Kurs i vinteröverlevnad

Här bygger kursdeltagarna en snökoja modell "quinche"

Förra helgen ordnade jag en vinteröverlevnadskurs i Jakobstad i Pörkenäs-Fäbodaområdet. Kursen startade på lördag förmiddag och avslutades på söndag eftermiddag. I kursen deltog 10 personer med varierande förhandskunskaper av friluftsliv. Nästan dubbelt fler var anmälda till kursen, men som jag upplevt så många gånger förr är det många som drar sig ur denna typ av kurs i sista stund. På kursen har deltagarna fått en intensiv dos kunskaper och erfarenheter av vinterliv. Vi byggde ett antal olika skydd såsom liggrop, snökoja (Quinche), vindskydd av presenning samt såg hur man sätter upp ett ordinärt friluftstält på vintern ute på isen. Snökojan av den modell som skogsindianerna i norra Kanada använder sig av och som kallas Quinche brukar bli en av kursens höjdpunkter. Snökojan byggs när det inte finns tillräckligt med snö för en snökantsgrop eller när snön inte är tillräckligt packad för att göra en igloo, d.v.s. den är oftast den enda typen av snökoja man kan bygga i österbottnisk skogsterräng. Enligt instruktionerna i de flesta böcker om överlevnad står det att kojan kan byggas när det är kallare än - 10 C eftersom iskristallerna då tar ihop bättre. Nu var det endast ett par minusgrader men det gick hur bra som helst. Vi trampade nämligen till snöhopen med snöskor som gör att snön tar ihop bra och högen blir stabil att gräva ur. Det tar ganska länge att bygga en quinche, men eftersom vi alla hjälptes åt var snöhopen klar på 40 minuter och det gick åt ca 1,5 h att gräva ur kojan. Slutligen var det tre personer som övernattade i kojan och de kunde sova någorlunda väl i den lilla snökojan. Två personer gjorde en enkel typ av nödbivack, kallad liggrop åt sig. Liggropen är egentligen endast en rektangulär grop i snön där man använder sig av skidor, stavar och eventuella kläder eller presenningar för att göra ett litet tak. Liggropen är tänkt för en person. De övriga gjorde vindskydd av s.k. "laavu" modell åt sig. Eftersom vi jobbade enligt allemansrätten gjorde vi vindskydden av presenningar, i ett nödläge skulle vi ha tagit slanor och granris. Själv provade jag på att sova i ett tält en bit ut på den öppna isen för att få lite "Nordpolskänsla". Det gick riktigt bra att tälta ute på isen, men som alltid bildas det en hel del kondens i tälttaket som faller ner som snön när man rör i tältet.

Enpersons nödbivack så kallad liggrop



Här gräver vi fram ätliga vassrötter under snön

Förutom att bygga skydd, gick vi med snöskor, tog isprov med isborr, issåg och isbill, provade på att göra upp eld med olika typer av metoder och samlade in vassrötter. Jag blev överraskade över att det gick relativt lätt att få upp vassrötterna också nu på vintern. Marken var inte alls frusen under snön och vi kunde med lätthet ha fått upp tillräckligt med näring i form av vassrötter för hela gruppen om vi önskat. Vassrötterna innehåller en hel del stärkelse och smakar sött och riktigt okej jämfört med många andra typer av nödföda. Man kan både äta dem direkt eller koka dem i 15 minuter och sedan dricka kokvattnet som då blir sött. Det är annars mycket svårt att hitta ätlig föda under den finska vinter. Tallbarrste känner de flesta till, men annars får man nästan ty sig till islandslav och skägglavar. De måste dock förvällas med björkaska för att få bort lavsyran och de fanns dessutom inte i det område som vi rörde oss i.

 

Nu var detta ingen "svältkurs" utan deltagarna fick ha med egen mat. Av erfarenheter har jag märkt att det kan vara mycket svårt att ta till sig ny teori om man är hungrig, trött och mår dåligt. Alla borde testa på någon gång hur det känns att överleva på riktigt, men under en dylik intensivkurs är detta inte ändamålsenligt. Man märker nog redan andra dagen att deltagarna är rätt trötta och slitna efter att ha sovit för lite eller ingenting alls under natten. Dessutom gör kylan sitt till för att man skall bli lite spak. Flera av deltagarna i denna kurs var dock riktiga friluftsmänniskor med många års erfarenheter av aktivt uteliv i någon form och som det oftast är så får man som lärare också lära sig mycket under en dylik kurs. Jag tror det blev en givande kurs för både deltagare och lärare.

 



Iskunskap, vi övar att kasta med en räddningslina



Vi vaknade till en vacker morgon ute vid havsisen