägskylten står det forngrav och Nygård. Man kör sedan ett par hundra meter längs en mindre byväg och anländer småningom till en infotavla. Ett av ledens viktigaste fornminnen ligger alldeles intill startpunkten. Så värst spektakulär att se är den inte den lilla stenhögen, men här har man rest ett minnesmärke av en av de första boplatserna i nejden. Åivo fornminnesstig är utmärkt med käppar med vandringsledsmärken och ställvis också med målfärg på träden. Märkningen på träden är dock ibland lite vilseledande i och med att man ställvis använt blå färg, ibland röd och ibland både och. Överlag är leden hyfsat utmärkt i terrängen och där leden går som en stig i skogen är vandringsleden bra upptrampad. Man behöver dock nog definitivt ha karta med sig, på några ställen går jag nog lite fel innan jag ser på kartan vartåt leden vänder. Riktvisare med ortnamn och avstånd finns också kring denna led, precis som hos andra leder i Karleby.

Åivo fornminnesstig är 6,5 km lång och ansluter till den mera använda Såka vandringsled. Fornminnesstigen går rätt mycket längs mindre skogsvägar, över 50 % går längs dylika vägar. Ställvis går också leden parallellt med ett brett skidspår, vilket ofta inte är en så värst bra lösning. Terrängen är överraskande kuperad och påminner väldigt mycket om terrängen längre inåt landet i Terjärv eller Lappfors. Höga, branta backar, mindre skogsåkrar och gamla granskogar gör terrängen varierande. Förutom forngraven i början av leden har Åivoleden en riktigt stor sevärdhet. Bjonstenen är ett område med flera spruckna flyttblock uppe på en kulle. Flyttblocken enskilt är inte så extremt stora, men tillsammans bildar det ett mycket intressant område, med små grottor och sprickor mellan flyttblocken. Här skulle man kunna tillbringa en längre tid och utforska stenarna och grottorna. För barnen är detta säkert en intressant lekplats att klättra och krypa på. 

Bjonstenen består egentligen av flera flyttblock med grottor och sprickor emellan

Vilseledande märkning på träd med flera färger

Typisk bild från Åivo fornminnesstig, liten traktorväg och kuperad terräng

Längs leden finns ingen rastplats och leden är också i övrigt en sådan som man rätt snabbt går utan att stanna upp alltför mycket. Leden borde också gås igenom och få lite service på skyltar och märkning, på ett ställe borde även en ny dikesbro anläggas. I övrigt är leden hyfsat intressant, men tar man sig ut till Såkatrakten skulle jag nog rekommendera Såka vandringsled som är betydligt mer intressant. Den passerar flera små vattendrag och myrar och längs denna finns också rastplatser. Både Bjonstenen och forgraven i Åivo får man också se längs Såka vandringsled.

Vandringsled och skidspår är ofta en dålig kombination, här har man jämnat ut vägen.

Karta över Åivo fornminnestig kan hittas på nätet från följande adress:

http://www3.kokkola.fi/tekninen/kaupunkiymparisto/ymparisto/ulkoilureitit/ulkoilualueetjareitit_se/index.asp?p=sokojaoivu