På jakt efter vittrut i Kokkola

En målsättning för mig under 2013 är att satsa lite mer på fågelskådning och mera bestämt att få se ett större antal nya arter. Jag är ingen bongare som flänger land och rike runt i jakten på rariteter, men jag räknar ändå s.k. livspoäng eller antalet sedda arter i Finland. Till dags datum har det blivit 225 stycken, ett mycket mediokert antal. Jag har skådat fåglar i över 10 år och jobbat mycket med fågelinventering. En del mera sällsynta arter har det blivit under åren, men en del rätt vanliga arter saknas ännu från min lista. Målsättningen är att få se 25 nya arter under året och passera 250 arter. En optimistisk men ändå realistisk målsättning. T.ex. tillkom endast 3 arter till listan under hela år 2012. Tanken är inte nu heller att försumma allt annat för fåglarnas skull, men ändå att prioritera detta när tiden så medger.

Fågeltornet vid Storgrundet (Isokari) i Karleby.

Sagt och gjort, dags att börja jobba med målsättningen. Tisdagen blev därför en ledig dag med fågelskådning i Karleby (eller rättare sagt jobbade jag kväll och natt). Vid Storgrundet i Karleby hade man sett en vittrut föregående dag. Då denna art saknas på min lista blev det ett givet mål för dagen. När jag anlände till Storgrundet var redan ett antal bongare på plats och hade också sett fågeln minuterna före jag hann dit. Trots att jag var oerhört envis och var på plats i minst tre timmar gick jag bet på denna fågel denna dag. Ett antal havs- och gråtrutar fanns dock på plats, men vittruten hittades icke. Jäklar!

110 "Bullaänder" fanns på plats i Karleby

Samtidigt som jag var i Karleby passade jag på att bonga s.k. "bullaänder" (gräsänder). Hela 110 stycken gräsänder satt och slöade i Hållhagen vid Sundet. De kallas ju ofta bullaänder eftersom de börjat övervintra i städer där tanter matar dem med bulla och bröd. Glada dagar för gräsänderna som tackar och tar emot av den lättillgängliga födan.

I de vida vassbältena vid Bredviken hittade jag slutligen skäggmesarna.

Jag gav mig inte så enkelt denna dag och for istället till Bredviken. Där hade man några dagar tidigare sett skäggmes, en annan art som saknas på min lista. Det såg länge dåligt ut, men efter över en timmes väntan kom plötsligt 6 fåglar lågt flygande över det vida vassbältet. Eftersom jag tidigare samma morgon lärt mig skäggmesens kontaktläte utantill kunde jag bara konstatera utan tvekan att jag äntligen lyckades! Jag fick också se fåglarna en kort stund innan de försvann in i vassen. Art nummer 226 skäggmes kunde läggas till min lista. En härlig naturupplevelse efter en hård arbetsinsats. Först vandring i rätt besvärlig snö ca 1,5 km till fågeltornet och sedan en lång väntan. Det lönar sig ofta att vara envis. Skäggmesen är en vacker fågel som häckar kolonivis i vidsträckta vassbälten. Den övervintrar på samma ställe, men är mycket fåtalig i våra trakter. Bredviken i Karleby och Sandören i Nykarleby är två ställen där man brukar kunna få se fåglarna. Det är inte ens varje år som det dyker upp skäggmesar i våra trakter så det är inte en helt vanlig fågel jag fick se.