Hjortbock fälldes i Lappfors

Min första fällda vitsvanshjort.

Efter ett rejält snöfall hade vi gott om spårsnö för lördagens hjortjakt i Lappfors. Vi har licens på ett djur och skulle företrädesvis skjuta en ungbock eller kalv. Två yngre och kvicka jägare fungerade som spårhundar och försökte få upp hjortarna så att de skulle springa på passkyttarna. Nästan direkt efter att vi kommit på pass fick vi rapporter om att fyra hjortar lämnat sina nattlegor och att spårarna nu följde ett enda spår som kom rakt mot passkedjan som fanns utplacerad längs Huvudsjövägen. Hjorten sprang dock igenom passkedjan och vidare ut ur området utan att någon fick se djuret. Spårarna fortsatte dock och av erfarenhet vet vi att djuren brukar återvända förr eller senare. Mycket riktigt får vi kort därefter rapport om att djuret vänt och är tillbaka mot oss igen. Efter en kort stund ser jag plötsligt hur ett djur kommer springande över en liten åker ett par hundra meter från mig. Jag skruvar upp förstoringen på kikaren till max och ser tydligt att hjorten har horn och att hornen ser små ut, vilket betyder att den är lovlig. Jag förvarnar passkytten bredvid mig om att hjorten är på kommande, men kort därefter ser jag hur hjorten springer genom tallplanteringen framför mig. Plötsligt står hjorten på ca 50 meters avstånd från mig och jag höjer hastigt geväret för skott. Skottet blir snabbt och jag ser att det träffar och att hjorten faller kort omkull, men att den stiger upp och fortsätter springa. Jag försöker få till ett skott till, men fumlar med laddandet i vinterkölden och med tjocka handskar på och andra skottet blir till ingenting. Hjorten fortsätter, men vi kan se på spåren att den är rejält skadad. Som tur var har vi spårsnö och duktiga spårare som tar upp spåret. Efter att ha spårat en bit försöker hjorten springa undan genom att ta sig över Esse å. Hjorten störtar ut i ån, men kan inte ta sig över och upp på iskanten på andra sidan med sina sista krafter. Jag springer ner till Esse å så fort som möjligt och kan slutligen avliva hjorten på andra sidan ån med ett välriktat skott.

För att bärga hjortbocken fick man hugga sig fram genom den tunna isen.

Hjortbocken flyter i ån mellan isflaken och bärgningen av djuret blir ett äventyr i sig. Med hjälp av en roddbåt lyckas man slutligen ta sig upp till platsen efter att ha huggit sig fram genom isen med yxa. Hjortbocken kan sist och slutligen lyftas upp i båten och tas till land. 

Hjortbocken bärgad in i båten

Hjortbocken visar sig tyvärr inte alls ha små horn utan rätt rejäla horn med 10 taggar, varav en tagg är borta efter revirstrider med andra bockar. Hjorten är således inte den lilla ungbock vi försökte få och större än de gällande rekommendationerna. Jag kan också se att mitt första skott varit dåligt och träffat något för långt bak. Jag kan därför inte riktigt känna glädje över min första fällda vitsvanshjort som dessutom fälldes på hemmaplan. Det var inte alls någon bra insats av mig detta och som ansvarsfull jägare vill man ju att allt skall gå enligt planerna. Så länge har jag dock jagat att man vet att detta är en omöjlighet, men man vill ju försöka sitt bästa in i det sista. Köttet från hjortbocken kommer att gå till jaktföreningen som ställer till med en större fest vid Signegården för samtliga jägare i byn.