Vandring Pallas-Hetta

Den 12-16.9 guidade jag en grupp på 10 deltagare längs Pallas-Hettaleden i Enontekis Lappland. Vandringen skedde i samarbete med Jakobstads arbetarinstitut och i vandringen deltog både vana vandrare och nybörjare i åldern från 15 till 60 år från Nykarleby i söder till Larsmo i norr. För mig var det andra gången jag gick den 55 kilometer långa leden, förra gången var år 2009 då som guide för 7 deltagare. Resan upp till Hetta startade onsdagen 12.9 kl. 7.00 från Jakobstads gymnasium med 3 personbilar. Bilfärden gick mot Uleåborg, Torneå, Pello, Kolari, Muonio och Pallas. Vid Pallas lämnades en bil och vi trängde ihop oss i två bilar de sista 90 kilometrarna upptill Hetta via Raattama. Hela vägen upp fick vi allt emellanåt bromsa för halvtama renar som yrade på fram och tillbaka över vägen. Till Hetta anlände vi på kvällen ca kl. 18.00. Pallas-Hettaleden startar med en överfart med båt över sjön Ounasjärvi. Vi utnyttjade Kauko Laaksos tjänster och för 5 euro per person tog han oss över sjön med en typisk lappländsk långbåt.
 



Vacker kväll vid Ounasjärvi

På andra sidan sjön väntade oss en första överraskning. Den kåta som vi övernattade i år 2009 hade nu rivits eller brunnit upp och det fanns inga andra övernattningsmöjligheter vid sjöstranden. Det var dessutom för långt att gå till Pyhäkero första kvällen. Lyckligtvis hade vi tillräckligt med tält med oss för att vi skulle kunna övernatta på platsen om än det blev något trångbott i tälten. Det blev en fin kväll vid stranden av Ounasjärvi med en vacker solnedgång även om vi besvärades av en myriad av små knott. Natten blev varm med 9 grader som lägsta temperatur och de flesta kunde njuta av en god natts sömn. Kl. 9.00 på torsdagmorgonen inledde vi vandringen och vid lunchtid anlände vi till Pyhäkero stuga efter en relativt lätt vandring. Vädret var grått, men som tur var kom det endast stundtals lite regn. Efter lunch inledde vi en relativt kraftig och tung stigning upp till Pyhäkero. Dimman och diset gjorde att vi inte hade någon vidare bra utsikt från toppen.

 

Färden fortsatte och efter 15 kilometers vandring anlände vi till Sioskuru stuga. Den preliminära planen var att ännu fortsätta ca 3 kilometer till Tappuri stuga, men den stugan hade nu Forstyrelsens personal lagit beslag på eftersom de jobbade med leden i närheten. Vi beslutade därför att övernatta vid Sioskuru och fick faktiskt ha hela stugan för oss själva, även om ett annat gäng bodde i hyrstugan bredvid. 

Längs leden finns det flera stugor som här vid Sioskuru

Vi kom fram redan kl. 15 på eftermiddagen så det blev en ganska lång kväll med mycket samtal och funderingar kring lägerelden, vilket var gemytligt i ett trevligt gängs gemenskap. De mest ivriga vandrarna valde ändå att sova i tält denna natt. Eftersom väderprognoserna lovade regn till eftermiddagen följande dag beslöt vi oss för att starta redan kl. 8 följande morgon. På fredagmorgon vaknade vi till klart väder och en temperatur på + 1 grader. En hård ostlig vind gjorde att det kändes ännu kallare än termometern visade. Vandringen fortsatte i mycket lättvandrad terräng över fjället Rouvivaara till Pahakuru stuga där vi tog lunchpaus. 

Största delen av den vältrampade Pallas-Hettaleden går uppe på kalfjället

Efter lunchen fortsatte sedan vandringen via Hannukuru stugby och över fjället Suastunturi. Suastunturi bjöd på betydligt tuffare terräng och nu hade det också börjat regna smått, helt enligt prognoserna. Vi anlände vid tretiden på eftermiddagen till Suaskuru stora kåta och här hade vi beslutat oss för att stanna för natten. Kåtan rymmer närmare 10 vandrare även om det inte är världens mest bekväma bänkar att sova på. Vid kåtan är det däremot dåligt med tältplatser, men vi lyckades ändå hitta plats för tre tält. En annan nackdel vid Suaskuru är att det är dåligt med dricksvatten. Ett litet vattenhål i närheten finns, men vattnet bör kokas åtminstone sommartid. Helt enligt prognoserna fortsatte regnet hela kvällen och natten igenom, men det störde oss inte nämnvärt. I kåtan hade vi det varmt och skönt tillsammans med ett antal andra vandrare och de som sov i tält hade också klarat sig natten igenom utan att det blev blött. Dagsetappen denna dag blev 18 kilometer.

 

Tredje och sista vandringsdagen startade vi kl. 9 för att fortsätta vandringen i brant och tuff stigning upp på kalfjället Lumikero. Här fick vi en mycket fin naturupplevelse då vi på mycket nära håll fick se fjällripor. Dels fick vi se och höra vuxna fjällripor med sitt knorrande läte och dels sprang vi rakt in i en ungkulle på 5 unga fjällripor. De unga fjällriporna var helt orädda och sprang nästan kring våra fötter i sin oförståelse. De vackra fjällriporna i sin fulländade kamouflagefärg blev fotograferade från båda höger och vänster innan vi fortsatte vår vandring. 

Unga och orädda fjällripor på fjället Lumikero

Färden fortsatte på kalfjället i en relativt kall snålblåst över fjället Vuontiskero. Mellan Vuontiskero och Jäkäläkero passerar man ett stort och brett renstängsel som skiljer åt renarna mellan två olika renbeteslag. Renar fanns det för övrigt mycket gott om under hela vandringen och flera av dem var väldigt närgångna och tama. Vi fick fina bilder på renar i alla nyanser av grått och vitt. Förvånansvärt många av renarna visade upp en helvit färg. Flera av renarna hade dessutom nyligen fejat sina horn så att resterna av hud och hårremsor ännu hängde från hornen. En något makaber syn. 

Renar fanns det gott om längs hela leden.

Vid den lilla pittoreska stugan Montellin maja tog vi lunchpaus och duggregnet gjorde lyckligtvis här ett kort uppehåll. Vid Montelli fanns många andra vandrare på plats och många dagsbesökare hade vandrat upp hit från Vuontisjärvi med lätt packning. Från Montelli till Nammalakuru stuga hade man nyligen krossat sten och preparerat leden i mitt tycke nästan för mycket så att vandringsleden nu mest liknade en grusväg. Vid Nammalakuru stuga tog vi en kort palaver och beslöt gemensamt oss för att gå leden till slut samma kväll även om vi hamnade att vandra lite längre. Efter en kort paus vid sista kåtan före Pallas, Rihmakuru, fortsatte vi således allt fram till Pallastunturi hotell, mestadels i lättvandrad terräng även om en längre stigning gjorde att pulsen steg. De sista 10 kilometrarna från Rihmakuru till Pallas avverkades på mindre än 3 timmar, vilket vittnar om att terrängen var lätt och vandrarna fortfarande pigga. Speciellt den kraftiga nedstigningen de sista 3 kilometrarna till Pallas gick mycket lätt i en preparerad led. Efter bastu, dusch och god mat vid hotellet kände sig alla väl till mods och tog en tidig kväll. Bilarna hämtades också samma kväll från Hetta så att vi kunde starta hemfärden tidigare på söndagmorgon.

 

Efter en mycket stadig och god frukost vid hotellet startade hemfärden mot Jakobstad strax efter kl. 8.00. Efter en en kort paus vid Pello och längre paus i Haparanda med mat och uppköp vid ICA market och Haglöfs Outlet affär anlände vi kring 18.30 till Jakobstad. Som guide kan jag summera ihop ännu en mycket lyckad fjällvandring i fin terräng och med en fin grupp som bjöd på mycket skratt och livsvisdom. Med en så här lyckad vandring är det lätt för mig att redan nu börja planera för nästa års äventyr och vandringar. Ett stort tack till hela gruppen för en mycket fin vandring!