Vandringsled Purmojärvi-Lappajärvi

Vy från Hanhivuori, vandringsledens vackraste plats.

Jag fick under sommaren meddelande att mina finskspråkiga kolleger i sjöbygden byggt en fortsättning på vandringsleden från Purmojärvi mot Lappajärvi. Detta innebär att man nu kan vandra från Utterleden vid Lostenen allt via Purmojärvi till Lappajärvi. Detta lät så pass intressant att jag beslöt mig för att vandra leden förra fredagen. Officiella kartor finns mig veterligen inte ännu, men jag har fått kartor per e-post som jag kunde använda. Enligt skyltar vid Purmojärvi är leden hela 28 km lång.

Vandringsled? Leden går rakt över Hanhivuorenneva längs en skoterled. Myren är så blöt att man säkert blir våt om fötterna också på sommaren.

Efter att ha vandrat leden kan jag tyvärr konstatera att denna vandringsled kan jag inte rekommendera åt någon och leden blev nog en mycket stor besvikelse. Orsakerna är flera. Vandringsleden är dock bra utmärkt i terrängen. Utmärkningen är gjord med röd färg på träd och stolpar, samt med skyltar och pilar i större korsningar. Märkningen är tät på vissa ställen t.o.m. störande tät, man har nästan målat på varje träd. På några sträckor har man även använt gula band, vilket är lite störande. På några enstaka ställen går jag fel och måste gå tillbaka för att hitta leden, men det tycker jag själv är helt ok. Av erfarenhet vet jag att det är svårt att märka en led så bra att man inte skulle bli fundersam på några ställen. Varför man nu använt röd färg för leden är lite märkligt, man har mer eller mindre kommit överens att slopa den röda färgen på grund av att den är så pass svår att upptäcka för färgblinda. Jag saknar dock avståndsangivelser längs vandringsleden, den enda avståndstavlan finns vid Purmojärvi. Startar man från golfbanan i Lappajärvi finns det inga som helst skyltar och vandringsleden. 

En av ledens största brister är att den är så fruktansvärt ointressant. Den enda riktigt natursköna platsen man passerar är berget  Hanhivuori som är riktigt vackert. Här har man en utsikt som kan liknas lite med en fjälltopp, vilket man inte kan hitta i Pedersöre. Själva bergsområdet är också mycket vackert, med gammal gles tallskog. Men till Hanhivuori kan man också komma via en skogsbilväg och gå endast 200 meter. I övrigt finns det ingenting speciellt att se längs leden. Inte ett enda vattendrag eller sjö, förutom Purmojärvi passerar man. På två korta sträckor går man i en ståtlig, äldre barrskog på en låg ås som är hyfsat bra. Största delen av leden går dock genom ensidiga unga tallskogar och dikade tallmyrar. Man passerar också flera ödelagda gårdsgrupper och riktig glesbygd som Tyynismaa, Kuoppamaa och Valkosalo. Jag tycker själv det är intressant med dylika gamla gårdsgrupper i glesbygden, men det är inte alla som gillar det heller. 

Bra märkning, men var exakt skall man gå.

Den riktigt stora bristen är dock att vandringsleden följer till över 90 % traktorvägar, bilvägar eller skoterleder. Från Hanhivuori mot Lappajärvi går man närmare 5 km längs en brett upphuggen skoterled. Skoterleden går spikrakt genom terrängen och rakt över myrar som är så blöta att man inte kan gå torrskodd ens med gummistövlar. På ett ställe var jag beredd att vända om. Myren var så blöt att jag fick försöka hoppa på tuvor och ändå inte tänkte komma framåt. Den här leden går man definitivt inte med länkskor ens under de torraste sommardagarna. Längs leden finns inga spångar och dessutom finns heller inga dikesbroar. Nu hade jag inga problem att hoppa över de små dikena, men det kan ställa till med problem för ovana vandrare. Röjningen lämnar nog också i övrigt att önska. Visserligen har man röjt en smal stig, men man har valt att inte plocka bort röjningsvirket från leden, vilket är synnerligen märkligt. När man t.ex. går över ett kalhygge eller genom en ung plantskog får man gå över kvistar, tallplantor och ris. Det är inte alls roligt. Eftersom leden är ny är den inte speciellt bra upptrampad i terrängen, vilket jag förstår men varför har man inte orkat röja bort riset från leden?

Längs vandringsleden finns tre vindskydd, alla tre är äldre vindskydd som funnits tidigare på platsen. Vindskyddet vid Hanhivuori ligger ju vackert, men de två andra finns mitt i skogen. Ved saknas också vid alla vindskydd och de har nog inte haft speciellt många besökare de senaste åren. 

Typisk sträckning för vandringsleden, längs en igenvuxen traktorväg.

Spikrakt längs en bred skoterled. Nästa krök om 4 km. Framåt marsch! 

På några ställen har man märkt leden med gula band. 

Ett av ledens tre vindskydd. Helt ok, men ved saknas.

Mitt slutbetyg för vandringsleden är tyvärr underkänt. Man har nog gjort det lite för lätt för sig, vilket jag delvis kan förstå då leden är byggd på talko och utan extra finansiering. Man har kopplat ihop befintliga skoterleder, vägar och stigar för att lättast komma från punkt A till B, men så bygger man inte en vandringsled. Jag kan ju se på kartan att i närheten finns vackra sjöar och andra platser, varför går man inte via dom platserna? Det är okej att vandra 5 km mellan varje naturskön plats. Men vandrar man 28 km i österbottnisk skogsterräng borde man nog kunna hitta några sevärda platser. Tyvärr är jag nog ganska övertygad om att denna vandringsled kommer att växa igen inom ett par år och glömmas bort. Den här leden går man inte två gånger, om man inte är ute för att motionera. Tyvärr!

Leden är bra utmärkt med röd färg, men varför har man inte plockat bor riset från leden?