Mera utterspår

Fredagens exkursion i hemmamarkerna förlades till området kríng Dunders och Angjärv. Vid Dunders och Övre Nådjärv hoppades jag få se bl.a. slaguggla eller tretåig hackspett. Jag skidade runt i området ganska länge, men hittade inte så värst mycket intressant. Som vanligt hade en större flock älgar huserat vid de igenvuxna åkrarna vid Avelmossen. Dessutom fanns det gott om hermelinspår i markerna, något  som jag märkt tidigare i vinter. Det kryllar bokstavligen av hermeliner och vesslor i våra nejder och överallt ser man deras spår. Ett tecken på att det finns eller åtminstone har funnits gott om sork den senaste tiden. På vägen tillbaka till bilen flyger så plötsligt en större rovfågel i väg från en stor gran. Jag hinner bara få en kort glimt av fågeln och lyckas tyvärr inte artbestämma den före den försvinner i den täta skogen. Mycket troligt att det var just en slaguggla, men det går inte att fastställa med 100 % säkerhet och jag kan därför inte lägga till arten på min artlista. Jag fortsätter därefter mot Angjärv och Dragnäs där jag fått i uppdrag att kontrollera några spår. Det visar sig mycket riktigt vara en utter som rört sig långt upp i skogen. När jag sedan skidar över den stora öppna myren Storangmossen, hittar jag mera spår av uttrarna. Här har två uttrar (hona med unge) sprungit över hela den öppna myren i riktning mot Angjärv. Många tror att utterspår ser man endast i närheten av större vattendrag, men så är inte fallet. Räkna med att du kan stöta på utterspår precis överallt i markerna också i ren skogsmark. Uttern fångar nämligen mycket gärna också grodor som övervintrar nere i dyn i ett litet dike eller i en bäck. Exkursionen fortsätter därefter till en av de få kvarvarande skogsfragmenten med äldre granskog här i Esse. Ingen framgång här heller, varken lavskrika eller tretåig hackspett behagar visa sig. Däremot hittar jag mårdspår i skogen, vilket inte överraskar. Exakt på samma ställe knep vi nämligen en skogsmård för två vintrar sen. 



Den fredade delen av Storangmossen i vinterskrud.

Utterspår av två olika individer i samma "ränna" ute på den öppna myren.

Ännu en skogshare har fallit offer för trafiken.

Söndagens exkursion går till Kiisk, där jag inte hittar speciellt mycket intressant. Till Kiisk körde jag genom Skrattlass och kunde då se 10 orrar som flög upp i Bastubacken. Vid Kiisk har också en utter (hane) rört sig kring Kiiskbäcken och på något vis tagit sig genom isen och fortsatt under isen. Jag blir därefter uppringd av ett gäng jägare som vill att jag skall titta på några spår längs vägen till Purmo i Ålandet. Jägarna misstänker att det skulle vara något större rovdjur i farten. På eftermiddagen åker jag dit, men kan snabbt konstatera att det är en stor stövare som jagat en fullvuxen hare. Både stövaren och haren har brett ut sina tassar så mycket att spåren ser mycket stora ut och detta har fått jägarna att misstänka något helt annat. Vid Lillbastu ligger också en nyligen påkörd och död skogshare vid vägkanten, som jag flyttar till min egen åtel. Har jag räknat rätt är detta femte skogsharen som jag hittat påkörd sedan höstens jaktsäsong inleddes, enbart i Lappforstrakten. Trafiken skördar nog mera offer bland hararna än vad några jägare tar tillvara åtminstone i Lappfors. Vid min egen fågelmatning vid Huvudsjön har slutligen  en svartmes dykt upp så att dagens saldo blir två nya arter för detta år (svartmes och orre). Artsamlandet fortsätter....