måndag 22 december 2014

Lyckad hjortjakt

En del av jaktlaget i Lappfors samlade vid den fällda hjortkalven
Vi fick äntligen snö till landet och spårsnön underlättade jakten på vitsvanshjortarna här i Lappfors. Redan tidigt på söndagsmorgonen hade vi på klart att vi hade en hel grupp med hjortarna inne i jaktområdet här vid Huvudsjön. Dessutom hade vi viltkamerabilder på flera bockar på vårt matningsställe. Den ursprungliga tanken var att fälla en mindre hjortbock, men eftersom vi har 2 licenser har vi även tänkt fälla åtminstone en kalv. Spårarna gav sig ut i terrängen strax efter kl. 9.00 och ganska snart hade de en stor bock på fötter. Hjortbocken lurade dock oss några få jägare som passade och smet iväg på en långrunda. Våra vältränade spårare följde hjortbocken ända till Mastbacken som är flera kilometer bort och där tvingades de lämna spåret då den var på väg ur vårt jaktområde. Samtidigt hade en tredje spårare tagit sig an ett annat spår och kunde rapportera att två hjortar lämnat sina daglegor. Därefter blev det en lång stund tyst, innan spåraren kom ut till vägen och kunde rapportera att hjortarna kommit gående längs vägen mot mig, men sett mig innan jag sett dom. Spåraren fortsatte att gå efter hjortarna och jag tänkte att nu förflyttar jag mig för att bevaka inspåret. Erfarenheten säger mig att hjortarna mycket ofta använder samma stigar när de förflyttar sig. Det blev på nytt helt tyst en lång stund då vi tappade radiokontakten med spåraren. Efter en halvtimmes väntan var jag beredd att ge upp då plötsligt två hjortarna kommer sakta gående nedför backen snett till vänster om mig. Strax före vägen stannar hjortarna upp och jag har ungefär en sekund att reagera. Den stora hjortkalven står strax bakom hinden och jag lyfter bössan och skjuter direkt. Kalven vänder om som om ingenting hänt och många tankar hinner gå runt i huvudet. Hur gick detta? Strax jag närmar mig skottplatsen blir jag dock lugnare då jag ser att skottet träffat mycket bra och jag finner kalven bara 30 meter bort. Jag drar ut kalven till vägen och vi avslutar dagens jakt. Honkalven är så pass stor och välnärd att vi en stund funderar om det kunde vara en fjolåring, men när jag studerar tänderna och jämför med litteraturen kan vi nog vara säkra på att det är en kalv. Hjortarna har ofta 2 eller t.o.m. 3 kalvar, men denna kalv var ensam och tidigt född, vilket gjort den så otroligt stor och välnärd. Ännu en spännande jaktdag och en otroligt fin dag ute i naturen här på hemmaplan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar